Frihetsdressyr

Hästens mentalitet och inlärning

Inleda träningen

Tre viktiga punkten när man ska börja träna sin häst:

• Trygghet: Bra miljö. Hästen har sina basbehov uppfyllda. Den har skydd mot väder och vind, får gå med andra hästar i en hage, får den mat den behöver etc.
• Förståelse: Håll det enkelt. Hästen förstår vad som väntas av den vid träningssammanhang. Hästen har lätt för att gissa rätt när man ber den utföra någonting. Hästen ska inte behöva mer än två försök innan den hittar rätt. Ju lättare hästen har att lyckas, desto mer motiverad blir den att vara med oss.
• Stolthet: Öva mest på det som hästen redan gör bra. Låt hästen få veta att den har lyckats. Det innebär inte att man måste proppa hästen full med godis. Man kan klappa den eller använda rösten. Det viktiga är att hästen får tydlig bekräftelse på när den lyckas. Istället för att fokusera på det hästen är dålig på så fokuserar man på det som hästen är bra på. Börja arbetspasset med att jobba med det som hästen är duktig på. Detta gör att hästen känner sig stolt och duktig och självförtroendet blir bättre. Då är det rätt tillfälle att prova någonting nytt. Om det fungerar bra så slutar vi. Fungerar det sämre så återvänder vi till något som hästen är duktig på så att hästen alltid får känna sig duktig när vi avslutar arbetspasset. 

Lugn och stress

• Den agerande hästen: Den har mycket lugn i kroppen. Ju lugnare hästen är desto lättare har den att lära sig saker. Hästen är avslappnad i musklerna, rör sig ofta med lugna rörelser, är kontaktsökande. Hästen tänker efter innan den agerar. 
• Den reagerande hästen: Den har högre stressnivå. Den har då svårt att ta information. Hästen är spänd i muskulaturen. Den har ofta huvudet högt. Den reagerar på instinkt, utan att tänka först. Ofta reagerar den med att försöka springa ifrån oss.

En häst kan ha olika grader av stressnivå:

• Flyktig
• Skeptisk
• Accepterande
• Nyfiken
• Trygg

Trygghet kommer av igenkänning. 

När hästen får ett stresspåslag så blir den spänd runt bogar, manke och nacke. När stresspåslaget börjar släppa så börjar hästen tugga av att spänningarna släpper. Om hästen under ett arbetspass inte tuggar så är det faktiskt positivt, för det innebär att den inte gått upp i stressnivå först. 

Den reagerande hästen kan man egentligen inte lära någonting. Den agerande hästen kan man däremot lära hästen allting som den har fysiska förutsättningar för att göra och som vi är tillräckligt skickliga för att förklara för hästen. Om vi går i på ridbanan med en häst som är i en reagerande sinnesstämning så måste vi först få den till en agerande sinnesstämning. Det kan man göra genom att göra saker som hästen känner igen och som den redan är duktig på. Det ger trygghet och stressnivån sjunker.

Vi kan också gå in fysiskt och nå hästen mentalt. Det kan vi göra genom bogkontroll. Anledningen till detta är att bogarna är ett av de ställen där de stressrelaterade spänningarna sätter sig. Böjning genom bogarna får hästen att slappna av i bogarna, vilket i sin tur leder till lägre stressnivå. Exempel på sådana övningar är nosvolten, att jobba hästen på en åtta, öka voltstorleken (bibehålla den kraftiga böjningen från en liten volt när man går ut på en större volt), kontravolt.

Avel – Användning – Beteende

Förr i tiden ville man ha en häst som kunde användas på gården (plöja, dra timmer i skogen, dra vagn, driva boskap). Vilka egenskaper avlade man på för att hästarna skulle bli lämpliga till detta? Hästarna skulle vara starka, lugna, orädda, uthålliga och lättfödda. Detta var trygga hästar, men en väldigt låg stressnivå.

När man fick mer fritid började man använda sina arbetshästar även för att mäta sig med varandra. Det skedde då en viss modernisering av arbetshästarna. Man fick då allroundhästar som var lite mer utåtriktade och nyfikna och som gick upp lite mer i stressnivå. 

När fritiden och de ekonomiska resurserna ökade började man avla fram sporthästar genom att blanda in fullblod i dem. Man ville nu ha snabbare hästar som kan springa långt. Aveln blev också mer grenspecifik. Man avlade fram hopphästar, galopphästar, fälttävlanshästar, distanshästar och travhästar. Även om dessa skiljer sig från varandra så är grundegenskaperna desamma. De har mer energi och är lättare i typen. Dessa fick man fram genom att man började avla på hästar som har lättare att gå upp i stressnivå jämfört med de gamla arbetshästarna. 

På köpet fick man även den vänliga hästen. Den är ängslig, känslig, explosiv och känslig, men samtidigt genomsnäll. Förr i tiden avlivades dessa hästar, för det ansågs vara för farligt att koppla en vagn bakom den. Det är den typ av häst som stänger in stressen inom sig själv, men när det blir för mycket så exploderar den. I den här kategorin hittar vi många dressyrhästar och gångartshästar. När hästen stänger inne stressen och blir ängsliga så lyfter de ofta benen väldigt högt och får därför väldigt uttrycksfyllda rörelser. 

Frihetsdressyr

I frihetsdressyr måste hästen förstå tre saker.

• Sticken: Hästen ska runda sig kring sticken och söka mig. 
• Stringen: Till position. Hästen ska ha tillit till stringen och vara positiv till den. Stringen ska hjälpa hästen att söka till till position (mot oss).
• Människan: Hästen ska lita på att vi får röra oss snabbt utan att hästen lyfter stressnivån.

Man har några olika alternativ när man ger hästen signaler.

• Stå still: Hästen ska då svara på signalerna med att forma runt eller söka sig mot en, söka kontakten. Prio 1 blir alltså att hästen formar sig och det ska leda till att den söker sig mot en.
• Röra sig bort från hästen: Hästen ska då söka sig mot en och forma sig runt en. Prio 1 är här att hästen söker sig mot en och det ska leda till att hästen formar sig runt en.
• Röra sig mot hästen: Hästen ska då söka sig mot en. Hästen ska antingen stå stilla eller söka sig mot en, men den ska inte gå bort från en. 

Utbildningstrappan

1. Förstå sticken
2. Trygg med stringen
3. Trygg med människan
4. Växla gångart
5. Positionsbyten
6. Innerhjälper

1. Förstå sticken

Syfte: Hästen ska lära sig att runda sig kring sticken och söka sig till mig, dvs inte flytta sig ifrån.

Övringar:

• Backa
• Flytta bakdel
• Följa

2. Trygg med stringen

Syfte: Jag ska trots rörelser kunna hålla hästen i låg sinnesstämning, dvs med lågt adrenalinpåslag. Ett lika viktigt syfte är att vi själva ska träna oss på att hantera sticken och stringen. 

Övningar:

• Lägga stringen över ryggen
• Stringen framför mulen
• Backhand och forehand

Många hästar står stilla när man hanterar stringen, men de är kanske inte avslappnade. Det är då viktigt att man inte blir försiktig när hästen ser spänd ut, för i så fall belönar vi spändheten. Det är också viktigt att inte hålla på så länge att hästen blir spänd. Många gör det och får sedan fortsätta ännu längre tills hästen stänger av. Men vi vill inte ha avstängda hästar. Vi vill ha trygga hästar.

3. Trygg med människan

Syfte: Hästen ska vara avspänd även på avstånd. Hästen ska vara trygg med människan. Detta ska bygga upp förutsättningen för att man ska kunna komma i kontakt med hästen när den har fått ett adrenalinpåslag. Om man tappar hästen så ska inte hästen bli spänd av att man går fram mot den. 

Förbered lämnandet: Jag går längs hästens sida och för handen längs hästens rygg ända tills jag kommer till hästens svans.

Lämnandet: Jag går runt hästens svans och runt hästen och tillbaka till samma bog som där jag började. Efter hand kan man lägga på mer tryck, t.ex springa runt hästen och springa rakt fram mot hästens bog eller svinga stringen så att det viner när man går runt hästen. 

4. Växla gångart

Syfta: Separera adrenalin och tempo. Hästen ska alltså kunna ändra sitt tempo och sin gångart utan att gå upp i adrenalinnivå. 

Först gör vi detta på signal med stringen.

Vi börjar med övergång från stillastående till skritt och därefter från skritt till trav. Vi jobbar både med position 1 (framför hästen) och position 2 (bredvid hästen).

5. Positionsbyten

Syfte: Hästen ska lära sig att förstå att dess enda uppgift är att hålla sig nära.

Det finns några olika positioner:

• Position 1: Vi går baklänges framför hästen
• Position 2: Vi går framlänges bredvid hästen, stående bredvid halsen
• Position 0: Så fort man hamnar i den positionen så ska hästen komma fram till en och gå in i position 2. Position 0 används vid inkallning, men det är alltså inte en arbetsposition som man ska fortsätta befinnas sig i. 
• Position 3: Bredvid hästen, strax bakom bogen. Används vid samling.
• Position 4: Bredvid hästens bakben. Används vid samling.

Arbetsgång

Växla från position 2 till 1

Växla från position 1 till 0 till 2

6. Innerhjälper

Hittills har vi huvudsakligen arbetat med ytterhjälper och med syftet att lära hästen att hela tiden söka sig till oss. För att kunna runda hästen mer måste vi introducera innerhjälperna. Det kan vi bara göra om hästen redan söker sig bra till oss, för annars är risken stor att vi trycker bort den med innerhjälperna (när hästen är lös kan man inte låta den falla ut på ytterbogen, för då försvinner den bort från oss). 

Innerhjälperna introducerar vi på en volt och sträcker sticken mot skänkelläget eller bakkanten av innerbogen. Tänk på att hålla handtaget på sticken lågt, annars kommer hjälpen att trycka bort hästen. Det är viktigt att vi kan driva hästen framåt (öka farten) med sticken på inner sida i skänkelläget och att hästen då inte går bort från sticken (den ska alltså inte gå utåt).

Den reaktion vi sedan vill lära hästen på innerhjälpen är att hästen ökar böjningen runt innerhjälpen. Om hästen tittar bort (utåt) när vi lägger på innerhjälpen så tappar hästen istället böjningen. Vi vill därför att hästen ska titta lite inåt och helst lägga huvudet över sticken när vi använder innerhjälpen. Då ökar hästens böjning. 

När hästen förstår innerhjälpen på volt och ökar böjningen så kan vi prova använda innerhjälpen på rakt spår och göra en öppna. 

Trickträning

Man kan i princip lära hästen vad som häst som hästen har förmåga att göra och som vi är tillräckligt skickliga på att förklara för hästen. Här finns lite vanliga övningar som vi brukar klassificera som trickträning. Vissa övningar hör ihop, genom att de bygger på samma inlärning.

• Buga – Ligga – Sitta – Ligga på sidan
• Spansk skritt – Spansk trav – Passage – Tramp på stället
• Gå upp på saker
• Apportera – Kasta saker
• Pussa – Skratta – Ja/nej
• Lyfta hoven – Räkna – Salut (hålla upp en hov och snurra)
• Stegra – Gå på bakbenen – Courbette
• Inkallning

Håll det enkelt! Oavsett vad vi vill lära hästen så måste du bygga upp en plan för hur du kan dela upp inlärningen i små delar för att lättare förklara för hästen vad den ska göra. Det ska krävas max två försök från hästen för att den ska lyckas.

Buga

1. Ställa mig vid manken: Jag ska kunna stå vid hästens manke och hästen ska stå kvar.
2. Rygga två steg: Jag ska kunna stå kvar vi manken när hästen ryggar (jag backar med).
3. Lyft hoven: Jag ska kunna stå vid manken och lyfta hästens hov och dra åt olika håll.
4. Lyft hov + backa ett bakben: Jag står vid sidan av manken, lyfter en hov och flyttar hästens ena bakben ett steg bakåt.
5. Lyfta hov + backa två bakben: Jag står vid sidan av manken, lyfter en hov och flyttar båda hästens bakben ett steg bakåt.
6. Sjuka ned med framdelen mot marken: När jag backar hästen med en hov lyft så sjunker eden ned med framdelen mot marken.
7. Når marken med kotan: Hästen sjunker ned så mycket att kotan på det ben jag lyfter når ned till marken.
8. Touchera på kotan med ett spö för att få ett lyft
9. Touchera på kotan med spöt för att få ett lyft och touchera en gång till för att hästen ska lägga vikten bakåt.
10. Lyft hov + vikt bakåt + lägg ned knät: Jag toucherar tre gånger på kotan. Den första gången för att få ett lyft, den andra gången för att hästen ska luta sig bakåt/sänka framdelen den tredje gången för att hästen ska lägga ned knät.
11. Stanna kvar där nere: Varje gång hästen är på väg upp så knackar jag med spöt igen för att den ska lägga ned knät.

Sök lätthet så kommer uthållighet!

Hästen ska svara med lätthet på signalerna. 

Ligga

Tidigare lärde Rebecca in ligga från buga. Numera gör hon dock inte det, pga att en del hästar får problem med bakbenen av att buga.

1. Lukta i sanden
2. Gå sakta på liten volt
3. Gå sakta på liten volt och lukta i sanden 
4. ➪ Då börjar hästen vinkla bakbenen mer under sig (naturlig följd för hästen)
5. ➪ Krafsa med en framhov (naturlig följd för hästen)
6. ➪ Bergsgeten (naturlig följd för hästen)
7. ➪ Hästen lägger sig ned

Tänk på att det är ganska jobbigt för hästen att lägga sig ned och ställa sig upp. Man ska därför inte be den lägga sig ned flera gånger under samma träningspass. Ha som grundregel att göra det max två gånger på ett träningspass.

Rida utan huvudlag

Ytterhjälperna – Plankhästar

När Rebecca börjar utbilda hästen under ryttare så börjar hon med ytterhjälperna. Ytterhjälperna är det som ger hästen ramen och som gör att hästen hamnar under ryttaren. Det är det som gör att hästen kan gå dit ryttaren vill. Den kan gå framåt, bakåt, höger och vänster och den kan gå fortare och saktare. Därigenom kan man även börja variera tempot och växla gångart.

I det här stadiet passar det att jobba med styrning, övergångar mellan gångarter och tempoväxlingar.

Innerhjälperna – Bananhästar

När Rebecca har detta på plats kan hon börja introducera innerhjälperna. Innerhjälperna lösgör hästens bogar. Genom innerhjälperna får man därför en häst som ger mer avslappning, lugn och bättre gensvar på hjälperna. Lösgjordheten snabbar också på hästens inlärning.

I det här stadiet passar det att jobba med volter, åttvolter, öka volten, förvänd volt mm.

Rundhet – Balanshästar

Avslappningen och böjningen leder till att hästen börjar erbjuda mer rundhet. 

För mycket av det ena eller av det andra

En del ryttare är väldigt rädda för att hästen ska förböja sig, så de vågar nästan inte använda innerhjälperna. De fokuserar därför väldigt mycket på ytterhjälperna. Det som då händer är att hästen blir hård på hjälperna, den blir styv och spänd, springer fort och blir tung i handen och svårstoppad, får lätt för att knäcka av i nacken. Hästen blir mer spänd och obekväm att sitta på.

Innerhjälperna är det som motverkar dessa problem. Men om vi överarbetar med innerhjälperna så får vi en häst som blir vinglig, den ramlar ut genom ytterbog, blir långsam och kan nästan upplevas som lat. De här hästarna blir avslappnade, men tappar stabiliteten och faller mellan hjälperna. 

Det är viktigt att man har en balans mellan ytter- och innerhjälperna. Man börjar med att lära hästens ytterhjälperna. När man sedan introducerar innerhjälperna är det viktigt att inte glömma bort ytterhjälperna. Även längre fram i utbildningen behöver hästen en ram. Detta blir ännu tydligare när man ska jobba hästen utan huvudlag. 

Ett väldigt nyttigt test är att prova rida en volt på enbart ytterhjälper. Det innebär att hästen går ett par steg framåt, sedan fångar vi upp ytterbogen och svänger lite, rider ett par steg framåt igen, fångar upp ytterbogen och svänger etc. Volten blir då en månghörning. Sedan kan man prova att rida en volt på enbart innerhjälper. Risken är då att ytter bog hela tiden kommer att gå ett steg utanför volten och att det blir det inre frambenet som följer volten. 

Balans mellan hjälper

Det är bara genom att ha balans mellan ytter- och innerhjälper som man kan få hästen att hitta stabiliteten och lösgjordhet på samma gång. Det är först då som man får en korrekt rundhet och bärighet i hästen. 

I det här stadiet passar det bra att jobba med skolorna, t.ex:

• Öppna på volt: Man ökar i princip böjningen på volten och fångar upp ytterbogen med ytterhjälperna.
• Skänkelvikning: I skänkelvikningen kan man välja om man vill börja jobba med en ytterhjälp eller en innerhjälp. Man kan t.ex. börja med att vända upp hästen på medellinjen (med innerhjälperna), låta hästen falla ut lite åt sidan och sedan med ytterhjälperna fånga upp ytterbogen för att få ett lyft. Ett annat sätt är att svänga med ytterhjälperna och sedan lägga till innerhjälperna för att driva hästen utåt och få ett lyft.
• Öppna på raka spår: Det är först när hästen kan både öppna på volt och skänkelvikning som den är redo att göra öppna på raka spår.
• Sluta på volt: Det är väldigt sällan som en häst gör en korrekt sluta på rakt spår. Nästan alla hästar faller då ut på ytter bog. Det är därför bättre att börja med sluta på volt. Då blir man tvungen att med ytterhjälperna föra hästens ytterbog runt på volten i slutan.
• Diagonalsluta: När hästen kan göra sluta på volt kan man även börja rida diagonalsluta.

Nu är hästen tillräckligt utbildad för att kunna rakriktas på volt, så att den går i bra balans mellan ytter- och innerhjälperna på volt. Därefter kan den börja rakriktas på raka linjer. Plankhästen kan självklart också gå på raka linjer, men det är först nu som hästen kan gå rakriktad med bärighet på raka linjer.

Aktiva och passiva hjälper

Hjälpen är aktiv när det är den primära hjälpen, alltså den hjälp som ger hästen en signal. Hjälpen kan också vara passiv. Den blir då som en bevarande hjälp. Man ska inte använda flera aktiva hjälper samtidigt. Det innebär t.ex. att man inte ska använda en aktiv ytterhjälp och en aktiv innerhjälp samtidigt. Ett exempel på detta är om man ska öka volten för innerhjälpen. Då kommer innerhjälpen att vara den aktiva hjälpen. Om man behöver en aktiv ytterhjälp (t.ex. sticken mot hästens hals/huvud) för att hålla hästen kvar på volten så är ytterhjälpen aktiv. Då är inte hästen redo för att flyttas utåt på volten, för det skulle innebära att vi får en aktiv ytter- och innerhjälp på samma gång. Det är alltså först när hästen kan hålla sig kvar på volten utan aktiv ytterhjälp som den är redo för att flyttas utåt.

Sitsen

• Beredskapssitsen: Om man känner sig lite osäker på sin häst så tenderar man ofta att hamna i beredskapssits. Man sträcker då ofta benen nedåt-utåt, svankar lite och blir lite framåtlutad. 
• Stolsitsen: Om man har en häst som är lite lat så är det lätt att hamna i en stolsits. Man kutar då med ryggen, tippar bäckenet lite bakåt och drar upp knäna. 
• Balanssits: Mitt emellan. När ryggen varken kutar eller svankar. Ryggen kan svinga i båda riktningar så att vi kan följa hästens rörelser. 

Om man bara känner rörelserna från hästens framben så är man för framåtlutad (balanssits). Lutar man sig istället för mycket bakåt (stolsits) så känner man bara rörelserna från hästens bakben. När man sitter i balanssits så känner man både rörelserna från hästens framben och bakben. 

Logisk hjälpgivning

Hjälpgivningen måste vara både enkel och logisk, så att det är lätt för hästen att förstå. Ett sätt att åstadkomma detta är att se till att man använder samma hjälper både från marken och i ridningen.

Utbildningsgång

Man kan utbilda en häst helt utan sadel och träns. Men det lättaste är att börja rida in hästen med sadel och träns. När man har lärt hästen ytterhjälperna med sadel och träns så kan man antingen gå vidare med att lära den innerhjälperna med sadel och träns eller också kan man gå vidare med att lära hästen ytterhjälperna utan sadel och träns.