Efter att ha ”värmt upp” som veckoelev hos Christofer Dahlgren och som deltagare i årets sommarakademi (se tidigare inlägg) så var det nu dags att ägna en hel vecka åt att förkovra sig praktiskt inom ridkonsten under Bent Branderups ledning.
Lektion 1 för Bent – Måndag
När man är veckoelev hos Bent utgörs den första lektionen av att man visar vad man har gjort sedan han såg en senast. I och med att Bent hade sett mig och Valioso när vi hade sitsträning för Ylvie Fros så blev den här första lektionen istället en slags mix. Jag arbetade lite självständigt och sedan kommenterade och guidade Bent mig lite. Framför allt verkade Bent känna behov av att komma med lite kompletteringar till det som Ylvie hade fokuserat på under sitslektionen. Eftersom fokus i sitslektionen hade legat på att jag skulle följa hästens rörelser i skritt, trav och galopp så finns det självklart en risk att man i början blir lite överaktiv i sitsen. Bent la därför fokus på att göra ingenting – men att göra rätt ingenting… När hästen måste korrigeras skulle jag aktivt gå in med sitsen och stimulera rätt rörelse, men bara där det behövs och under så många steg som det behövs. Därefter var min uppgift att sitta stilla och slappna av så att jag bara följde hästens rörelser (utan att förstärka dem). Ur det utgångsläget skulle jag sedan placera min sits i en svag öppna eller en svag sluta och känna att hästen följde sitsen in i den placeringen. Detta blev ett väldigt bra komplement till det som Ylvie och jag hade jobbat med. Det är först när man har lärt sig hur hästens rygg rör sig i de olika gångarterna och skapat ett kroppsminne av detta som man kan sitta stilla och bara passivt följa rörelsen. Det är också först när man vet hur rörelsen ska kännas som man kan avgöra om hästen har rätt rörelse eller om den måste förstärkas.
Eftersom det var veckans första lektion så var det dock jag som valde vilka övningar vi skulle jobba med. Jag inledde ridpasset med att i skritt och trav fram och ned få Valioso att svinga fram sina bakben ordentligt och få en bra svingning i hans rygg. Bent verkade nöjd med att bakbenen svingade fram betydligt bättre än vad de hade gjort under sitslektionen på sommarakademin. Varför svingade de fram bättre nu? Jo, av två anledningar. Dels för att jag hunnit stabilisera denna ökade framåtsvingning i Valiosos bakben bättre så att vi kan få till den redan i början av ridpasset. Den andra anledningen är att jag nu inte enbart fokuserade på sitsen, utan med skänklarna aktivt red fram Valiosos bakben när han inte själv svingade fram dem tillräckligt.
Efter detta började jag att växla mellan en högre och lägre form i skritt och trav. Min tanke var inte att arbeta med samling och längning, utan enbart att kunna variera formen med bibehållen framåtsvingning i bakbenen och utan att förlora rundheten och känslan av fram och ned. Bent styrde dock upp detta och ville att jag skulle samla hästen med lite slutakänsla när jag var i den högre formen och länga honom i riktning mot öppnan när jag var i den lägre formen. Efter några sådana växlingar kom Valioso upp riktigt fint med framdelen, framför allt i traven.
Nästa övning jag jobbade med var övergångar skritt-trav-skritt och trav-galopp-trav. Efter några övergångar blev Bent engagerad lät mig prova att samla Valioso lite mer innan jag gjorde övergångarna. Då blev övergångarna från skritt till trav och från trav till skritt ännu bättre än innan. När jag skulle göra en övergång från trav till galopp ville Bent att jag först skulle samla Valioso lite mot en sluta. Det gjorde att jag fick mer lyft (med bibehållen rundhet) i galoppen. Även övergången tillbaka till trav blev bättre när galoppen var bättre. Bent höll dock med mig om att traven förbättrades av galoppen, även när galoppen inte var helt i balans.
Det här kändes genomgående som ett väldigt bra ridpass, där jag fick Bents hjälp att hitta lite mer lätthet i ridningen, så att Valioso bar upp sig bra utan så mycket inverkan från min sida. Det känns som att vi nu har en bra grund för de kommande lektionerna.
Lektion 2 för Bent – Tisdag
Hela lektionen handlade egentligen om att få hästen att lyfta bogarna mer. Först fick jag jobba mycket med längden på tyglarna. Jag har med Valioso svårt att få ställningen på innertygeln. Tar jag i innertygeln tar han hellre ganaschen inåt. Om jag istället håller kvar en kontakt på yttertygeln och driver fram hans inre bakben med inner skänkel så blir ställningen bättre. Jag rider honom därför mest på yttertygeln. Bent ville att jag istället skulle hålla tyglarna i sådan längd att man automatiskt får lika mycket kontakt på båda tyglarna när hästen är korrekt böjd och ställd. Om hästen böjer halsen för mycket så kommer då yttertygeln att automatiskt ta emot och om hästen böjer halsen för litet så blir det innertygeln som tar. Den tanken är god, men jag tror att åtminstone i Valiosos fall så krävs det att halsen är väldigt väl utlängd för att det metoden ska kunna ge en bra ställning. Det är dock inte säkert att Bent egentligen var ute efter att jag skulle ta mer i innertygeln. Det kan också vara så att han egentligen var ute efter att jag skulle länga yttertygeln mer. Han poängterade nämligen också att om man håller lite för mycket i yttertygeln så trycker man bak hästens ytterbog. Jag fick en gång till och med prova att släppa tyglarna helt och då blev faktiskt Valiosos bärighet mycket bättre. Sedan fick jag även samla honom enbart med sits, spö och skänkel och det var nog den samling där han lyfte bogarna bäst.
För att få ökad bogfrihet fick jag också jobba med att flytta Valiosos bogar utåt och inåt på volten. Om hästen lägger mer vikt på ett framben så blir det svårare att flytta bogarna åt det ena hållet. Lägger hästen mer vikt på inner fram så blir det svårare att flytta hästen utåt och lägger hästen mer vikt på ytter fram så blir det svårare att flytta hästen inåt. Det är viktigt att det är den indirekta tygeln man flyttar hästen för. Övningen har två syften. Det ena är att tydligare känna om hästen lägger över vikten på något av frambenen och det andra är att genom små förflyttningar utåt och inåt få mer lätthet i bogarna hitta läget där bogarna är mellan tyglarna. Man kan jobba med övningen både i längning och i samling.
Flytta framdelen inåt på volten.
Förutom dessa mer tekniska detaljer så låg fokus under lektionen på att arbeta med att samla och länga Valioso. När jag gick in i samlingen ville Bent att jag skulle placera Valioso i en svag sluta för att bättre rama in hans yttersida. Med ytter underskänkel skulle jag hålla kontroll över hans yttre bakben och med inner överskänkel skulle jag hålla kvar det inre bakbenet och hålla kvar böjningen och rotationen i bröstkorgen. I samlingen var det viktigt att jag satt helt stilla och bara slappnade av ned i hästen. Om man i samlingen skapar en ryggrörelse med sitsen så blir den dynamiska rotationen i hästens kropp för stor, vilket ger upphov till för mycket rörelse framåt (och alltså för lite samling). Men om man istället försöker bli helt stilla så kommer man att bli spänd i sitsen och föra över den spänningen i hästens rygg. Den ”gyllene medelvägen” är alltså att sitta stilla passivt och slappna av och inte sitta emot hästens rörelser men inte heller stimulera dem. När man sedan ska rida fram ur samlingen så får man inte börja med att med tyngdpunkten skicka hästen framåt, för då faller den på bogarna. Istället måste man samtidigt som man sakta tar tyngdpunkten en aning framåt öka bakbenens framåtsvingning genom att med sitsen stimulera den dynamiska rotationen i hästens bröstkorg. Man ska bara länga hästen så mycket som bakbenen svingar framåt, för annars faller hästen på bogarna.
Samling i sluta.
Lektion 3 för Bent – Onsdag
Huvudfokus under den här lektionen var rakriktning i böjning på volten. Jag började med en tygel i varje hand, för att lättare med yttertygeln kunna ge mer utrymme för ytterbogen utan att ta bort kontakten från hästens mun. Jag fick också i grundpositionen i min sits minska trycket lite från yttersidan av ryggen (dvs lyfta min yttre höft), så att det blir enklare för hästen att lyfta sin ytterbog. När jag har gjort detta tidigare så har min tyngdpunkt hamnar till insidan, vilket har lett till att hästen har tryckts bort från min sits och ut på ytterbogen. Ylvies lösning på problemet (svaret på en direkt fråga) var att i den dynamiska rotationen (lyftet i ytter respektive inner höft) inte bara följa med i rörelsen som går till insidan utan även följa med i rörelsen som går till utsidan. Det fungerar för mig bra på ett rakt spår, men när jag är på volt får jag problem med att hästen rätar ut sig. Även om den dynamiska rotationen blir bra och jag därigenom kan få bra rundhet i hästen och få bakbenen att svinga fram bra så får jag inte riktigt manken att luta inåt och jag får inte ytterbogen att komma tillräckligt mycket upp och fram. Bents lösning på problemet är alltså att lite tydligare lyfta ytterhöften, så att trycket på yttersidan av hästens rygg minskar. Den här gången fungerade det, för jag lyckades att ändå hålla överkroppen lodrät mitt över hästen.
Rakriktad i böjning på volt.
Idag var jag lite mer aktiv med att med inner eller ytter skänkel (beroende på var behovet för tillfället fanns) be Valioso kliva fram med sina bakben och runda sig och komma fram till handen. Det gjorde att alla övriga hjälper (framför allt sitshjälperna) fungerade bättre. Att genom sitsen få mer rotation i bröstkorgen gjorde rakriktningen lättare. Nu jobbade jag inte riktigt likadant som igår med att flytta bogarna utåt och inåt för att hitta rakriktningen, utan jag jobbade lite mer med att på volten byta rörelseriktning. Med ytter tygel och ytter skänkel vände jag hästen inåt (som genom ett hörn) och med inner sits och vid behov inner eller ytter skänkel red jag böjd rakt fram en liten bit på volten. Detta skapade en betydligt bättre rakriktning i hästen trots att vi var på en volt. Det blev lite mer som vi jobbade på kursen för Marius Schneider i november 2014 (det finns anteckningar från den kursen på min blogg). Det känns för mig som ett bättre sätt att rakrikta hästen än att flytta framdelen mellan tyglarna. När jag genom att driva bakbenen framåt får rundheten i honom så blir framdelen dessutom mycket lättare att föra mellan tyglarna. Det gäller alltså verkligen att göra saker i rätt ordning.
Det absolut trevligaste under hela ridpasset var nog när Bent förklarade för mig hur jag ska rikta min sits för att rikta hästens bröstkorg rakt på volten. Ryttarens navel ska rikta sig lite till insidan av hästens manke och när man ändrar riktning på den ska hästens bröstkorg följa den nya givna riktningen. Man kan tänka sig hästens bröstkorg/bakben som en tunna och man riktar hästen via sin sits. Riktningen av hästens bröstkorg ges av bakbenen. Om en bog glider ut är det hästens bakbensriktning som gett fel riktning. Då gäller det att rikta om hästens bakben. Den rörelsen går genom ens sits, och sen fram till handen. Känner man det i handen först har problemet redan hänt. Om hästen faller på ytter tygel kan jag alltså rikta om min sits och därmed rikta om bröstkorgen och därmed också få bort trycket på ytter tygel. Den uppmärksamme märker nog att den här instruktionen att rikta naveln lite till insidan av hästens manke innebär att ryttarens höfter inte längre ska vara parallella med hästens höfter, utan höfterna vinklas snarare som om man för fram ytterhöften… Jag undrar varifrån Bent har fått inspirationen till den förändringen…
När vi fått ordning på rakriktningen så var det dags att jobba med samlingen och att använda samlingen för att få lite mer lyft i bogarna och sedan rida honom så mycket framåt som det går utan att han sjunker ned på bogarna igen. I och med att jag nu hade mer rundhet än igår så fick jag mycket bättre reaktioner även i samlingen. Nu kunde jag även i samlingen byta rörelseriktning när jag behövde förbättra rakriktningen och när han höll på att tappa rundhet kunde jag med skänkeln återställa rundheten. Tack vare rundheten kunde jag också använda spöt vid svansroten för att få mer energi och en ökad takt i samlingen, utan att det skapade någon spänning i Valiosos rygg. Bent verkade nöjd med den effekt jag fick i samlingen, framför allt i trav.
I samlingen fick jag arbeta med att ge hästens bröstkorg mer utrymme att vidga sig. Det fick jag göra genom att öppna min sits mer. Det innebär att jag vinklar ut båda knäna lite mer och sjunker nedåt och bakåt i sitsen genom att bara slappna av och inte skapa några rörelser i min sits. Detta gör att trycket från överskänkeln minskar och det blir samtidigt lättare att genom att bara böja knäna lite låta underskänkeln komma närmare hästen. Bent ville att jag skulle ha känslan av att med underskänkeln kunna driva hästens bröstkorg uppåt. Bent poängterade också betydelsen av att lyfta blicken och huvudet i samlingen för att sjunka mer nedåt och bakåt i sitsen i samlingen. Det kan man dock bara göra på en häst som är så långt tränad att den svarar på trycket mot ryggen med att sänka sin bakdel. Annars är risken stor att hästen istället sänker sin rygg och hamnar på bogarna. Hur stor betydelse huvudets position har (hos ryttaren) fick jag testa genom att från samlingen bara sänka blicken och känna att hästen då går mer framåt och sedan åter höja blicken för att känna att hästen åter samlar sig mer. Enligt Bent kan det vara lättare att på det sättet använda huvudets vinkling för att växla mellan samling och längning än att ta magen bakåt och framåt. Framför allt i och med att magen framåt skapar en svankande rygg, vilket försämrar rörligheten i höfterna.
Lektion 4 för Bent – Torsdag
Som jag har beskrivit tidigare så har jag haft ganska stora problem med att Valioso blir passtaktig i skritten. De problemen var nästan helt borta när jag var hos Christofer och då fick jag också en långsammare takt i skritten (utan att bromsa upp takten med min sits). Nu när det inte längre är lika stort fokus på rundheten i hästen (även om jag försöker fokusera på det när jag tränar mellan lektionerna) så börjar Valioso åter öka takten i skritten och då smyger sig också passtakten tillbaka igen. Det är absolut inte så mycket passtakt som det har varit tidigare, men att tendensen kommer är för mig ett tydligt kvitto på att någonting i ridningen är fel. En ridning som inte leder till att hästens gångarter förbättras kan inte vara korrekt! Jag valde därför att ägna hela det här ridpasset till att få Bents hjälp att åtgärda Valiosos taktproblem i skritten. Till saken hör också att Bent inte en enda gång ens har kommenterat passtakten i skritten, vilket jag tycker är lite märkligt. En så allvarlig sak bör man ju inte blunda för.
Det jag trodde var att jag skulle få ägna ridpasset till att få Valioso att kliva fram lite mer med sina bakben, eftersom det enligt min egen erfarenhet är då som takten i skritten blir riktigt ren (och det är även då som rundheten i formen kommer och han söker fram till handen). Där hade jag dock fel! Istället fick jag jobba med att först rakrikta Valioso i skritt på volt (se förra lektionen) och sedan samla lite för att få honom att lyfta bogarna mer. Ur samlingen skulle jag sedan rida honom framåt, men bara så mycket som jag klarade utan att han började sänka sitt huvud eller öka takten eftersom han då föll på bogarna. Med den här metoden tog det ganska lång tid att få skritten helt ren, men metoden fungerade på så sätt att jag bitvis kunde få en riktigt ren fyrtaktig skritt med lyftade bogar.
Problemet var att jag inte fick någon stabilitet, utan takten kom och gick. För mig kändes det som att det var lyftet i bogarna och den långsamma takten som skulle göra skritten rent fyrtaktig och inte bakbenens framåtsvingning som skapade en skrittrörelse i ryggen och därmed gav en ren takt. När jag frågade Bent om detta förklarade han att det var min oförmåga till följsamhet i sitsen som gjorde att Valioso blev oren i skritten. Den rena skritt som jag fått till tidigare berodde enligt honom på att jag placerat hästen på bogarna och att han då inte påverkas så mycket av min sits. När jag nu lyckas få upp honom från bogarna så blir han mycket känsligare för sitsen och har jag då minsta spänning i min sits så för jag över det i hans rygg med passtakt som resultat.
Tack för den! Med andra ord har jag alltså att välja mellan att rida hästen på bogarna med rena gångarter eller att rida honom med lyft i bogarna men med orena gångarter. Detta känns för mig väldigt ologiskt. Den kunskap jag har om hästens biomekanik säger mig att en häst som sträcker fram sina bakben väl och länger ut sin överlinje så att man får ett ordentligt ryggsving får en ren takt i alla gångarter. Eftersom jag har stor erfarenhet av hästar med fler än tre gångarter så har just detta varit en viktig del i min ridutbildning. Om det är min sits som måste skapa skrittrörelsen i hästens rygg och därmed hjälpa hästen att hålla en ren takt så kan jag inte ha lyckats att aktivera hästens bakben och rygg korrekt, även om hästen lyfter bogarna.
Lektion 5 för Bent – Torsdag kväll
För att vi skulle kunna starta vår hemresa tidigt på fredag morgon (vi har ju 150 mil att köra…) så fick jag fredagens lektion på torsdag kväll. Efter förmiddagens bakslag tror jag att både jag och Bent hade som mål att bara ta oss igenom lektionen utan några stora missöden. Men på sätt och vis blev det ändå en ganska bra lektion. Vi jobbade med att känna hästens gränser. Det innebär t.ex. att jag fick göra en öppna respektive en sluta och känna hur mycket böjning och tvärning som hästen klarar av innan övningen blir sämre. Jag fick också prova att samla och försöka känna hur mycket samlingsgrad som förbättrar bärigheten och när bärigheten börjar försämras, samt att ur samlingen försöka länga precis så mycket som går utan att bogarna börjar sjunka ned och bärigheten försämras. Detta jobbade vi med i både skritt, trav och galopp.
Längning med lyft i bröstrygg och bogar.
Piruett i galopp.
Mina egna reflektioner kring lektionerna, Bents ridning och min egen träning
Bent fokuserar hela tiden väldigt tydligt på viktfördelningen mellan hästens framben och bakben. Det blir då väldigt viktigt dels att hästen aldrig får falla på någon bog (för då hamnar vikten på ett av frambenen) och dels att hästen kan vinkla sina bakben och sänka sin bakdel (för då förs tyngdpunkten bakåt och mer vikt hamnar på bakbenen). Han arbetar sina hästar huvudsakligen i olika grad av samling i alla gångarter (alltså precis som de gamla mästarna gjorde på sin tid). Jag har funderat lite över vad detta innebär när det gäller utformningen av hästens träning.
När hästens framben arbetar bakåt så måste hästen sänka sina bogar för att frambenen ska nå ned till marken. Detta är något som Bent i väldigt hög grad undviker. Flera gånger när jag har jobbat med att välva halsen på Valioso i en låg form har Bent varit på mig om att frambenen börjar arbeta bakåt och att jag därför måste lyfta bogarna mer. För mig har syftet med att välva halsen i en låg form varit både att stretcha ut hästen och att få mer svingningar i ryggen. Men Bent verkar se det som ett stort problem om ryggsvingningen stimuleras på bekostnad av bärigheten över bogarna. Jag har sedan haft lite extra fokus just på bogarna och frambenens rörelser, både när Bent har haft lektioner och när han har ridit sina hästar. Det är för mig väldigt tydligt att Bent undviker alla rörelser eller positioner som gör att något av frambenen börjar arbeta bakåt. Jag skulle tro att detta är en av anledningarna till att man så sällan ser honom rida någon av sina hästar i en lång och låg form. Han rider också bara framåt med hästar som klarar av att svinga fram sina bakben så långt att de även när de rids mer framåt bibehåller bärigheten bakifrån och lyftet i sina bogar. Och detta torde kräva väldigt hög skolning av hästen. För mig känns dock detta som en lite för svår utbildningsväg. Jag tror inte att jag skulle klara av att lära en häst att svinga fram sina bakben så långt utan att träna den på att gå framåt i skritt, trav och galopp med mycket ryggsving och rundhet i överlinjen, även om det innebär att den under vissa stunder arbetar lite för mycket bakåt med sina framben. På en direkt fråga om detta fick jag svaret från Bent att risken att hästen förstör sina framben är för stor för att det ska vara värt det.
Det är dock inte bara genom undvikandet av fram och ned som man kan se effekterna av att inte låta hästarna arbeta bakåt med sina framben. Det ser man även i hur hästarna arbetas i olika grader av samling. De lyfter alltid sina framben väldigt tidigt och arbetar istället uppåt och framåt med frambenen. Jag tror att det är detta som gör att Bent kan rida med så mycket böjning i sina hästar utan att de någonsin hamnar på ytterbogen. Jag tror dock att om jag arbetade på samma sätt så skulle risken bli väldigt stor att hästen skulle sluta arbeta över ryggen och kompensera de tidigt lyftande frambenen med att undvika att svinga fram sina bakben. I så fall skulle resultatet bli en häst med kort hals och lång kropp, där frambenen är långt fram och bakbenen långt bak. Och att från ett sådant utgångsläge få hästen att sänka sin bakdel och vinkla sina bakben skulle vara alldeles för svårt för mig.
Det är den här reaktionen jag försöker undvika när jag samlar mina hästar. Här lyfter Valioso i och för sig bogarna, men i och med att han drar ihop den bakre delen av halsen och tappar rundhet så får han inget lyft i bröstryggen. Steget blir kort, men bakbenen hamnar bakom honom. Det luriga är att hästen känns lätt i handen, så det är lätt att luras att tro att det är bättre än vad det är.
Jag jobbar väldigt mycket med att länga överlinjen på mina hästar, så att de lyfter bröstryggen, välver halsen och svingar fram sina bakben. När de gör detta så vinklas manken mer framåt (åtminstone får man känslan av att detta sker, men huruvida tornutskotten vid manken rent fysiskt kan rätas upp framåt eller om det bara är en muskulär effekt man känner ska jag låta vara osagt). När manken vinklas framåt får man mer häst framför sadeln och hästens hals blir längre och kroppen blir kortare (mer kompakt). Detta gör enligt min mening att hästarna blir mer proportionerliga och vackrare. Men jag är medveten om att frambenen kan börja jobba lite bakåt när hästens framdel längs ut och manken vinklas framåt, framför allt om hästen går i en låg form. Men förhoppningsvis kompenseras det av att den rundade ryggan gör det lättare för bakbenen att svinga fram. Kan man sedan ha kvar den rundade ryggen i både en lägre och högre form, så får man mer lyft i bogarna. Det kan mycket väl hända att det tar lite längre tid att få hästen att lyfta sina bogar med den utbildningsväg jag har valt, men jag tycker att det känns som en både enklare och säkrare väg att utbilda hästarna. Eftersom rundheten skapar ett lyft i bröstryggen så finns det inte heller någon överhängande risk att man lyfter bogarna utan att samtidigt få ett lyft i bröstryggen.
Valioso söker fram till handen i en rund form fram och ned.
Här slutar Valioso söka fram till handen. Bakbenen kliver i och för sig fram fint, men han får ändå inget lyft i bröstryggen. Jag kan inte heller känna bakbenen genom tygeln.
Mitt fokus på att runda överlinjen och lyfta bröstryggen får också effekt på hur man rider hästen in i samling. För mig bör vägen in i samling innebära att hästen först ökar sin rundhet genom att den placeras i en högre form med bibehållen välvning av halsen och framåtsvingning av bakbenen. Det skapar ett ökat lyft i bröstryggen. Ur det utgångsläget kan man sedan sänka bakdelen och vinkla bakbenen mer för att flytta mer vikt från frambenen till bakbenen. Om hästen tappar rundhet när man ökar samlingen så måste man med skänkeln be om mer rundhet igen. Vid behov kan man samtidigt ta hästen lite mer framåt och när rundheten är bättre kan man åter öka samlingsgraden. För mig är detta ett både tydligare och enklare sätt att arbeta med samlingen. Ju mer rundhet man har i samlingen desto enklare blir det också att rida framåt ur samlingen.
Här rundar sig Valioso i en hög form och då kan jag be om samling. Resultatet blir samling med både lyft i bröstryggen och i bogarna.
En positiv bieffekt av mitt fokus på hästens rundhet är att den ökade ryggsvingningen leder till att hästarna får en renare och stadigare takt i alla gångarter. Den tydligare skillnaden mellan hur ryggen svingar i skritt, trav och galopp gör det också lättare för ryttaren att hitta följsamheten i sitsen.
Jag har lärt mig otroligt mycket den här veckan och det har för mig blivit mycket tydligare hur välvningen av hästens överlinje, böjningen och bröstkorgsrotationen hänger ihop med lyftet i bröstryggen, lyftet i bogarna och framåtsvingningen av hästens bakben. Jag tror på en ridning där hästens bakben svingar fram ordentligt och skapar en välvd överlinje och en häst som söker fram till handen. Det ger ett lyft i hästens bröstrygg. Sker detta i en djup form så finns det risk att hästen sänker sina bogar och arbetar bakåt med frambenen, men sker det i en högre form och i kombination av böjning och rotation i bröstkorgen så får man både ett lyft i bröstryggen och ett lyft i bogarna. För att inte riskera att hästen i samlingen förlorar lite av rundheten och lyftet i bröstryggen så vill jag även i samlingen känna att hästen söker fram till handen och välver halsen från manken och framåt. Nu är jag otroligt peppad att jobba vidare med detta med alla mina hästar! Jag återkommer under hösten och vintern med rapporter om hur arbetet fortskrider.