En sann mästare på flera plan
Nu har Marius Schneider från Tyskland varit på Ridakademi Norr och haft en helgkurs för andra året i rad. Sedan förra gången Marius var här har han hunnit genomföra mästarprovet inom akademisk ridkonst. Han är den enda som har gjort detta under de senaste nio åren! Det är en bedrift och han är verkligen värd mästartiteln. Marius är en sann mästare på många plan. Dels är han en mästare i sin egen ridning. Det märktes väl när jag var och besökte honom i vintras och fick se honom rida sina hästar. Vackrare ridning har jag aldrig sett. Det är därför extra spännande att ha honom här, för jag ser en tydlig koppling mellan det han lär ut och det resultat man ser i hans egen ridning. Han lever som han lär! Så förutom i den egna ridningen är Marius också en sann mästare när det gäller att undervisa andra. Han har dels en otrolig förmåga att hitta rätt fokus och rätt övningar för varje ekipage och dels en förmåga att se alla små nyanser som händer i hästarna i olika rörelser och kunna åtgärda små fel innan de växer sig stora. Detta gjorde kursen väldigt varierad, eftersom olika ekipage fick jobba med olika övningar. Vissa övningar återkom hos flera ekipage, men ibland i lite olika varianter för att anpassas till vad just det ekipaget behövde.
Det är dock inte bara på det träningsmässiga planet som Marius har uppnått mästarstatus. Han tillför också väldigt mycket till den akademiska ridkonsten. Dels gör han det genom att ständigt sträva efter utveckling, inte bara med sina egna hästar utan också med olika arbetssätt och metoder. Han driver alltså ständigt utvecklingen inom den akademiska ridkonsten framåt. Bland hans viktigaste bidrag under de senare åren har varit att utveckla longeringsarbetet, bland annat genom att arbeta med longering på raka spår, kunna växla mellan hästens inner- och yttersida i longeringen och att länka samman de olika arbetssätten från marken. Ytterligare ett bidrag Marius ger till ridkonsten är att i olika sammanhang föra ut den till en större krets. Han visar flera gånger per år upp sitt arbete vid stora mässor och festivaler, både på olika ställen i Tyskland och i andra europeiska länder. Han har även för några år sedan haft en uppvisning tillsammans med Bent Branderup på Falsterbo Horse Show.
”Fluently” – sammanfattar Marius ridning och undervisning
Ska jag sammanfatta det fokus Marius har både i sin ridning och i sin undervisning i ett ord så är ”fluently” det mest passande ordet. I direkt översättning blir det flytande, men innebörden är mer än så. Det innefattar även begrepp som friktionsfritt, följsamt och harmoniskt. Med det menar jag att Marius har mycket fokus på att hästarna ska vara mellan ryttarens hjälper (inom ramen) och att kraften från bakbenen ska rakriktas så att man mjukt och harmoniskt kan föra hästen mellan hjälperna mellan olika övningar och positioner. I den praktiska undervisningen ser man detta genom att Marius arbetar med att få hästarna i balans mellan inner- och ytter bog och se till att inget bakben sladdar ut och skapar extra skjutkraft och obalans. Han är också noga med att hästarna hela tiden slappnar av, både fysiskt och mentalt, och att man inte pressar in hästarna i en viss form eller i en övning. Man ska istället få hästen mellan hjälperna och kunna föra in hästen i övningen. Om hästen t.ex. faller ur formen när man ska samla den så ska man inte fortsätta samla och korrigera hästen i samlingen, utan man ska gå ur samlingen och fånga upp hästen så att den kommer mellan hjälperna igen och sedan på nytt öka samlingsgraden. Detta gör att hästarna blir väldigt avspända och stabila och låter sig föras mellan hjälperna utan att spänna sig när man ska göra någon lite svårare övning. Nedan följer en redogörelse av lite mer konkreta övningar som ekipagen på kursen fick jobba med.
Skapa böjning i hästen
Marius lär aldrig hästen att böja sig genom att använda de böjande hjälperna, utan han lär in böjningen genom att med spöt föra hästens framdel in i volten och när hästen förstår det lägger han till de böjande hjälperna när hästen redan genom vändningen inåt har längt ut sin yttersida (fört ytterbogen framåt) och skapat en böjning genom kroppen. Det första steget är att på en volt hitta en grundposition där hästen har en rak hals (håller huvudet mitt framför kroppen). När man har den grundpositionen kan man vända in hästen med spöt på yttersidan av halsen. Den effekt vi vill få är att hästen för fram ytterbogen och börjar böja sig inåt. Detta leder efter hand även till att hästen börjar söka fram till yttertygeln. När hästen gör detta med rätt reaktioner kan man lägga till de böjande hjälperna, dvs att lösgöra lite med innertygeln och erbjuda hästen en mjuk kontakt med yttertygeln.
Först jobbar man med den här övningen genom att hitta den ”raka” grundpositionen, vända in i volten och byta varv när hästen svarar med böjning. Efter hand kan man vara kvar i böjning på den lilla volten en stund. Nästa steg är att både kunna vända in till en mindre volt och sedan kunna flytta ut på en större volt utan att tappa kontakten med yttertygeln.
När hästen genom kombinationen av att skapa böjning genom vändning och användandet av de böjande hjälperna börjar förstå de böjande hjälperna bättre kan man plocka bort spöt på yttersidan. När man lösgör hästen med innertygeln är det viktigt att man känner att det leder till att hästen böjer sig bättre runt den inre sitsen. Även när man har börjat böja hästen för innerhjälperna är det viktigt att man fortsätter vända hästen för ytterhjälperna.
Byta böjning på böjt respektive rakt spår
När man vänder in i volten och byter varv är det viktigt att innertygeln hela tiden är en innertygel och att yttertygeln hela tiden är en yttertygel. Man vänder in i volten med en mjuk yttertygel (och hästen ska då vara lösgjord på innertygeln). När man sedan byter böjning och med den nya yttertygeln börjar vända hästen åt det andra hållet är det viktigt att hästen inte uppfattar den nya yttertygeln som en innertygel (annars försöker hästen böja sig runt den istället för att böja sig bort från den). För att tydliggöra att det är en yttertygel ska man föra ytterhanden en aning framåt. Det leder dels till att yttertygeln ger hästen mer utrymme att länga ut sin yttersida och dels till att yttertygeln ligger an längre fram på hästens hals vilket gör det lättare att böja hästen bort från den.
När detta fungerar bra på en volt kan man prova att göra detsamma på ett rakt spår genom att vända snett igenom. Det viktiga när man byter böjning på ett rakt spår blir inte att man kan flytta hästen för den nya yttertygeln, utan att man kan flytta hästen för den nya innertygeln. Samtidigt som man ställer hästen inåt genom att lösgöra med den nya innertygeln ska man alltså flytta innerbogen lite utåt med innertygeln, för att få hästen att böja sig runt de nya innerhjälperna. På samma sätt som när man flyttar framdelen utåt på ett rakt spår (se nedan under avsnittet om förflyttningar av hästens framdel) kan man förstärka med ytterskänkeln.
Följande hand, en förutsättning för att hästen ska söka fram till handen
Om ryttaren håller för mycket på yttertygeln för att hindra ytterbogen från att falla ut så sträcks yttertygeln för mycket och hindrar ytterbogen från att komma fram. Det innebär att när man försöker blockera ytterbogen med yttertygeln så faller hästen mer på ytterbogen. För att lösa detta måste man bygga upp en ny kommunikation med yttertygeln. Prova först att rida på en volt utan kontakt med tyglarna. Då faller hästen inte på ytterbogen. Prova sedan att ha en svag kontakt med hästens mun och försök följa hästen med handen så att den inte förhindras i sin rörelse. Formge inte hästen från början, utan låt bara handen följa hästens mun. Prova att följa spåret utan att böja hästen. Ha en jämn och mjuk kontakt med båda tyglarna och följ hästens rörelser. Prova igen att släppa tyglarna och rida hästen rakt på spåret utan böjning. Skapa sedan en jämn kontakt med båda tyglarna och var följsam med handen. När man skapar den mjuka kontakten så ska hästen inte reagera med att korta sitt steg. Det gör den när den vill komma undan från handen. Istället ska hästen bibehålla sitt steg och börja söka fram till handen. Man ska med en mjuk kontakt med tygeln kunna rida hästen rakt rak eller böjd rakt.
Om hästen inte söker fram till handen så kan den inte svinga korrekt genom hela longissimus dorsi. Det är därför sökningen till handen är så viktig.
Nickande huvud drar bakbenen framåt
I skritten rör sig huvudet lite uppåt och nedåt. Rörelsen blir olika beroende på hur hästen använder sin överlinje. När hästen kortar överlinjen en aning så lyfter den huvudet en aning i varje steg (varje gång ett bakben svingar fram). När hästen länger överlinjen och söker fram till handen kommer den istället att sänka nosen eller föra pannan framåt i varje steg (varje gång ett bakben svingar fram). Det är detta nickande med huvudet som ”drar” hästens bakben framåt.
Förflyttningar av hästens framdel
När man går från en volt till en rak linje ska man använda innerhjälperna för att öka volten tills volten är så stor att det är en rak linje. Det är bättre att hästen går på dubbla spår än att den faller ut på ytterbogen.
För att skapa mer manövrerbarhet i hästens manke kan man sedan, på spåret, flytta framdelen ett par centimeter inåt och ett par centimeter utåt. När man flyttar hästen utåt med innertygeln får man bättre effekt om man lyfter innerhanden en aning. Om det är svårt att flytta framdelen utåt så beror det oftast på att hästen håller emot framdelen med sitt yttre bakben. Man kan därför driva lite med ytterskänkeln när man flyttar framdelen utåt.
De små förflyttningarna av hästens framdel kan förstärkas så att man flyttar hästen från spåret till kvartslinjen (en tänkt linje mitt emellan spåret och medellinjen) och sedan tillbaka till spåret igen. Det är en längre förflyttning, men med samma hjälper som den svaga förflyttningen.
Öppna
Det är vanligt att man får problem med någon av bogarna i en öppna. Ett sätt att komma åt detta är att först arbeta med att flytta hästens framel (dvs bogarna) från spåret, in till kvartslinjen och tillbaka till spåret igen. Efter några sådana förflyttningar kan man flytta hästens framdel inåt och gå in i en öppna. Har man problem med att hästen faller ut på ytterbogen i öppnan är det dumt att alltid gå ur öppnan genom att föra ut hästens framdel. Istället kan man då gå några steg öppna på spåret och sedan gå direkt från öppnan in på en 6-8 m stor volt. I slutet av volten förbereder man öppnan och fortsätter sedan några steg till i en öppna på spåret och sedan lägger man en volt igen.
Förflyttningar i sluta
För att öka hästens manövrerbarhet kan man arbeta med förflyttningar i sluta. Inled slutan på spåret i hörnet före långsidan. För sedan hästen bort från väggen med yttertygeln, men var hela tiden kvar i en sluta. Här är det viktigt att föra ytterhanden lite framåt när man för hästens framdel bort från väggen, så att yttertygeln fortsätter att vara en yttertygel och ger hästen utrymme att länga sin yttersida. Därefter för man (fortfarande i sluta) hästen ut till väggen igen. Nu är det viktigt att ryttaren lyfter innerhanden lite när hon för framdelen utåt istället för att ta handen bakåt.
Om hästen är överrörlig
Det finns hästar som har för mycket rörlighet. Där blir uppgiften att genom träningen skapa en stabilitet i hästen istället för att lösgöra hästen. Övningen som flera av ekipagen på kursen har arbetat med, som går ut på att flytta hästens bogar inåt och utåt, blir med en sådan häst kontraproduktiv. Den överrörliga hästen har redan för lätt att flytta sina bogar, det svåra är att hitta positionen mitt emellan. Istället för att då flytta bogarna kan man flytta hela hästen. Detta är lättast att göra på fyrkantspåret. Börja med att hitta nollpositionen (där kraften riktas rakt fram). Flytta sedan hela hästen inåt några steg genom en svag känsla av diagonalsluta (dvs flytta både ytter fram och ytter bak inåt). Bäst effekt blir det om man inleder förflyttningen just före hörnet i slutet av kortsidan. Hitta sedan nollpositionen ett par meter från väggen. Därefter (gärna på mitten av långsidan) flyttar man hela hästen ut till väggen igen (med fokus på inner fram och inner bak). Man kan gärna lösgöra hästen lite på innertygeln just innan man flyttar ut den. I den här övningen är det viktigt att inte flytta hästen utåt och inåt direkt efter varandra. Då kommer man att förlora stabilitet istället för att vinna stabilitet. Det är därför man ska fokusera på att hitta nollpositionen mellan varje förflyttning.
Förflyttningar på volten
På samma sätt som man kan flytta hästen utåt och inåt på rakt spår kan man flytta hästen på volten. För att få mer struktur på voltarbetet är det bra att ha referenspunkter att förhålla sig till. Marius gjorde en bra bana med två bommar och två koner. Först rider man en liten volt runt bommarna. Hästens inre framben ska då i det närmaste tangera hörnen på den fyrkant som bommarna skapar. Sedan ökar man volten på kortsidan och låter volten bli så stor att man rider mitt emellan konerna. Efter konerna minskar man volten igen så att man åter tangerar bommarna. I början kan man gå ett varv runt bommarna på en liten volt, innan man åter ökar volten. När det fungerar bra kan man direkt efter konerna minska volten runt bommarna och efter ett halvt varv åter öka volten och rida mellan konerna.
Fler kurser?
För att optimera min egen utveckling har jag bokat in 14 lektioner med Marius i juli 2016. Den enda haken är förståss att jag måste köra nästan 200 mil enkel väg med hästtransport för lektionerna… Men det är jag övertygad om att det är värt!
Vill du inte resa så långt så får du istället komma till Ridakademi Norr den 8-9 oktober 2016, för då kommer Marius hit igen!