Clinic with Juan Romero Mancera, November 8-10 2019

2019-11-13

Comments Closed

If you think about Spanish riding, you might see a muscular white stallion in a very collected piaffe! Also, when you look at Juan Romero Mancera’s Facebook page, you see a lot of collected work! But unlike those who have given Spanish trainers the rumour of fast training of horses to come to piaffe and passage at an early stage, Juan’s main focus is basic work and he emphasise the importance of giving the horse lots of time to develop and become strong. So those who came here to watch fancy movements might have been disappointed! The focus in all the lessons was good basic work! But we can also view it from the opposite side! Several riders that does not have Iberian horses did not dare to ride in the course, for fear of not being good enough! But I later heard them comment that they could have participated and that this is exactly what their horses would need. So for all of you who regret that you didn’t participate, I can please you by announcing that Juan will come back here in September 2020! Then you have your chance!

What I write here is my own interpretation of how Juan is training horses. He doesn’t always say that we should use a certain exercise to achieve a certain thing. Instead he guides each rider through different exercises that improves the movements of the horse. So all the theoretical descriptions below are my own, based on a combination of my knowledge and what Juan rewarded during his lessons.

What is basic?

It is easy to say that the basic work is very important with all horses! But if you compare different riders they will probably do their basic work in very different ways. To know what basic work the horse need you first need to know what you want to achieve with the basics! You can always use all these fancy words to describe the purpose of the basic work, like strengthening the upper line of the horse, get the horse more suppled and improve the horse’s balance. We can all agree on these words, but they mean different things for different riders. To get guidance for how to train the horse, you need to be much more concrete. Juan doesn’t seem to be a friend of fancy words. Instead he focus on what he wants to achieve in the horse and how he can achieve that!

If I should sum up Juans goals with the basic work I would say:

Not to restrict he movements from the front
Increase the impulsion in the hind legs

The most common problem in riding today is probably that horses get compressed in their necks and that they leave their hind legs behind. If you compress the horse in the front the hind legs will inevitable be pushed backwards or to the side. To be able to get good impulsion in the hind legs you need to give the horse freedom in the front, but it should be a controlled freedom. You don’t get impulsion by letting the horse rush, by allowing the horse to get tensed above the hand or by letting the horse go deep on the forehand. You must channel the energy to be able to improve the impulsion by driving the hind legs more forward!

How do you do this?

You basically do this by releasing the reins more and driving the horse more forward. This sounds very simple, but if you do it the wrong way the horse will only increase the speed, push more with the hind legs and get tension in the back muscles.

Avoid rushing

The first problem that most rider’s will face is that the horse start to speed up when you release the reins more and drive the horse forward. When that happens you need to control the horse. You do that with the reins (equally on both reins so that you don’t increase the bending in the neck). Immediately when the horse slows down you have to release again. You should release more than you probably are used to, but you should never totally loose the connection. If the horse wants to rush, you can use circles and serpentines to control the speed.

In the beginning you have to accept that the rhythm increases. Especially with a horse that is not used to take the legs forward, the strides might stay short and the horse tries to go more forward by increasing the rhythm. This is not the reaction you want, but instead of slowing the horse down to decrease the rhythm, you should give the horse some time to figure it out by himself. The first day, several horses on the course did this, but before the course was over they all had a slower rhythm and longer strides.

For me, who are used to help the horse more, it felt almost like I was abandoning the horse in the beginning. But I fully understand why I should wait for the horse to find the solution, because then I will get a horse with so much more stability who is less dependant on the rider.

Suppleness

To get impulsion instead of pushing you need the horse to be suppled. Juan create suppleness by working on circles and serpentines. With most horses the circles need to be large and you should have the feeling of increasing the circle rather than decreasing it. This will engage the inside hind leg more. It is important to keep the neck straight to avoid pushing the horse out on the outside shoulder. Juan doesn’t use side movements until the horse is already connecting to the hand with good impulsions in the hind legs.

When you get the horse suppled on for example circles, you can continue on straight lines such as the long side or the diagonal to increase the stride length more. Before you loose the suppleness you should return to the circle. This also apply to the canter work. You start on the circle. When the horse start to find the balance and rhythm on the circle you ride straight on the long side and then you go back to the circle to restore the balance.

The hand can also create suppleness. You should not try to lower the horse’s head and get into a deep position, but the horse need to feel suppled in the reins. What you do is that when the horse get tensed on the reins or pushing against the reins you close your fingers and wait a moment. When the horse reacts with suppleness you open your fingers again so that you have a really soft rein contact.

Don’t bend the neck

If you bend the horse’s neck you will also restrict the movements. To be able to increase impulsion, the energy have to go straight through the horse. This will be impossible if you bend the neck. Therefore don’t try to bend the uneducated horse on the long sides of the riding arena. Instead you should make sure that the base of the neck and the chest are aligned. When you turn, try to do it with the legs instead of turning with the reins. Never pull on the inside rein when turning. Instead you should always release the inside rein when you turn the horse.

Don’t restrict the back muscles

When you start to work with increasing impulsion, it is common that the legs have more activity than the back of the horse. The horse does not let the movements come through. In trot horses have more back movements than in walk. Therefore it is important not to restrict the movements in the back in trot. Therefore it is easier for the horse to let the movements come through in rising trot. In rising trot you can also help the horse a little with the rhythm.

When the movements are coming through more in trot you can try some sitting trot, but if the trot is still uncomfortable or if the horse get restricted in sitting trot you go back to rising trot.

Transitions between gaits

Different gaits will have different effects in the horse. Walk will usually increase the calmness in the horse and a good walk will also bring the horse’s shoulders more forward. Trot is usually the most effective gait to create impulsion in the hind legs and canter can with many horses increase inte roundness over the back. By doing transitions between the gaits you can use the benefits from the different gaits and bring them to the other gaits.

Transitions from walk to trot should be calm, but yet energetic. Transitions from trot to walk should be prepared by good impulsion and you should drive the horse forward into walk and release the reins. Always prepare the transition from trot to canter with good impulsion. Then try to do the transition calmly and don’t surprise the horse with the transition. To go from rising trot to sitting trot with retained impulsion is a good way to prepare the horse for the canter. When you go from canter to trot you should always drive the horse forward to retain the impulsion in trot as fast as possible.

Transition within gaits

When the horse has started to let the movements go through the body and softly connect to the rider’s hands, he is ready for lengthening the gaits. You prepare the lengthening with impulsion and softness and you should try to lengthen the strides instead of increasing the rhythm. After that you return to the working gait with impulsion. In the beginning it can be a good idea to prepare in the working gait on a circle, lengthen on one long side and then go back to working gait on a new circle at the next short side.

Side movements

According to my impression, Juan doesn’t use the side movements to lengthen the neck, increase the impulsion of the hind legs and to get the movements through the horse. Instead, when you already have achieved this, you use the side movements to increase the control over the shoulders and hind legs and to prepare the horse for collected work. When you do side movements you should try to keep the rhythm in the gait and keep the impulsion from behind. Always make sure you can position the shoulders and the hind legs in the movement.

Piaffe

Juan put great importance to the transition in to piaffe and out of piaffe. In the beginning you should only keep the piaffe for a few strides, and then slowly ride the horse forward in collected trot. Make sure you keep the control over the shoulders and hind legs that you have gained from the side movements. You should keep the horse exactly in between a shoulder in and a quarter in.

If the horse has to little elevation in the forehand in piaffe, you can teach the horse the Spanish walk and use a tiny bit of these movements to increase elevation. You can also use Spanish walk to get the front legs more forward in piaffe, if you have a horse that wants to do piaffe with the front legs backwards. In that case it is important that you reward the forward movement in the front legs when you teach the Spanish walk, and not only the lift. You need to teach the horse to always put the front legs down a tiny bit in front of the body.

Passage

Don’t do too much when you teach the horse the passage. Think about it as a forward going piaffe with a little more trot movement in the body. Then the passage will come naturally, instead of becoming mechanical.

How can I combine this with the core stability riding?

If you drive the horse more forward, the importance of directing the energy straight through the horse increase. If the energy goes over one of the shoulders, the more you drive the horse forward, the more weight the horse will push over to that shoulder. When you stabilise the core in the horse, you get the whole body of the horse more centered and the horse start to lift the chest. Core stability in the rider gives a tool to keep the horse centered and the energy straight. It also reduces the exaggerated push from the hind legs. Therefore, by improving the core stability, you will get better effect when you increase the impulsion from the hind legs of the horse and release the reins.

The effect from increasing the impulsion from the hind legs and avoid restricting the forehand of the horse is not only that the energy increase. The most important effect is the more lifted posture in the horse’s body that it creates. You ride the horse from behind and push the hind legs more forward. This should make the whole hind quarter being more ”connected” in the way that the hind legs are lifted earlier and put down more forward. This pushes the whole body of the horse forward so that the body feels shorter and the base of the neck longer. It is not a stretching exercise as in going forward and down. Instead it increases the connection, the lift and the throughness in the horse. On the way to this position the horse might speed up and increase the rhythm. Then he will of course not be able to activate the core muscles. But when you get the horse into the right position he will start to break more with the hind legs and less with the front legs. It will therefore be easier to both get the lift in the chest and the throughness of the movements. In this position the rhythm will reduce and the horse will easier activate its core muscles.

Kurs i frihetsdressyr och trickträning för Rebecca Dahlgren, 17-19 maj 2019

2019-05-19

by admin

in Genomförda kurser

Comments Closed

Hästens mentalitet och inlärning

Inleda träningen

Tre viktiga punkten när man ska börja träna sin häst:

Trygghet: Bra miljö. Hästen har sina basbehov uppfyllda. Den har skydd mot väder och vind, får gå med andra hästar i en hage, får den mat den behöver etc.
Förståelse: Håll det enkelt. Hästen förstår vad som väntas av den vid träningssammanhang. Hästen har lätt för att gissa rätt när man ber den utföra någonting. Hästen ska inte behöva mer än två försök innan den hittar rätt. Ju lättare hästen har att lyckas, desto mer motiverad blir den att vara med oss.
Stolthet: Öva mest på det som hästen redan gör bra. Låt hästen få veta att den har lyckats. Det innebär inte att man måste proppa hästen full med godis. Man kan klappa den eller använda rösten. Det viktiga är att hästen får tydlig bekräftelse på när den lyckas. Istället för att fokusera på det hästen är dålig på så fokuserar man på det som hästen är bra på. Börja arbetspasset med att jobba med det som hästen är duktig på. Detta gör att hästen känner sig stolt och duktig och självförtroendet blir bättre. Då är det rätt tillfälle att prova någonting nytt. Om det fungerar bra så slutar vi. Fungerar det sämre så återvänder vi till något som hästen är duktig på så att hästen alltid får känna sig duktig när vi avslutar arbetspasset.

Lugn och stress

Den agerande hästen: Den har mycket lugn i kroppen. Ju lugnare hästen är desto lättare har den att lära sig saker. Hästen är avslappnad i musklerna, rör sig ofta med lugna rörelser, är kontaktsökande. Hästen tänker efter innan den agerar.
Den reagerande hästen: Den har högre stressnivå. Den har då svårt att ta information. Hästen är spänd i muskulaturen. Den har ofta huvudet högt. Den reagerar på instinkt, utan att tänka först. Ofta reagerar den med att försöka springa ifrån oss.

En häst kan ha olika grader av stressnivå:

Flyktig
Skeptisk
Accepterande
Nyfiken
Trygg

Trygghet kommer av igenkänning.

När hästen får ett stresspåslag så blir den spänd runt bogar, manke och nacke. När stresspåslaget börjar släppa så börjar hästen tugga av att spänningarna släpper. Om hästen under ett arbetspass inte tuggar så är det faktiskt positivt, för det innebär att den inte gått upp i stressnivå först.

Den reagerande hästen kan man egentligen inte lära någonting. Den agerande hästen kan man däremot lära hästen allting som den har fysiska förutsättningar för att göra och som vi är tillräckligt skickliga för att förklara för hästen. Om vi går i på ridbanan med en häst som är i en reagerande sinnesstämning så måste vi först få den till en agerande sinnesstämning. Det kan man göra genom att göra saker som hästen känner igen och som den redan är duktig på. Det ger trygghet och stressnivån sjunker.

Vi kan också gå in fysiskt och nå hästen mentalt. Det kan vi göra genom bogkontroll. Anledningen till detta är att bogarna är ett av de ställen där de stressrelaterade spänningarna sätter sig. Böjning genom bogarna får hästen att slappna av i bogarna, vilket i sin tur leder till lägre stressnivå. Exempel på sådana övningar är nosvolten, att jobba hästen på en åtta, öka voltstorleken (bibehålla den kraftiga böjningen från en liten volt när man går ut på en större volt), kontravolt.

Avel – Användning – Beteende

Förr i tiden ville man ha en häst som kunde användas på gården (plöja, dra timmer i skogen, dra vagn, driva boskap). Vilka egenskaper avlade man på för att hästarna skulle bli lämpliga till detta? Hästarna skulle vara starka, lugna, orädda, uthålliga och lättfödda. Detta var trygga hästar, men en väldigt låg stressnivå.

När man fick mer fritid började man använda sina arbetshästar även för att mäta sig med varandra. Det skedde då en viss modernisering av arbetshästarna. Man fick då allroundhästar som var lite mer utåtriktade och nyfikna och som gick upp lite mer i stressnivå.

När fritiden och de ekonomiska resurserna ökade började man avla fram sporthästar genom att blanda in fullblod i dem. Man ville nu ha snabbare hästar som kan springa långt. Aveln blev också mer grenspecifik. Man avlade fram hopphästar, galopphästar, fälttävlanshästar, distanshästar och travhästar. Även om dessa skiljer sig från varandra så är grundegenskaperna desamma. De har mer energi och är lättare i typen. Dessa fick man fram genom att man började avla på hästar som har lättare att gå upp i stressnivå jämfört med de gamla arbetshästarna.

På köpet fick man även den vänliga hästen. Den är ängslig, känslig, explosiv och känslig, men samtidigt genomsnäll. Förr i tiden avlivades dessa hästar, för det ansågs vara för farligt att koppla en vagn bakom den. Det är den typ av häst som stänger in stressen inom sig själv, men när det blir för mycket så exploderar den. I den här kategorin hittar vi många dressyrhästar och gångartshästar. När hästen stänger inne stressen och blir ängsliga så lyfter de ofta benen väldigt högt och får därför väldigt uttrycksfyllda rörelser.

Frihetsdressyr

I frihetsdressyr måste hästen förstå tre saker.

Sticken: Hästen ska runda sig kring sticken och söka mig.
Stringen: Till position. Hästen ska ha tillit till stringen och vara positiv till den. Stringen ska hjälpa hästen att söka till till position (mot oss).
Människan: Hästen ska lita på att vi får röra oss snabbt utan att hästen lyfter stressnivån.

Man har några olika alternativ när man ger hästen signaler.

Stå still: Hästen ska då svara på signalerna med att forma runt eller söka sig mot en, söka kontakten. Prio 1 blir alltså att hästen formar sig och det ska leda till att den söker sig mot en.
Röra sig bort från hästen: Hästen ska då söka sig mot en och forma sig runt en. Prio 1 är här att hästen söker sig mot en och det ska leda till att hästen formar sig runt en.
Röra sig mot hästen: Hästen ska då söka sig mot en. Hästen ska antingen stå stilla eller söka sig mot en, men den ska inte gå bort från en.

Utbildningstrappan

Förstå sticken
Trygg med stringen
Trygg med människan
Växla gångart
Positionsbyten
Innerhjälper

1. Förstå sticken

Syfte: Hästen ska lära sig att runda sig kring sticken och söka sig till mig, dvs inte flytta sig ifrån.

Övringar:

Backa
Flytta bakdel
Följa

2. Trygg med stringen

Syfte: Jag ska trots rörelser kunna hålla hästen i låg sinnesstämning, dvs med lågt adrenalinpåslag. Ett lika viktigt syfte är att vi själva ska träna oss på att hantera sticken och stringen.

Övningar:

Lägga stringen över ryggen
Stringen framför mulen
Backhand och forehand

Många hästar står stilla när man hanterar stringen, men de är kanske inte avslappnade. Det är då viktigt att man inte blir försiktig när hästen ser spänd ut, för i så fall belönar vi spändheten. Det är också viktigt att inte hålla på så länge att hästen blir spänd. Många gör det och får sedan fortsätta ännu längre tills hästen stänger av. Men vi vill inte ha avstängda hästar. Vi vill ha trygga hästar.

3. Trygg med människan

Syfte: Hästen ska vara avspänd även på avstånd. Hästen ska vara trygg med människan. Detta ska bygga upp förutsättningen för att man ska kunna komma i kontakt med hästen när den har fått ett adrenalinpåslag. Om man tappar hästen så ska inte hästen bli spänd av att man går fram mot den.

Förbered lämnandet: Jag går längs hästens sida och för handen längs hästens rygg ända tills jag kommer till hästens svans.

Lämnandet: Jag går runt hästens svans och runt hästen och tillbaka till samma bog som där jag började. Efter hand kan man lägga på mer tryck, t.ex springa runt hästen och springa rakt fram mot hästens bog eller svinga stringen så att det viner när man går runt hästen.

4. Växla gångart

Syfta: Separera adrenalin och tempo. Hästen ska alltså kunna ändra sitt tempo och sin gångart utan att gå upp i adrenalinnivå.

Först gör vi detta på signal med stringen.

Vi börjar med övergång från stillastående till skritt och därefter från skritt till trav. Vi jobbar både med position 1 (framför hästen) och position 2 (bredvid hästen).

5. Positionsbyten

Syfte: Hästen ska lära sig att förstå att dess enda uppgift är att hålla sig nära.

Det finns några olika positioner:

Position 1: Vi går baklänges framför hästen
Position 2: Vi går framlänges bredvid hästen, stående bredvid halsen
Position 0: Så fort man hamnar i den positionen så ska hästen komma fram till en och gå in i position 2. Position 0 används vid inkallning, men det är alltså inte en arbetsposition som man ska fortsätta befinnas sig i.
Position 3: Bredvid hästen, strax bakom bogen. Används vid samling.
Position 4: Bredvid hästens bakben. Används vid samling.

Arbetsgång

Växla från position 2 till 1

Växla från position 1 till 0 till 2

6. Innerhjälper

Hittills har vi huvudsakligen arbetat med ytterhjälper och med syftet att lära hästen att hela tiden söka sig till oss. För att kunna runda hästen mer måste vi introducera innerhjälperna. Det kan vi bara göra om hästen redan söker sig bra till oss, för annars är risken stor att vi trycker bort den med innerhjälperna (när hästen är lös kan man inte låta den falla ut på ytterbogen, för då försvinner den bort från oss).

Innerhjälperna introducerar vi på en volt och sträcker sticken mot skänkelläget eller bakkanten av innerbogen. Tänk på att hålla handtaget på sticken lågt, annars kommer hjälpen att trycka bort hästen. Det är viktigt att vi kan driva hästen framåt (öka farten) med sticken på inner sida i skänkelläget och att hästen då inte går bort från sticken (den ska alltså inte gå utåt).

Den reaktion vi sedan vill lära hästen på innerhjälpen är att hästen ökar böjningen runt innerhjälpen. Om hästen tittar bort (utåt) när vi lägger på innerhjälpen så tappar hästen istället böjningen. Vi vill därför att hästen ska titta lite inåt och helst lägga huvudet över sticken när vi använder innerhjälpen. Då ökar hästens böjning.

När hästen förstår innerhjälpen på volt och ökar böjningen så kan vi prova använda innerhjälpen på rakt spår och göra en öppna.

Trickträning

Man kan i princip lära hästen vad som häst som hästen har förmåga att göra och som vi är tillräckligt skickliga på att förklara för hästen. Här finns lite vanliga övningar som vi brukar klassificera som trickträning. Vissa övningar hör ihop, genom att de bygger på samma inlärning.

Buga – Ligga – Sitta – Ligga på sidan
Spansk skritt – Spansk trav – Passage – Tramp på stället
Gå upp på saker
Apportera – Kasta saker
Pussa – Skratta – Ja/nej
Lyfta hoven – Räkna – Salut (hålla upp en hov och snurra)
Stegra – Gå på bakbenen – Courbette
Inkallning

Håll det enkelt! Oavsett vad vi vill lära hästen så måste du bygga upp en plan för hur du kan dela upp inlärningen i små delar för att lättare förklara för hästen vad den ska göra. Det ska krävas max två försök från hästen för att den ska lyckas.

Buga

Ställa mig vid manken: Jag ska kunna stå vid hästens manke och hästen ska stå kvar.
Rygga två steg: Jag ska kunna stå kvar vi manken när hästen ryggar (jag backar med).
Lyft hoven: Jag ska kunna stå vid manken och lyfta hästens hov och dra åt olika håll.
Lyft hov + backa ett bakben: Jag står vid sidan av manken, lyfter en hov och flyttar hästens ena bakben ett steg bakåt.
Lyfta hov + backa två bakben: Jag står vid sidan av manken, lyfter en hov och flyttar båda hästens bakben ett steg bakåt.
Sjuka ned med framdelen mot marken: När jag backar hästen med en hov lyft så sjunker eden ned med framdelen mot marken.
Når marken med kotan: Hästen sjunker ned så mycket att kotan på det ben jag lyfter når ned till marken.
Touchera på kotan med ett spö för att få ett lyft
Touchera på kotan med spöt för att få ett lyft och touchera en gång till för att hästen ska lägga vikten bakåt.
Lyft hov + vikt bakåt + lägg ned knät: Jag toucherar tre gånger på kotan. Den första gången för att få ett lyft, den andra gången för att hästen ska luta sig bakåt/sänka framdelen den tredje gången för att hästen ska lägga ned knät.
Stanna kvar där nere: Varje gång hästen är på väg upp så knackar jag med spöt igen för att den ska lägga ned knät.

Sök lätthet så kommer uthållighet!

Hästen ska svara med lätthet på signalerna.

Ligga

Tidigare lärde Rebecca in ligga från buga. Numera gör hon dock inte det, pga att en del hästar får problem med bakbenen av att buga.

Lukta i sanden
Gå sakta på liten volt
Gå sakta på liten volt och lukta i sanden
➪ Då börjar hästen vinkla bakbenen mer under sig (naturlig följd för hästen)
➪ Krafsa med en framhov (naturlig följd för hästen)
➪ Bergsgeten (naturlig följd för hästen)
➪ Hästen lägger sig ned

Tänk på att det är ganska jobbigt för hästen att lägga sig ned och ställa sig upp. Man ska därför inte be den lägga sig ned flera gånger under samma träningspass. Ha som grundregel att göra det max två gånger på ett träningspass.

Rida utan huvudlag

Ytterhjälperna – Plankhästar

När Rebecca börjar utbilda hästen under ryttare så börjar hon med ytterhjälperna. Ytterhjälperna är det som ger hästen ramen och som gör att hästen hamnar under ryttaren. Det är det som gör att hästen kan gå dit ryttaren vill. Den kan gå framåt, bakåt, höger och vänster och den kan gå fortare och saktare. Därigenom kan man även börja variera tempot och växla gångart.

I det här stadiet passar det att jobba med styrning, övergångar mellan gångarter och tempoväxlingar.

Innerhjälperna – Bananhästar

När Rebecca har detta på plats kan hon börja introducera innerhjälperna. Innerhjälperna lösgör hästens bogar. Genom innerhjälperna får man därför en häst som ger mer avslappning, lugn och bättre gensvar på hjälperna. Lösgjordheten snabbar också på hästens inlärning.

I det här stadiet passar det att jobba med volter, åttvolter, öka volten, förvänd volt mm.

Rundhet – Balanshästar

Avslappningen och böjningen leder till att hästen börjar erbjuda mer rundhet.

För mycket av det ena eller av det andra

En del ryttare är väldigt rädda för att hästen ska förböja sig, så de vågar nästan inte använda innerhjälperna. De fokuserar därför väldigt mycket på ytterhjälperna. Det som då händer är att hästen blir hård på hjälperna, den blir styv och spänd, springer fort och blir tung i handen och svårstoppad, får lätt för att knäcka av i nacken. Hästen blir mer spänd och obekväm att sitta på.

Innerhjälperna är det som motverkar dessa problem. Men om vi överarbetar med innerhjälperna så får vi en häst som blir vinglig, den ramlar ut genom ytterbog, blir långsam och kan nästan upplevas som lat. De här hästarna blir avslappnade, men tappar stabiliteten och faller mellan hjälperna.

Det är viktigt att man har en balans mellan ytter- och innerhjälperna. Man börjar med att lära hästens ytterhjälperna. När man sedan introducerar innerhjälperna är det viktigt att inte glömma bort ytterhjälperna. Även längre fram i utbildningen behöver hästen en ram. Detta blir ännu tydligare när man ska jobba hästen utan huvudlag.

Ett väldigt nyttigt test är att prova rida en volt på enbart ytterhjälper. Det innebär att hästen går ett par steg framåt, sedan fångar vi upp ytterbogen och svänger lite, rider ett par steg framåt igen, fångar upp ytterbogen och svänger etc. Volten blir då en månghörning. Sedan kan man prova att rida en volt på enbart innerhjälper. Risken är då att ytter bog hela tiden kommer att gå ett steg utanför volten och att det blir det inre frambenet som följer volten.

Balans mellan hjälper

Det är bara genom att ha balans mellan ytter- och innerhjälper som man kan få hästen att hitta stabiliteten och lösgjordhet på samma gång. Det är först då som man får en korrekt rundhet och bärighet i hästen.

I det här stadiet passar det bra att jobba med skolorna, t.ex:

Öppna på volt: Man ökar i princip böjningen på volten och fångar upp ytterbogen med ytterhjälperna.
Skänkelvikning: I skänkelvikningen kan man välja om man vill börja jobba med en ytterhjälp eller en innerhjälp. Man kan t.ex. börja med att vända upp hästen på medellinjen (med innerhjälperna), låta hästen falla ut lite åt sidan och sedan med ytterhjälperna fånga upp ytterbogen för att få ett lyft. Ett annat sätt är att svänga med ytterhjälperna och sedan lägga till innerhjälperna för att driva hästen utåt och få ett lyft.
Öppna på raka spår: Det är först när hästen kan både öppna på volt och skänkelvikning som den är redo att göra öppna på raka spår.
Sluta på volt: Det är väldigt sällan som en häst gör en korrekt sluta på rakt spår. Nästan alla hästar faller då ut på ytter bog. Det är därför bättre att börja med sluta på volt. Då blir man tvungen att med ytterhjälperna föra hästens ytterbog runt på volten i slutan.
Diagonalsluta: När hästen kan göra sluta på volt kan man även börja rida diagonalsluta.

Nu är hästen tillräckligt utbildad för att kunna rakriktas på volt, så att den går i bra balans mellan ytter- och innerhjälperna på volt. Därefter kan den börja rakriktas på raka linjer. Plankhästen kan självklart också gå på raka linjer, men det är först nu som hästen kan gå rakriktad med bärighet på raka linjer.

Aktiva och passiva hjälper

Hjälpen är aktiv när det är den primära hjälpen, alltså den hjälp som ger hästen en signal. Hjälpen kan också vara passiv. Den blir då som en bevarande hjälp. Man ska inte använda flera aktiva hjälper samtidigt. Det innebär t.ex. att man inte ska använda en aktiv ytterhjälp och en aktiv innerhjälp samtidigt. Ett exempel på detta är om man ska öka volten för innerhjälpen. Då kommer innerhjälpen att vara den aktiva hjälpen. Om man behöver en aktiv ytterhjälp (t.ex. sticken mot hästens hals/huvud) för att hålla hästen kvar på volten så är ytterhjälpen aktiv. Då är inte hästen redo för att flyttas utåt på volten, för det skulle innebära att vi får en aktiv ytter- och innerhjälp på samma gång. Det är alltså först när hästen kan hålla sig kvar på volten utan aktiv ytterhjälp som den är redo för att flyttas utåt.

Sitsen

Beredskapssitsen: Om man känner sig lite osäker på sin häst så tenderar man ofta att hamna i beredskapssits. Man sträcker då ofta benen nedåt-utåt, svankar lite och blir lite framåtlutad.
Stolsitsen: Om man har en häst som är lite lat så är det lätt att hamna i en stolsits. Man kutar då med ryggen, tippar bäckenet lite bakåt och drar upp knäna.
Balanssits: Mitt emellan. När ryggen varken kutar eller svankar. Ryggen kan svinga i båda riktningar så att vi kan följa hästens rörelser.

Om man bara känner rörelserna från hästens framben så är man för framåtlutad (balanssits). Lutar man sig istället för mycket bakåt (stolsits) så känner man bara rörelserna från hästens bakben. När man sitter i balanssits så känner man både rörelserna från hästens framben och bakben.

Logisk hjälpgivning

Hjälpgivningen måste vara både enkel och logisk, så att det är lätt för hästen att förstå. Ett sätt att åstadkomma detta är att se till att man använder samma hjälper både från marken och i ridningen.

Utbildningsgång

Man kan utbilda en häst helt utan sadel och träns. Men det lättaste är att börja rida in hästen med sadel och träns. När man har lärt hästen ytterhjälperna med sadel och träns så kan man antingen gå vidare med att lära den innerhjälperna med sadel och träns eller också kan man gå vidare med att lära hästen ytterhjälperna utan sadel och träns.

Clinic with Jean Luc Cornille, April 5-8 2019

2019-04-12

by admin

in Genomförda kurser, Hästens biomekanik, Hjälpgivning

Comments Closed

Background

Jean Luc comes from the classical school Cadre Noir of Samour in France. The classical theory is based of what riders thought a long time ago, and what has become the tradition in riding. But new science has shown that many of these theories are not correct! One example is the swinging back.

Our ancestors were not wrong. They were good riders, but they explained what they felt in riding according to that times knowledge. And since we now has more knowledge we need to question the classical theories.

Jean Luc is now going through several dressage movements, for example half pass and piaffe. For each movement he is comparing the classical explanation of that movement with todays knowledge according to science. This shows how wrong the classical masters really were. If we keep on following the theories of the classical masters, we will ride our horses wrong.

The principle of training have been obedience. That is completely wrong. Horses wants to work with us. They only need the guidance to do it correct. You need to teach the horse to move in a way where they use more eccentric contraction (instead of concentric contraction) and elastic strain energy. Then the horse can work with less effort. When the horse feels this he will start to search for that movement. The problem is that all horses protect their tensions and the way they are used to move. Every horse will protect their problems. Therefore all horses will make misstakes. You need to analyse the misstakes and guide the horse to find a solution in the right direction. Submission will not solve this. Instead we need to encourage them to try a new solution.

The biomechanics of the horse

In 1964 the first study was made about the vertebra column of the horse. It shows that the thrust from the hind legs will travel thru the spine, vertebra by vertebra, and the back muscles can convert that into an horisontal and an upward force. That study did not get much attention.

By this time, the general opinion was that the bow and string concept was correct. That means that the muscles in the upper line should be suppled to allow to be lengthened by activating the abdominal muscles.

”I think it is evident now that in certain respects the first approach to the physics of cosmical plasmas has been a failure. It turns out that in several important cases this approach has not given even a first approximation to truth but led into dead-end streets from which we now have to turn back.” (Greg Hummel 1970) In the same way we need to turn our back to equine classical theories, such as the bow and string concept, driving with the seat etc. These theories are wrong. That is not the way it works.

In space research, the magnetosphere and interplanetary space, which are near the Earth, where supposed to be void and structureless. We know now that they are filled with plasmas and magnetic fields. As well, we know now that the thoracolumbar spine is not a set ot tendons and ligaments kept under tension by the string. Instead, the equine thoracolumbar spine is a complicated network of muscles, tendons and fascia, functioning differently than previously believed.

Tensegrity, elastic energy, forces transport, closed kinematic chains are the new words of classical equitation. They are the fundamental components of equine gaits and athletic performances. They cannot be forced, submitted or disciplined. They can be processed in the horse brain, through a dialogue upgraded to the very high and very refined horse perception.

Tempi change

In tempi change the horse does not engage the hind legs much. The hind legs does not go in front of the vertical. Instead the tempi change helps the horse to store more elastic energy. In the right canter the left side resist and store elastic energy and vice verse. You need to ask for the first two changes, then you should just sit without moving and the horse will use the elastic energy to repeat the changes.

Muscle tone and supplement

Every time a hind leg push it will create an oblique force working on the vertebra column. The muscles must resist this force. The whole horse is built in the same way. In the legs all the joints have tendons and muscles that need to resist the impact force when the horse is moving, other ways the impact force will damage the joint. To stay sound the horse need a certain muscle tone. Therefore supplement is not the solution.

Straightness

There is no such thing as straightness in the horse. When the horse is moving there are always a slight bending to the left and to the right, that causes the shoulders and the hind legs to move a little sideways. Straightness means making these sideways movements smaller and to narrow the corridor. With your back muscles and your upper thigh you control the shoulders of the horse and with your calfs you control the hind legs of the horse. The perception of the horse is very high. Therefore you should never squeeze with your calfs. The stirrups helps you to hold your calfs in the right position. You only need to touch the horse gently, you don’t need any force. And you should never squeeze with your thighs. You should place your thighs in balance on the horse. But the horse need to be able to widen the chest, and that is impossible if the rider is squeezing.

Flexion and bending

Flexion creates a small movement between the vertebras. So does the bending and the rotation. The movements are not exactly the same, but they are very similar. And they are created with the same muscles. Therefore flexion will make bending and rotation easier. And bending and rotation will make flexion easier.

The push from the hind leg creates a force. That force need to be channelled by the rider and the horse. When the right hind leg push the force goes diagonally to the left. If the rider follow that force to the left the horse will follow and rotate to the left. Instead the rider should resist that force and stay balanced in the middle. Therefore the rider need to create a corridor with it’s back muscles, it’s seat, thighs and calfs. The whole body of the rider will be involved to guide the force in the right direction. This is a constant dialog with the horse. The force will be changed every half second, and therefore also the riders muscle tone need to change every half second. Therefore a good posture can’t do this work. It must be a constant dialog.

Stabilising system of the vertebral column during movements. ”The reflex contraction of the spinal column muscles compensate for the bending of the spinal column” (Ober J. K. 1974).

This is a characteristic behaviour of the spine stabilising system during movements. The findings contradict theories pretending that lateral bending stretches the muscles situated on the outside of the bend. Dr. Betsy Uhl DVM, PhD, DAVCP explains how the force generated by the propulsive hind leg acts obliquely on the thoracolumbar spine. The thrust generated by the hind leg has to be resisted by the muscles situated on the opposite side of the spine to create movement. The same principle applies to lateral bendin.

Frequency and cadens

If the horse go faster than a certain frequency the horse will not be able to store enough elastic energy to create an upward push. Therefore with a slower frequency will make it possible for the horse to create greater movements.

The seat

When you sit on the horse you are always on the two seat bones, the glute and the upper thighs. Both your posture and your muscle tone will differ thou, depending on which muscles you engage. Simplified we can say that the superficial muscles are responsible for creating movements in your body and the deep muscles are responsible for posture and change in muscle tone. To be able to get a neutral seat you need to learn how to engage your deep muscles. Then you can start to play with making changes in muscle tone, to tone up with your horse and get the same tensegrity.

The classical seat

The stability over the seat bones is assisted by:

The glutes
The upper thighs muscles
Transversal Spinalis
Abdominal muscles
Pectoral muscles
Muscles of the cervical-thoracic area
Back of the thighs muscles
The calf

Saddles that support the rider

Saddle makers tried to improve the look by pushing the glutes forward with high cantle and keeping the thighs in place with oversized thigh blocks. They improved the look but not the function. The rider’s body weight acts from back to front hampering proper function of the horse’s back muscles and increasing the load on the forelegs. The thighs push upward in the oversized blocks.

Also resulting from slackness of the glutes and artificial support of the high cantle, some riders collapse the vertebral column rounding the whole spine.

Some riders collapse even further, lifting the upper thighs in the oversized thighs blocks, bending the knees and losing stability of the lower legs. The legs instability creates chaotic stimuli in the horse’s side, where the horse does have a very high tactile perception.

If the glute are not strong enough, the result is that the rider has a posture that looks alright, but it is working in the wrong way.

If the body weight is acting back to front, the body weight alter the function of the back muscles. That creates the wrong dynamic.

A saddle that place the rider don’t allow good riding. Instead the saddle should allow the rider to find the right place. The stability of the rider’s seat is based on the tone of the glutes, psoas and other muscles, and therefore, a saddle allowing such tone.

The neutral balance – the vertical seat

If the weight is too much forward, the horse will shift backward – down (the front legs are pushed backward down). If the weight is too much backward, it pushes the horse forward – down. Do not push your heels down, since that pushes your weight back.

The vertical line of the rider is the key. Body weight can act consciously or not, the horse responds anyway. Precise position gives you the ability to orchestrate the horse.

The neutral balance, which is the body coordination where there is not back to front shift of the rider’s weight, demands advancing a little more the Anterior Superior iliac Spine (ASIS)

You should never act back to front or front to back. To manage this you must place yourself in a totally vertical position.

The gluteus muscles
The psoas
The muscles of the upper thighs
Transversus Spinalis muscles
Abdominal muscles
Cervical-thoracic muscles
The calf

As you can see it is mostly the same muscles that the rider uses in the neutral seat as in the classical seat, but the posture is not exactly the same. You have to advance your pelvis. Properly tuned, the whole muscular system allows a neural balance where the front part of the shoulders, the middle of the spine, the seat bones and the stirrups are on the same vertical line. The rider can then orchestrate the horse’s subtle nuances in muscle tone.

The middle of the spine is the center of the rider’s rotation. It is exactly between the last thoracic vertebra and the first lumbar vertebra. If any of these points are in front of or behind the line, you will disturb the balance between the diagonally back muscles in the horse.

To coordinate the horse’s physique

We must figure out how the horse’s body must be shaped to be able to perform the movement.

The art of riding is to educate and coordinate the horse’s physique for the athletic demand of the performance. To make the horse perform different movements are not the difficult thing. The difficult thing is to coordinate the muscles of the horse in the right way to be able to do the movements in the correct way. Without this coordination, the movements will create strain on the horse and eventually the horse will be injured.

It is much easier to use force than brain (Etienne Beudant, 1866-1949)

Influence your horse with muscle tone, not aids

The horse obey to the aids we are using. Instead of giving aids we should just change the tone. Act like you are moving, but don’t move. Only change the tone in your muscles. To be able to do this you need to explore your own body. The tensegrity of the rider must match the tensegrity of the horse. If it matches the horse will react. Therefore the horse will give the rider feed back and tell the rider when the seat is correct.

If you change the tone of your body and the horse does not respond, analyse the reason. Maybe you are in front of or behind the neutral posture. Or maybe something else is disturbing the energy floating thru the rider into the horse. Even if you have what looks like the right posture, it doesn’t have to be correct. In this posture there are gradations. Every rider need to find the level of precision of body control to be able to play with these gradations. Yes, it is subtle and gentle, but it is possible to do.

The placement of the saddle

We are usually told that the saddle should be placed behind the Trapezius muscle. But if you remove the top layer of muscles you will see that the trapezius goes far back on the horse. So does the latissimus dorsi. You can’t place the saddle that far behind.

Influence the back muscles of the horse

You need to remove 4 layers of muscles before you reach the muscles that coordinates the spine. Therefore these muscles are not activated by pressure, instead they are activated by movement.

There are actually two different longissimus muscles, it is on dorsal muscle and one ventral muscle. These together with the multifidus muscle are protecting and stabilising the horse’s spine. This system of diagonally muscles makes a complex coordination of the horse’s back and are able to convert the forward thrust into an upward force and an horisontal force.

When this coordination is working you will feel it. If it is not working, you must find out how to help the horse to find a better way to coordinate the back muscles.

If there is a disturbance (such as a seat working back to front or a hand restricting the neck), the horse will protect himself and resist.

If you follow the movements that the legs of the horse is creating, you will move more than the spine is created to move. Then the horse need to protect himself from the movements of the rider. Instead the rider need to minimise the movements in the rider’s body to match the movements in the horse’s back. This creates an equitation where the rider barely move. Then it will be possible for the horse to react of gradations of muscle tone in the rider.

It is not the muscles that move the leg. The muscles create tension on the tendons and the tendons move the leg. Therefore you always need to prepare the horse and give the horse time to coordinate the body in the right way. When the body is ready the horse can perform the transition.

It is one cm in difference between the seat bones for a woman and a man. The pelvis of the woman (left) is wider, but most men are bigger than women. Therefore the different is so small.

You need to be in the middle of the saddle. You should place yourself on top of your seat bones. There will always be a curvature in the spine, but it should be almost straight. If you collapse the S-shape will be too big and the center of the spine will be behind the seat bones. The movements in the spine will also be too large. With too much S-shape the interior part of the disc will be compressed. The fascia should separate the vertebras in the spine. But with an exceeded S-shape in the spine, the fascia will not function properly.

If you want to get a reaction from the horse by increasing the tone of your muscles and you don’t get that reaction. Don’t continue to do the same thing. Change a little. Do more, do less, change the posture, use the tone in different muscles etc. But don’t expect to get a different reaction by continuing doing the same thing. If you succeed, you are going to get more and more results by doing less and less.

The whole body need to be in balance for the rider to become neutral

The seat bones are two points around which the pelvis can oscillate back to front and front to back.

The rider need to find the right coordination in the:

Gluteus muscles
Psoas
Muscles of the upper thigh
Abdominal muscles
Back muscles
Pectoral and cervical muscles

Gluteus

Stability is created by the muscular system surrounding the pelvis. That contains of the gluteus system:

Gluteus Maximus
Gluteus Medius
Gluteus Minimus

The gluteus muscles should not be contracted, but not totally relaxed. You need some tone in the gluteus. If the rider does not resist enough with the gluteus the rider will fall backwards.

The psoas

If we contract it a little it will help us to become straight. If we contract it too much the back will become arched.

The muscles of the upper thigh

You should advance the Anterious Superius Iliac Spine (ASIS) forward. This will keep the rider’s seat forward in the saddle without tilting the pelvis forward and arching the back.

The abdominal muscles and the back muscles

Everything we do with the abdominal muscles must also be done with the back muscles. You always need to find a balance between the front and the back.

Pectoral and cervical muscles

You will never function properly in the thoracic area if the cervical muscles are not engaged properly.

Sit behind the middle of the saddle

In many instances, riders sit further back on the saddle (behind the middle). There are also a lot of saddles that place the rider to far backwards. This will increase the back to front effect. Even if the rider is supported by high cantle and oversized thigh blocks, the body weight is acting back to front when the rider sit to far back.

Some riders compensate this. It can be done in different ways:

Arching the lumbar spine and shifting the shoulders back.
Collapse the whole spine.

This put strain on the vertebra discs. Between the attraction of gravity pulling downward and the upward forces coming from the limbs and thoracolumbar spine, the rider intervertebral discs, if unprotected by muscle tone, tendons and fascia, are under intense compressive forces. This is the reason that many riders get back problems. The fascia are supposed to separate the vertebras, which will take the strain away from the discs. Therefore we need a certain tone.

This seat with an arched lumbar spine and the shoulders back or a total collapse of the whole spine is the hardest falt in the seat to correct. The rider are probably not aware of the problem. It’s a seat where the rider does not use any effort. The rider need to learn to become taller and start to use more muscle tone.

Some riders collapse the spine without shifting the pelvis backward. They remain too far back on the glutes and the body weight is acting back to front.

High cantle pushing the glutes forward and oversized thigh blocks forcing the thighs backward induce arching of the lumbar area.

The neutral seat

A lot of the problem we have in our horses is caused from the fact that we does not sit on the right place. Therefore we create a force that the horse act on. Then we need to compensate that with more reins and legs. The only way to get lightness is to always ride with loose reins and with neutral seat. We don’t have to be perfect in our bodies. But we need to find a seat where we are neutral to the horse. Therefore every rider have to find its own way to become neutral. Therefore different riders might need different muscle tone, and different riders need to engage different muscles. It is not the posture that is important. It is the coordination. It doesn’t have to look a certain way. It has to be effective.

Advancing the ASIS places the rider in neutral balance where the body weight is not acting back to front or front to back. The best way to do this (especially for women) without arching is to advance the ASIS together with the sternum (open the chest).

Harmonic tensegrity occurs at the level of biotensegrity. Stephen Levin describes how every part of an organism, from the molecular to the gross anatomy, is integrated by a mechanical system into a complete functional unit. You can never separate a single body part. A change in one part of the body will always influence other parts of the body. To be able to communicate with the horse, the aids are not enough. You need to use your interior body and your balance to be able to communicate with your horse.

We can describe the gross lines of the rider’s position, but the seat is not a posture. The seat is a body coordination, proper to each individual. The seat involves the rider’s whole body where numerous nuances in muscle tone occur simultaneously but within an overall integrity. The seat is a conversation guiding the horse mental processing to the body coordination optimally adapted to the athletic demand of the performance.

Forces acting on the seat

The seat cannot be in balance if it is disturbed by any shift of the rider weight or any lateral and/or transversal shift of the saddle. Forces, such as upward forces, are constantly acting on the rider’s body. There are a lot of forces just in front of the riders seat and just behind the riders seat, acting upward. That might feel like a swinging back, but it is mostly forces created by the horse’s legs and the vertebral column. If the rider relax his back and follow this force, the horse need to protect himself from the movements in the rider. Therefore, the more relaxed the rider is, the more the horse need to tense his back.

The lateral bending and rotation

The rotation creates the lift

The horse is not lifting its trunk straight upwards. It lifts the trunk with the rotation. This can be a stepwise lift between the left and right side of the horse. So a tiny rotation to the left will lift the right side of the horse a little, then a tiny rotation to the right will lift the left side of the horse a little and so on.

There are two ways to create rotation.

By bending the thoracic spine
By engaging the inside hind leg.

Each horse will prefer one of the ways. Always start with the approach that the horse prefer. When it starts to work, use also the other one.

The rider’s seat creates the rotation

Lateral bending occurs between T9 and T16. Transversal rotation between T9 and T14. Therefore the lateral bending and rotation occur between the rider’s upper thighs. If the rider sit too far back, the horses trunk will not be between the rider’s upper thigh. The integrity of the whole body of the rider is involved.

A twisted or bended spine

If the rider bends the spine, he will create a force pushing the horse laterally. The same problem will occur if the rider compensates for inverted rotation of the horse’s thoracic spine and/or a shift of the saddle by bending the vertebral column.

If the spine is twisted, you will never get the right reaction in the horse. Therefore the shoulders, the pelvis, the upper thighs and the arms of the rider need to face in the same direction.

If the rider turns the shoulders and/or the head to the right but keeps the pelvis straight, the horse will likely keep going straight. The twist of the rider’s spine will alter the integrity of the rider’s body.

The twist of the rider’s upper body to the right will also shift the seat bones toward the left stimulating inverted rotation. On the picture, inverted rotation is also created by excessive bending of the horse neck.

Influence the chest with the upper thigh

It is the upper thigh that will influence the chest of the horse. The lower thigh will only act on the ribs, and you can not do anything on the ribs. Therefore it is the upper thigh you need to use to create the rotation. Don’t squeeze with the lower thigh. But the calf should always touch the horse.

The use of the lower thigh and the calf

An error that hampers the rider’s integrity and alters the clarity of the conversation with the horse, is squeezing the lower thighs above the knees, moving the lower legs away from steady contact with the horse’s flanks.

If the rider squeeze with the lower thigh, this might cause the lumbar spine to arch. Also the contrary can occur, that an excessive arching of the lumbar vertebrae causes the lower thigh to squeeze. The defect tends to move the lower legs away from the horse’s flanks. This creates a problem of instability in an area of very high tactile perception. From this leg position, the rider either has to squeeze the legs, in order to touch intermittently with the calf. In both cases, the horse is disturbed by excessive pressure of the chaotic stimuli of intermittent contact.

Using stimuli developed for gauging human tactile sensitivity on the part of the horses body which would be in contact with the rider’s leg is greater than what has been found for the adult human calf or even the more sensitive human fingertips. Horses can react to pressures that are too light for the human to feel (C. A. Saslow, 2002)

Horses deemed insensitive to the leg (deadsided) may simple have never had the chance to respond to consistent, light, meaningful signals. Similarly, the seeming ability of a well-trained horse to ”have extrasensory perception” for its rider’s intentions, may be instead its response to slight movements or tightening of muscles that the rider makes without awareness. (Saslow, 2002)

You need to have contact with your upper thigh and your calf. The stirrups will help you to keep your calf in contact. Don’t press, just let it stay in a constant contact.

Squeezing the lower thighs above the knees also alter the accuracy and stability of the rider’s seat. The rider’s body rotates around the knees lifting the seat of the saddle.

The use of the hands

The rider’s hands are not there to control the horse but to feel the horse’s thoughts. The forearm need to be soft. The tone of the arm need to be very low.

”The rider’s body should be advanced toward the hands and not the hands pulled back toward the body.” (Nuno Oliviera)

Instead, the equitation of the driving seat, rushes the horse on the forehand, increasing the weight on the bit and the rider holds back pulling on the reins.

Lightness is not the bit. Lightness rests on the rider’s stability, controlled motion and balance. The rider entire muscular system is involved in teaching the horse advanced body control. Only the stability of the seat, abdominal and back muscles, allows the freedom of the shoulders and the softness of the arms, elbow and forearms.

Compressing the base of the neck

The vicious circle: The rider’s seat is driving the horse on the forehand. The horse responds pushing down and forward on the bit. The rider pulls back. The forearms are tense, elbow and arms are contracted and the shoulders are locked.

Between the driving seat and the pulling action on the reins, the compression of the facets between C5, C6 and C7 is likely to create damages.

The flexion of the poll should actually be created by a lift in the trunk which lifts the base of the neck and push the cervical vertebra forward and the poll get flexed.

By contrast, if the flexion of the poll is asked at the level of the poll, the flexion will lead to a contraction, which creates a backward force and a restriction in the base of the neck.

C6-C7 easily come under stress. The hind legs push forward and the poll restricts backward. That places the C6-C7 under stress. At the picture you see how C6 can become deformed due to this stress. It shows an enlarged facet resulting from abnormal stress.

The nuchal ligaments has one structure between C2 and the poll and another structure between C2 and the wither. Therefore the line of function of the nuchal ligament is not from the vertebra to the poll, it is actually from the vertebra to C2.

The equestrian literature wrongly advises ”taking contact”. Taking suggests pulling, acting backward the hands moving back or acting backward toward the body. If the horse is pushing toward the hand you might have to resist. But if you act backward you will cut the movement.

The hands can eventually stay still or moving forward toward the bit, never toward the rider’s body. Staying still induces the concept of resistance, which must not be a wall, but instead a filter. Elastic stiffness is how muscles work. Elastic but not loose. The equestrian literature uses the wrong terminology to correct the error of the first terminology. Taking equal cutting, and to avoid cutting, the equestrian literature digs deeper in the hole talking about releasing, relaxing, stretching. It is all about permanent tension, tensegrity, with numerous nuances.

To be able to do that you need to be still. Advancing the ASIS places the rider in a neutral balance where the body weight is not acting back to front or front to back.

Questions

Thruness

Thruness has nothing to do with speed. It has to do with how the movements go thru the horse. It is the capacity of the horse to properly use the thrust created from the hind legs for balance control, lift, bending and rotation, and convert the thrust it into an upward and a horisontal force. Therefore thruness is about how the horse handels the thrust created by the hind legs with its muscles.

If the horse stiffens the back it can no longer use the force and convert it. Therefore the horse is not thru. It the horse is pushing against the bit with the hind legs it is not thru.

If the horse doesn’t bounce it doesn’t have the correct kinematic, and then the horse is technically lame. Therefore 99 percents of all horses are technically lame…

The bounce is the beginning of forward. Without a bounce you will not have thruness. But the bounce doesn’t mean that the horse is completely thru. When you have a bounce you can start to push the horse more forward. If done properly the thruness will increase. But if the horse speed up from the push, it will get stiff and you will loose the thruness.

In the beginning you need to limit the thrust from the hind legs. If the hind legs are pushing too much the horse will not be able to convert all that thrust. Therefore it is easier for the horse to learn this coordination when the hind legs are pushing very little. When the horse has learned to convert the thrust, you can increase the push from the hind legs and the thrust, and the horse will still be able to convert it. You need to go slow in the beginning, to learn the proper coordination. But you should not go slow your whole life. You go slow to be able to go fast!

In the beginning many horses need a really slow cadens to coordinate. After some time the horse can have a faster cadens and still keep the coordinate. If you go slower than the natural cadens of the horse, the horse need to use more muscle power for the work. You can use that slower cadens to develop the muscular system of the horse. But the horse might get sour in the muscles.

When you are in the right cadens, the horse will work effortless. When the cadens is slower, the horse need to use more muscle power for the work. If the cadens is faster, the horse will stiffen.

The base of the neck and the wither

The laminal ligament of the nuchal ligament is strong. It goes the whole way up to C2. Above that there is only a nuchal ligament, which is very weak.

On the neck, the nuchal ligament is elastic. On the thoracic it is not. It gradually loose its elasticity the further backwards it goes. From T4 to T9 there can be a verticality of the dorsal spine.

When the horse elongate the neck, it is not a stretching. The more the horse lengthen the neck, the more the muscles in the neck (most important Splenius and semispinalis capitis) need to resist the gravitation. The nuchal ligament help the muscles to carry the weight of the head and neck. In walk the nuchal ligament can carry up to 55 percent of the weight. The muscles still carries 45 percent of the neck. That is a resistance and not a stretch. In trot and canter, the nuchal ligament is only carrying 33-37 percent, so then the work from the muscles are bigger.

If the trunk is supported by the muscular system (the serratus and pectoral muscles), the lowering of the neck will create an upward force. But if the neck and head is lowered too much, the trunk will go down instead. The same happens if the horse lengthen the neck without supporting the muscular system.

When the horse activate the serratus and pectoral muscles properly, the aponeurosis will work optimally and help the muscles to lift the trunk. Therefore the muscles doesn’t need to work so hard, since the tendons work more.

What develops the base of the neck the most is the serratus. The muscles above is only lifted by the serratus.

C7-T1

The vet school say that we have an epidemi of arthritis in the cervical vertebra.

Depending on hove we place the neck, there will be stress on the neck and on the cervical vertebras and the attachment of the muscles.

The force goes thru the thoracic spine into the cervical spine. The scalinus should keep the vertebras in line. If the scalinus is weak, the force will instead push the cervical spine to the left or to the right.

When you have contact on the bit you will always have one force going forward into this junction and one force going backward. If they are not completely aligned, they will be pushed to the side.

The outside shoulder

When the horse bend the outside shoulder need to move forward. If the outside shoulder moves backward, you have a restriction. The lift in the outside shoulder comes from the rotation. But when the rotation is correct, it is very little. Therefore the lift in the outside shoulder is almost nothing. When the outside shoulder goes backward, it can be because the thoracic is bent the other way. When the horse has an inverted rotation, the outside shoulder might be both lowered and backward.

Sacroiliac joint

There is cartilage on the pelvic and cartilage on the sacrum. The force from the hind legs need to go thru this joint. Due to the cartilage, the force can go in different direction. There are several strong ligaments stabilising the sacroiliac joint. The movement is very little, 0,8 degrees. But that small movement is important to make it possible to transmit the movement from the force from the hind legs. If the force doesn’t go thru, the force comes back to the joint that become under stress. The reason can be a blockage of the force in another place of the horse.

How do we fix it? You can not manipulate the Sacroiliac joint. Instead you need to find the reason for the stress. It can be overflexing, wrong rotation of the spine or something else. If the spine is not in line, there will be stress on the sacroiliac joint.

When the bone is under stress, the bone build more surface. The bone in the sacroiliac joint will also build more surface. That is how the sacroiliac joint will try to absorb the problem or pain.

If you find what’s wrong in the movement, you will reduce the stress on the sacroiliac joint.

The breaking phase

There is both a breaking phase and a pushing phase in each stride. During the breaking phase the horse resist both gravity and speed. During the breaking phase the legs store elastic energy. During the pushing phase, the elastic energy is lifting both the forehand and the hindquarter of the horse.

The muscles slow down the structure of the knee just before impact, to protect the knee from too much stress.

Kurs med Jean Luc Cornille 16-17 november 2018

2018-11-28

by admin

in Genomförda kurser, Hästens biomekanik, Hjälpgivning

Comments Closed

Jag har varit på en kurs med Jean Luc Cornille på Ledingenäs utanför Stockholm. Här kommer mina anteckningar från föreläsningarna på kursen. Första dagen hade han en föreläsning om hästens bröstryggrad och andra dagen om tensegritet. Om du tycker att dessa ämnen är komplicerade eller abstrakta kan de vara enklare att förstå om du först läser anteckningarna från kursen hemma hos mig i september i år.

Hästens bröstryggrad

I enlighet med ridningens tradition har vi fått lära oss att ryggraden svingar och ryggmusklerna stretchas ut. Ny kunskap visar dock att ryggen och ryggraden inte alls arbetar på det sättet. Den traditionella ridtekniken säger också att vi ska rida hästen framåt för att aktivera bakbenen mer och sedan balansera hästen med halvhalter för att flytta vikten bakåt. Men det fungerar faktiskt inte. Oavsett hur hästen arbetar så går kraften alltid framåt.

Bakbenens kontaktfas kan delas in i två olika delar; bromsfasen och påskjutsfasen. När hästen sätter ned ett bakben börjar den med att bromsa med bakbenet. Sedan rör sig kroppen framåt över bakbenet. När bakbenet är bakom vertikalplanet börjar det skjuta på. Balansen i hästen skapas genom att öka bromsfasen hos bakbenen istället för genom att flytta vikten bakåt. Inter heller i samling så flyttas vikten faktiskt bakåt, utan då bromsar bakbenen mer och bröstkorgen lyfts mer.

Rörelseproblem

När hästen rör sig så skapas rörelser i ryggraden. Omfånget i dessa rörelser är faktiskt mycket mindre än vad de flesta av oss tror. Den vertikala rörelsen överstiger aldrig 53,1 mm (från högsta svingningen uppåt till lägsta svingenen nedåt). Även om rörelserna är små så förekommer de i flera olika dimensioner; lateralt (från sida till sida), vertikalt (upp och ned) och rotation. Rörligheten i ryggraden är större i bröstryggen än i ländryggen. Ofta när man har ett problem i ländryggen så finns orsaken till problemet faktiskt i bröstryggen. Rörelserna i ryggraden i bröstryggen skapar även rörelser i bäckenet. Om hästen rör (böjer) bröstryggen mer i den ena riktningen än i den andra, så kommer även bäckenet att röra sig mer i den ena riktningen. Detta påverkar rörelserna i det ena bakbenet mer än det andra. Av den anledningen så kommer ofta rörelsestörningar i bakbenen från bröstryggen.

Alla hästar försvarar de rörelsestörningar som de har. Om hästen har lärt sig att röra sig på ett felaktigt sätt, så kommer den inte att ändra sitt rörelsemönster av sig själv. Istället kommer hästen att försöka bevara sitt rörelsemönster och skydda de spänningar som rörelserna skapar.

Stabilisera ryggraden i rörelse

Bakbenens påskjut skapar alltid en kraft som går in i hästens ryggrad. När vänster bakben skjuter på så går kraften diagonalt framåt till höger och när det högra bakbenet skjuter på så går kraften diagonalt framåt och till vänster. Om man inte kompenserar för dessa krafter så kommer de att förskjuta ryggraden lageralt (till sidan) och hästen kommer att börja röra sig från sida till sida.

Hästen har en hel del starka ryggmuskler. Båge och strängteorin går ut på att hästen ska slappna av i dessa ryggmuskler och länga ut dem genom att aktivera magmusklerna. Men det är inte detta som är syftet med ryggmusklerna. Deras syfte är att stabilisera ryggraden och skydda den från skadliga rörelser.

Mellan kotorna i ryggraden går det muskler som fäster diagonalt. Multifiderna går diagonalt i den ena riktningen (från tornutskotten på en ryggkota ned till kotkroppen 3-4 kotor längre bak) och longissimusmusklerna går diagonalt i den andra riktningen (från tornutskotten på en ryggkota ned till kotkroppen 3-4 kotor längre fram). Dessa muskler måste lära sig att hålla emot den diagonala kraften från bakbenen för att bibehålla stabiliteten i ryggraden och för att hindra hästen från att röra sig från sida till sida.

Multifiderna och longissimusmusklerna sitter närmast ryggraden. Utanför dem finns flera andra lager med ganska tjocka muskler. Du kan därför inte påverka dessa muskler genom att manipulera dem fysiskt (ta på dem). Istället får man påverka dem genom rörelse.

Det traditionella sättet att se på hästens rörelser och musklernas funktion är att musklerna antingen drar ihop sig eller slappnar av. Men riktigt så enkelt är det inte. Du kommer inte att lösa problemet med spänningar genom att skapa avslappning i musklerna. Det handlar istället om att musklerna ska koordineras på rätt sätt. Om en muskel är utsatt för press så ska man inte försöka få den att slappna av. Istället måste hästen hitta ett bättre sätt att koordinera sina muskler, vilket tar bort pressen från muskeln.

En huvudkomponent i muskelelasticiteten är en fiber som kallas titin. Titin (är även känt som connectin) är ett protein som har stor betydelse för muskelkontraktionen. I muskeln fungerar titinet som en serie hopkopplade fjädrar som skapar ett motstånd när de sträcks ut. Det finns flera olika varianter av titin, som skiljer sig både beträffande storlek och hårdhet. Detta förklarar varför olika delar av ryggmusklerna har olika elasticitet. Titin har flera roller i strimmiga muskler, alltifrån muskelfibrernas sammansättning till deras mekaniska funktion såsom att säkerställa den kraft som krävs för att hållas ihop vid kontraktion.

Guida hästen till korrekt koordination

Det finns ungefär 344 hyalintäckta ledytor i hästens ryggrad. Det är stor skillnad i elasticiteten mellan de olika musklerna längs ryggraden. Det finns ingen möjlighet för ryttaren att koordinera alla dessa ledytor, alla muskler som fäster på ryggkotorna och fascian som omsluter dem. Istället ligger detta ansvar på hästen. När man tränar en häst handlar det därför inte om lydighet och inlärning av rätt reaktioner på hjälperna. Det handlar istället om att guida hästen till att hitta koordinationen i ryggmusklerna och lära hästen att eftersträva stabilitet, lätthet om minskad ansträngning.

Detta är ett nytt perspektiv i hästträning! Istället för att placera hästen i en viss form ska man föreslå en viss rörelse och låta hästen prova den. I början kommer hästen att misslyckas flertalet gånger, eftersom hästen kommer att försvara sina gamla rörelsemönster och spänningarna i sin kropp. Man får aldrig bestraffa hästen för att den misslyckas. Istället ska man analysera rörelsen och föreslå en annan reaktion. Efter ett tag kommer hästen att börja hitta rätt koordination några steg, och sedan tappa det. Ju fler gånger hästen kan hitta rätt koordination, desto mer kommer den att börja upptäcka att den koordinationen innebär mindre ansträngning i rörelsen. Eftersom detta känns bra för hästen så kommer den att försöka hitta tillbaka till den känslan och efter hand kommer hästen också att lära sig att bibehålla den positionen längre stunder.

Hästens framben skapar en uppåtriktad kraft, som ger en bakåtgående kraft in i ryttarens kropp. Hästens bakben skapar en framåtriktad kraft, som ger en framåtriktad kraft in i ryttarens kropp. Det är därmed flera krafter som påverkar ryttaren. Om ryttaren är för avslappnad så kommer dessa krafter att skapa stora svingningar i ryttarens kropp. Hästen måste då skydda sig från dessa rörelser i ryttaren genom att spänna ryggmusklerna. En häst som spänner ryggmusklerna ökar påskjutet och farten framåt ökar.

Det finns ett uttryck; ”Händer utan skänklar och skänklar utan händer”. Det är vansinne! Man ska aldrig använda skänklarna utan händerna. Ryttarens fingrar måste vara avslappnade för att kunna känna hur hästen reagerar.

Lateral böjning och rotation

Rotationen kan vara korrekt eller felaktig. Med en korrekt rotation kommer en häst som böjer sig till höger att rotera bröstkorgen en liten aning till höger. Med en felaktig rotation kommer en högerböjd häst istället att rotera till vänster. Det medför att vänster framben belastas mer. Alla hästar är av naturen lite oliksidiga. De kommer då att ha en tendens att rotera åt samma håll i båda böjningarna.

Varje enskild kota kan bara rotera väldigt lite, men för ett segment av kotor blir rotationen större. Detta är särskilt sant när hästen roterar åt fel håll. När hästen har rätt rotation så är rotationen väldigt liten, men när rotationen är felaktig så blir den betydligt större.

Det vetenskapliga namnet för rotationen utgår från riktningen på den ventrala (nedre) delen av ryggraden. När man rider så är det dock den dorsala (övre) delen av ryggraden som man känner. När ryggradens dorsala del roterar till höger så roterar den ventrala delen till vänster. Inom den praktiska ridningen kallar vi detta för höger rotation (den övre delen av ryggraden förs åt höger), men vetenskapen kallar det för vänster rotation (den nedre delen av ryggraden förs åt vänster). Detta är väldigt förvirrande. För att inte bli alltför förvirrade fortsätter vi att benämna rotationen utifrån ryggradens dorsala sida. Men om man läser en vetenskaplig rapport så måste man vara medveten om att rotationen kommer att benämnas utifrån den ventrala sidan.

Lateral böjning förekommer framför allt mellan T16 och T9 och rotation förekommer framför allt mellan T14 och T9. Det innebär att både den laterala böjningen och rotationen bäst kontrolleras av övre delen av ryttarens lår. Detta fungerar inte om man sitter på ändan med knäna högt upp. Istället måste man sitta på sittbenen med låren så vertikala som möjligt. Man kan aldrig vara helt på sittbenen. Man kommer alltid att va en del stöd från ändan, sittbenen och övre delen av låren. Men sitsen ska förskjutas mer mot sittbenen och mindre mot ändan.

Den övre delen av ryttarens lår kramar hästens bröstkorg, och det är detta som ska hjälpa hästen att hitta rätt rotation. Men övre delen av låren påverkas av ryggmusklerna. Om hästen roterar åt fel håll och ryttaren följer den rotationen, så kommer ryttaren att böja ryggraden åt sidan. Det innebär att ryttaren inte kan sitta rakt med den övre delen av låren. Ryttaren ska därför aldrig vara följsam med en felaktig rotation. Istället ska ryttaren bibehålla en rak (vertikal) ryggrad för att kunna hjälpa hästen att korrigera en felaktig rotation.

Det finns många olika övningar man kan använda sig av för att korrigera en felaktig rotation och olika hästar reagerar olika. Den metod som fungerar bäst på en häst behöver därför inte fungera på en annan häst. De här olikheterna beror på att hästen försöker skydda sin felaktiga rotation. Om en metod inte fungerar måste man därför prova en annan.

Harmonisk tensegritet

Vad är tensegritet?

Tensegritet är ingenting nytt, men samtidigt är det nytt när det kommer till hästens biomekanik, eftersom vi nu vet mer om det.

Ingenjörskonst förklarar att stabiliteten i ett strukturellt nätverk bestäms av:

Materialets egenskaper
Materialens position
”Spelet” (de fria rörelserna) i lederna som binder ihop de olika elementen
Stabilitet i de viktigaste lederna uppnås oftast av att man ökar mängden viktbärande material i strukturens kritiska delar

När låg vikt blir betydelsefullt, såsom i en bro, har ingenjörerna utvecklat förspänningskonstruktioner, såsom stålförstärkta betongbalkar, som placeras där spänningen i konstruktionen är störst.

Naturen skapade biologisk tensegritet som skapar en spänning runt lederna och ger mer styrka med bibehållet låg vikt. Naturen anpassade hästens ben och kropp för fart och möjlighet att hoppa och kombinerade då låg vikt i de nedre delarna av benen med stark framåtdrivande kraft och kapacitet att absorbera kraftiga slagkrafter. Det är därför som den stora muskelmassan sitter högre upp på benen och på hästens kropp. Längre ned på benen består konstruktionen huvudsakligen av senor och ligament. De har därför låg vikt, men är starka och kan använda elastisk energi och utgöra en del av hästens tensegritet.

Tensegritet, elastisk energi, kraftöverföring och andra tekniska under har skapat hästen vars effektivitet börjar förstås bättre än någonsin tidigare.

Arbeta med mindre ansträngning

När hästens rörelser skapas genom att dra ihop och länga ut muskler, så kräver alla rörelser mycket energi. Om hästen rör sig med en viss kadens, stegfrekvens och koordination så kan rörelserna bli betydligt mindre ansträngande att utföra. När hästen upptäcker det så blir han intresserad av att arbeta med oss. När belöningen för arbetet är bekvämlighet så börjar hästen erbjuda rörelser utöver vad vi bett om och maximera prestationen på ett sätt som samtidigt minimera ansträngningen.

Vi måste guida hästen i den här riktningen. Hästen kommer inte att hitta rätt lösning direkt. Men när hästen börjar hitta det mindre ansträngande sättet att röra sig på så blir det en av de kraftigaste belöningar man kan tänka sig.

De flesta av de hjälper som vi använder när vi rider innebär faktiskt en bestraffning av hästen. Vi sparkar hästen med skänklarna eller ”attackerar” honom med sporrarna. Hästen måste skydda sig mot detta. Om vi kan guida hästen till att röra sig på ett energioptimerande och mindre ansträngande sätt så behöver vi inga starka hjälper eller tvång. De flesta ryttarna har en dröm om att rida på ett sådant sätt att de gör ingenting och att hästen i princip reagerar på deras tankar. Det som kan förverkliga den drömmen är att ut nyttja tensegriteten. När hästen arbetar med tensegritet så kommer han att känna den allra minsta förändringen i muskeltonus hos ryttaren. Förutsättningen för god kommunikation blir då bättre balanskontroll och corestabilitet hos ryttaren – inte kraftigare hjälper!

Jean Luc demonstrerar hur tensegritet fungerar. När ni berör varandra med fingertopparna kan ni känna den minsta förändringen av muskeltonus. Men om Jean Luc spänner sig i den ena axeln, i ryggen eller vrider huvudet åt sidan, så fungerar inte tensegriteten och då känner man inte längre muskeltonusen.

Maximera den elastiska energin

Kraftabsorpion associeras vanligtvis med excentrisk kontraktion och kraftproduktion skapas vanligtvis genom koncentrisk kontraktion. Kraftabsorption kan också ske med hjälp av elastisk energi som lagras i senor och ligament. Den därför följande kraftproduktionen hänförs då från frisläppandet av den elastiska energin istället för genom koncentrisk muskelkontraktion.

Vi måste skapa en situation där den elastiska energin maximeras. Det är det enda sättet för att skapa rörelser utan ansträngning. Hästen är skapas för att studsa uppåt. När den inte gör det så kommer den bara att flytta vikt från det ena frambenet till det andra. Det rörelsemönstret leder förr eller senare till hälta.

Kraft kan transporteras genom benen och kroppen utan att det sker någon kraftproduktion hos de muskler som transporterar kraften. Transporten av kraft kan ske under isometrisk kontraktion. Det krävs därför inga muskelfibrer för att transportera kraft, utan det kan även utföras av senor. Muskler som sträcker sig över mer än en led kan dessutom transportera kraft vid en led och samtidigt producera kraft vid en annan led.

Nyligen genomföra mätningar med ultraljud påvisar att fascialiknande vävnad ofta används för dynamisk lagring av energi (katapultreaktion) under oscillerande rörelse, såsom att gå, springa eller hoppa. De långa och spända senorna i de nedre delarna av hästens ben kan lagra stora mängder elastisk energi.

Fascians roll

En struktur med tensegritet karaktäriseras av konstant spänning och lokal kompression. Den enskilda leden stabiliseras av den konstanta balansen mellan vävnad som skapar spänning och vävnad som skapar kontraktion. Det traditionella sättet att se på det är att ligamenten och senorna stabiliserar leden och brosket försäkrar att rotationen i leden möjliggörs. Den modellen stämmer inte längre. Brosket är väldigt tunt och kan inte hantera den kraftiga påverkan av slagkraften som uppstår under hästens rörelser, för att inte tala om den slagkraft som uppstår i landningen efter ett hopp.

Fascia lindar in lederna och håller de olika skelettdelarna separerade när de vinklas. Under spänning är fascian tillräckligt stark för att separera delarna i leden så att ett mikroskopiskt avstånd skapas och skyddar leden mot friktion.

Spänning hos fascian skapas av musklerna. Musklerna verkar mot fascian så att optimal spänning för varje rörelse skapas så att rörelsen stabiliseras och leden inte överbelastas. Fascia är lätt, men motståndskraftig.

Hästen kommer själv att lista ut hur mycket muskelarbete som krävs för att skapa den korrekta mängden spänning för att fascian ska fungera optimalt. Men om hästen måste försvara sig (t.ex. mot ryttaren) så kan den inte göra detta.

Stress, spänning och skador

Om hästen rör sig snabbare än vad som motsvarar dess naturliga tempo och stegfrekvens så skapas stress i strukturerna i hästens kropp, och hästen måste förvara sig mot denna stress. Hästen skapar fart genom att spänna musklerna kring ryggraden. Det är därför viktigt att alltid träna hästen inom dessa naturliga kadens.

Den energi som produceras i vanlig skritt skulle riva sönder ligamenten i hästens knän om energin inte absorberades av den muskelaktivitet som krävs för att stabilisera knät i olika riktningar. Vid excentrisk kontraktion används energi för att bromsa knät just innan hoven slår i marken. Om detta inte sker korrekt kan knät utsättas för krafter så stora som 65 gånger kroppsvikten.

SI-leden är en led med två stora lager av brosk. Leden rör sig nästan inte alls. Men kraft transporteras genom leden i olika riktningar. Om det är för mycket rörelse i den leden så skapas stress och hästen måste skydda sig mot denna med spänning och inflammation.

Kommunikation mellan ryttaren och hästen

Den traditionella synen på hur man får hästen att prestera är att ryttaren använder den korrekta kombinationen av hjälper och det får hästen att utföra sina rörelser korrekt. I verkligheten kommer kombinationen av hjälper bara att leda till att hästen försvarar sig. Den verkliga kommunikationen äger rum på ett mer sofistikerat plan. Ryttaren måste använda sin hållning, muskeltonus och tensegritet för att påverka hästen på rätt sätt. Om ryttaren börjar spänna sig, röra sig, dra i tyglarna eller sparka med skänklarna så kommer den här kommunikationen inte att fungera, eftersom hästen då måste försvara sig.

Inom den klassiska ridningen pratar man om förskjutningar av ryttarens vikt. Med den kunskap vi har idag, så vet vi att ryttaren måste förhålla sig neutral hela tiden. Ryttaren ska aldrig påverka hästen framifrån och bakåt eller bakifrån och framåt.

Det finns en helhet i hela kroppen som man totalt har missat när man beskriver hjälperna i ridningen. Muskler arbetar aldrig självständigt och fascia sammanbinder hela det muskulära systemet och stödjer musklernas funktion. Större delen av förändringen i längd som krävs vid rörelse uppstår inte i själva muskelfibrerna, utan genom elastisk rekyl i de anslutna senorna och musklernas aponeuroser.

Finkänsligheten, omdömet och finessen som de skickligaste ryttarna förespråkar innebär en ridning med harmonisk tensegritet, där nyanser i muskeltonus ersätter användandet av handen, ändrade positioner, förskjutningar av vikten och sparkar med skänklarna.

För att hästens kropp ska kunna fungera som en helhet så måste ryttaren använda sin kropp som en helhet.

Det är inte en kroppsdel som ska agera, på det sätt som man lär sig de ”korrekta hjälperna”, utan det är hela kroppen som ska leka med nyanser inom sin helhet och tensegritet. ” Jag tror att de gamla klassiska mästarna skulle välkomna den här informationen som en mycket bättre förklaring till vad de kände, men som de bara kunde förklara med det språk och den kunskap som var tillgänglig på den tiden.” – Patricia Cameron

Tro, missförstånd och vetenskaplig kunskap

Vi arbetar inte längre på nivån där man fokuserar på att stretcha och skapa avslappning eller länga ut muskler för att öka rörelseomfånget. Dessa teorier har varit gällande i många decennier, men hästarnas vävnad fungerar inte på det sätt som man har beskrivit i böckerna.

Vi har tränats på att tro att lösgöring och avslappning utgör de komponenter som bygger upp elasticitet. Elastisk styvhet passar inte in i vår ridutbildning av den enkla orsaken att vår ridutbildning baserar på befintlig litteratur istället för vetenskap.

Våra förfäder förklarade vad de kände och skapade teorier som kunde förklara deras känsla. Detta medförde att den klassiska litteraturen blev full av missförstånd. Det innebär inte att de var dåliga ryttare. Men de kunde bara förklara sin ridning utifrån den kunskap som fanns på den tiden. Konceptet kring tensegritet är en mycket bättre förklaring för vad de kände i ridningen.

Tensegritet är den förklaring som de allra skickligaste ryttarna har antytt under århundraden. Harmonisk tensegritet är nästa generation inom träning av hästar.

Ekipageoptimering – VBR 3 för Maria Hallring 2018-11-18

2018-11-22

by admin

in Genomförda kurser, Hästens biomekanik

Comments Closed

Hästens och ryttarens gemensamma balans

VBR står för Vertikal Balanserad Ridning och har som fokus att skapa balans hos häst och ryttare. Grundutbildningen inom VBR består av tre olika kurser. De två första fokuserar huvudsakligen på ryttaren och hålls av Lena Gunnarsson. Anteckningar från hennes kurser hittar ni i en artikel från en kurs i juni 2018. VBR 3 fokuserar på hästen och länken mellan ryttare och häst, dvs sadeln.

Krafter och balans

Balans är när gravitationskraften går igenom oss rakt ned. När man måste skapa en stödyta utanför vår kropp för att stödja oss så saknar vi balans. Brist på balans kan vi kompensera för på olika sätt, t.ex. med fart.

Vilka krafter påverkar ett ekipage?

Gravitation: Verkar alltid vertikalt rakt nedåt
Fart: En kraft som skapas av skjutkraften
Centrifugalkraft: Trycker oss utåt när vi rider på böjda spår
Motkraft: En kraft som motverkar en annan
Hävkraft: En kraft som skapas av en tyngd som befinner sig vid sidan av rörelsecentrum.

Hästar kan gasa och bromsa både bak och fram. Bromsa bak behöver den för att stabilisera och rikta kraften.

70 procent av vikten sitter fram och huvud och hals är långt framför frambenen. Framdelen har en egen lyftkraft. 57 procent av den totala lyftkraften kommer från framdelen. Den nyttjar då återvinning sk recoiling energy, för att bli energieffektiv. Det fungerar ungefär som när man spänner ett gummiband. Det skapas då en energi som frisätts när man släpper gummibandet. Hästen har starka senor i nedre delarna av benen. De sträcks ut och laddas med energi som sedan frisätts och skapar lyftkraft när benen återfjädrar uppåt.

Hästen har flera pendlar vars kraft samverkar och agerar mothållande.

Man pratar ofta om att hästens bakben måste bli snabbare och att man vill ha mer aktivitet i bakbenen. Men vad händer när man snabbar på ett bakben? Om bakbenet ska lyftas snabbare så innebär det att bakbenet ska vara längre i luften. Då måste något annat ben (dvs ett framben) vara längre i marken. Forskning visar att bärighet istället ökar när bakbenens bromsfas (alltså en del av den tid bakbenen står på marken) förlängs. Medan bakbenen bromsar så kan frambenen lyftas, vilket leder till mer lyft i framdelen.

Hästens rygg

Vad är ryggens verkliga funktioner?

Hästens rygg är inte gjord för att hantera krafter uppifrån. Det innebär att:

Hästen inte är skapt för att bära ryttarens vikt
Hästen inte är skapt för att hantera stötar uppifrån
Hästen inte är skapt för att hantera ökad hävkraft uppifrån

Ryggraden är hästens chassi och drivlina. Den är inte flexibel, utan rigid.

Musklerna agerar ramverk som stabiliserar och överför kraft med exakt koordination. De omvandlar kraften från bakbenen kota för kota till horisontalkraft, för att kontrollera pendeln i kroppen som skapar stor pendelrörelse. Med ryttarens extra häv på ryggen så krävs ökad kontroll då ryttaren ökar hävkraften med flera hundra procent, dvs ryggens funktion är att kontrollera och styra över all rotation och att kontrollera pendelrörelser i hela kroppen. Genom anspänning på båda sidor av bröstryggen så kan rotation minskas och bröstkorgen lyftas, dvs via synkronisering av rörelse så att kraften riktas mer uppåt så skapas samling.

”Modern” forskning om ryggen

Ryggens rotation är alltid kopplad till lateral rörelse. Kotorna rör sig i varandra. Rotationen är störst just under ryttaren. Övergången mellan bäcken och ländrygg står för den största rörelsen (böjning/sträckning) med möjlighet att vinkla 21 grader. Det som kallas sving är i själva verket perfekt koordination mellan gluteus ryggsträckaren, multifider och psoas. Ryggen ska skyddas från ytterlägen av musklerna och är inte skapad för att hantera krafter och rörelser uppifrån (från ryttaren).

Båge-strängteorin kom 1946. Den bygger på att magmusklerna ska dra ihop sig och länga ut de betydligt kraftigare ryggmusklerna. Forskning som har kommit efter detta visar att det inte är så det fungerar.

Stabilitet och bärighet

Rörelsecentrum och hävarmar

Rörelsecentrum i centrum. Bokhyllor har krysstag, som ska stabilisera bokhyllan och hindra den från att skeva. Det har vi och hästar med, i form av muskler fascia och senor. Långsam koordinationsträning ökar synkronisering, minskar muskelarbetet och minskar ytterlighetslägen. När hästen går med korta steg så är stödytorna nära rörelsecentrum. Då blir strukturen i hästens kropp stark och stabil. När hästen går med riktigt stora rörelser så kommer stödytorna i ytterlägena och då håller inte strukturen ihop.

När en häst travar snabbt så hamnar bäckenet i ett ytterlighetsläge i och med att ett bakben är kraftigt bakåt samtidigt som det andra bakbenet är kraftigt framåt, vilket resulterar i en kraftig bäckenvinkel. Snabb galopp är mindre skadlig för hästen i och med att båda bakbenen då går åt samma håll. Galopp är en gångart som är konstruerad för att nyttja farten för hästens balans. När hästen galopperar snabbt så blir den smalare mellan bakbenen.

Förändringar inom aveln har lett till hästar som har längre ben, mer rörelser (framför allt i bogbladen) och mer hävkraft. Rörliga leder som ska kontrollera en större rörelseomfång utsätts för mer stress om koordination och core inte klarar att stabilisera och kontrollera rörelsen fullt ut.

Hästens rotation

När hästen är roterad åt höger så blir vänster rygghalva både högre och större och höger rygghalva blir lägre och smalare. Ryttaren kan då i princip bara sitta på vänster sida.

När en häst är roterad till höger så ställer den sig oftast med höger framben längre fram än vänster framben.

Rotationen påverkar sadelläget. Det är inte bara rygghalvorna som blir olika stora, utan lutningen i ryggen påverkas också. På den högerroterade hästen kommer ryggen att luta mer nedåt (dvs framdelen blir lägre) på höger sida. Ryggen lutar alltså framåt på högersidan och manken ser högre ut på höger sida.

Bakbromsen stabiliserar

Tänk er en cykel med broms fram men inte bak. Bakhjulet ger cykeln fart och ni reglerar farten bara med handbromsen. Vad händer då? Cykeln dyker fram när ni bromsar. Tänk tvärt om. Ni har bara bakbroms. Vad händer då? Cykeln lättar fram när ni bromsar. Vilka krafter verkar? Bakbenen agerar broms och stabiliserande i stödfasen och påskjutande i påskjutsfasen. Det är bara när hästen har en fungerande bakbroms som frambenen kan pusha hästen uppåt så att vi får lätthet i framdelen.

När hästen går lång och låg så trycks frambenen automatiskt bakåt. Då klarar de inte av att pusha hästens framdel uppåt. Istället kommer allt push att ske framåt.

Kraften är maximal rakt under bärpunkten.

Om hästen har bakbenen bakom sig så fungerar inte bakbromsen och bärkraften från bakbenen blir dålig. Men om bakbenen å andra sidan sträcks fram väldigt långt så blir också kraften från bakbenen dålig.

Ju längre bak frambenen lämnar marken, desto mindre push uppåt får vi. Vi vill alltså att frambenen ska lämna marken ganska nära bärpunkten, för det är då de ger maximalt push uppåt. Det är därför som framdelen lyfts mer i samling (steget är kortare och då ska frambenen lyftas tidigare, om samlingen är korrekt).

Vad är samling

Samling är ett minskat energibortfall åt båda sidorna. Det är alltså ett sätt att undvika ytterlägen. Det innebär att energiåtgången minskar. Samling är alltså inte det jobbigaste sättet för hästen att röra sig på. Tvärtom så är samling en förutsättning för att hästen ska kunna hålla en bra balans.

Effekter på överlinjen

Hur ser vertikal obalans ut i överlinjen?

Halsens muskler är mest utvecklad på undersidan.
Dip bakom manken
Skarp vinkel mellan rygg och manke
Dip framför manken
Ryggen lutar framåt
Ryggen är omusklad runt trapezius
Svag konkav länd
Korset toppigt och kantigt
Baksidan av korset övermusklad

Hästens överlinje påverkas inte bara av hur musklad den är. Den påverkas också av hur hästen bär upp hela bröstkorgen. Om bröstkorgen sänks eller lyfts respektive om hästen håller manken vertikalt eller lutar den så blir formen på överlinjen väldigt olika. Dessa faktorer kan man påverka betydligt snabbare än uppbyggnaden av muskulaturen. Det innebär att man via dessa faktorer ganska snabbt kan förändra utseendet på hästens överlinje.

Stabiliserande arbete

Vertikal balans eller obalans, hästens rotation och ekipagets oliksidighet kan bedömas genom att titta på:

Lårens vinkel
Knähöjd
Fötternas nivå
Fotvinklar
Hästens hovplacering
Bröstkorgens lutning
Bogarnas lutning

Syftet med det stabiliserande arbetet är att återställa hästens vertikala stabilisation via ökad styrka och koordination i bakdelsmuskulatur från has till rygg. Övningarna skapar ny in-nervation för förändrad motorik. Övningarna länger stabiliseringsfasen och främjar ökad recoil medan framdelen avlastas och rotationen minskas.

Slow motion för hand, korta pass, max 10 minuter i början.
Slow motion för hand på sluttande plan, korta pass, 5 minuter med repetition upp till 4 ggr.
Slow motion på lina på sluttande plan för att stabilisera i alla riktningar.
Korta pass 10-20 minuter.
Öppna, sluta, slow jogg, uppsuttet och för hand.
Ridning i slow motion och jogg på slät eller sluttande mark, korta pass 2-3 minuter per gång.

När man vill förändra rörelsemönstret hos en häst så jobbar man alltid mot hästens invanda mönster. Ska hästen förändra sina rörelser så innebär det att hästen måste hitta nya nervbanor för att lyckas aktivera nya muskler. Om man ber hästen röra sig riktigt långsamt så bryter man invanda mönster och hästen får mer tid på sig att koordinera sig och hitta nya nervbanor och muskelaktiveringar.

Bakbromsen kan tränas genom att leda hästen väldigt långsamt i svag utförslutning. Ganska snabbt kan hästens överlinje förändras av detta. Den svaga sluttningen får ungefär samma effekt som när man ställer sig på en balansplatta. Men om lutningen är för kraftig så blir det för tungt och då sätter hästens försvarssystem igång, så lutningen måste vara väldigt svag. Helst ska man växla mellan att gå nedför snett till höger och snett till vänster. Man måste komma ihåg att det här är mycket jobbigare för hästen än vad man föreställer sig. Man ska därför göra det väldigt korta stunder, max 10-15 minuter.

Bäst effekt får man om man bryter gamla mönster genom att under 10 dagar bara leda hästen i svagt nedförslut och inte alls rida den under den tiden. När man sedan börjar rida igen så är det viktigt att ryttaren har balanserat upp sin sits. Under de 10 dagar då man leder hästen bör man alltså symmetriträna sin egen kropp.

Sadeln – för både hästen och ryttaren

Att sadeln måste passa till hästen är allmänt känt. Det är fortfarande lika aktuellt som tidigare. Men det som är lika viktigt och som har fått betydligt mindre uppmärksamhet är att sadeln också måste passa till ryttaren.

Bossans funktioner:

Skydda hästens rygg från negativa krafter och tryck
Anpassa formen till ryggen
Bära upp vikten
Stötdämpa
Balansera sadeln

Bommens funktion:

Att skydda hästens rygg från negativa krafter
Stabilisera ryttaren
Minska punkttryck
Minska nedåtgående kraft
Placera ryttaren över rörelsecentrum

Sadeln och hästen

Olika hästar kan ha väldigt olika sadelläge, vilket ställer helt olika kraft på sadelns utformning. Delvis beror sadelläget på hur hästen är byggd, men det påverkas även i stor utsträckning på hur hästen tränas.

När hästen är väldigt kort framtill och rygglinjen lutar framåt så är hästen antagligen på framdelen med outvecklad bakbroms.

Sadelns inverkan på ryttaren

Det här är ett område som är mer komplext än vad som tidigare varit känt.

Forskningen visar att hästarna blir mer assymmetriska när ryttaren rider lätt. Det kan bland annat bero på att stigläderkramporna sitter för långt fram på sadeln. När ryttaren rider lätt så kommer då ryttarens tyngdpunkt hela tiden att förflyttas bakåt (när ryttaren sitter) och framåt (när ryttaren står).

Det traditionella sättet att mäta längden på sadelns kåpa är att mäta avståndet från mitten av bakvalvet (alltså längst bak uppe på sadeln) diagonalt till den nedersta punkten längst fram på kåpan. Det bygger på tanken att en längre sadel placerar ryttaren längre bak och att ryttarens ben då får mer plats. Detta är ett felaktigt tankesätt! Oavsett hur långa ben ryttaren har så måste ryttaren placeras mitt över hästens rörelsecentrum.

Neutralt placerat bäcken skapar avlastning mellan bäcken, kotor och diskarna. Men neutral position kräver mer arbete av bukens coremuskler i rörelse.

Balans på rätt ställe på ryggen med rätt form i sadeln för ryttaren skapar förutsättningar för koordinerat rörelsecentrum i hela ekipaget.

Vår position i sadeln blir bra när sadeln möter ryttarens bäcken med stöd under lår, pubis, sittben, mellan sittbenen och foten får stöd under kroppen. Detta påverkas av krampans position, bäckenets stöd och storlek samt midjans vidd.

Om ryttaren har ett brett bäcken och inte får stöd framtill av sadeln så tippar ryttaren fram.
Om ryttaren har ett smalt bäcken och sadeln är för bred framtill så trycks ryttaren bakåt.

Sadelutprovning

Sadelns form jämfört med häst och ryttare:

Avstånd mellan framkant och sittpunkt
Sittpunkt i förhållande till stigbygelkrampan
Midjan på sadeln
Bommens form
Sätets form längs ryggen på hästen
Ryttarens position
Ryttarens bäcken kontra sadeln
Avståndet framkant djupaste punkt jämfört med häst
Vinkel på bommen fram
Tryck under stigbygelkrampan
Tryck insida utsidan av bossan
Form längs ryggen

När man provar ut en sadel kan man känna hur trycket varierar på olika ställen under bossorna:

Känn hur trycket är längst fram på bossarna. Det är viktigt att känna på båda sidorna, för det kan vara ganska olika. Känn även medan hästen rör sig, för trycket kan ändras och faktiskt även minska när hästen rör sig.
Känn hur trycket är under stigbygelkramporna. Man kan behöva lossa sadelgjorden helt för att komma åt att känna så långt under sadeln.
Titta hur långt bak sadeln slutar och hur trycket är längst bak på bossorna.
Titta och känn så att sadeln inte trycker på manken när en ryttare sitter i den.

För att ryttaren ska kunna sitta mitt över hästens rörelsecentrum så måste sadelns djupaste punkt hamna just där. Detta kan man faktiskt mäta. Mät avståndet från bakkanten på hästens bogblad till sittpunkten (hästens rörelsecentrum). Hästens rörelsecentrum är ganska precis mitt under den djupaste punkten på hästens rygg. Det är också där som bröstkorgen är som bredast. Detta mått ska man sedan jämföra med avståndet mellan främsta punkten på sadeln (motsvarar längst fram på bommen) och djupaste punkten på sadeln. De två måtten ska vara desamma, annars blir det omöjligt för ryttaren att sitta mitt över hästens rörelsecentrum. Det är ett mått som kan ändras av träningen. Det är därför säkrare att mäta det efter träning istället för att mäta före träningen.

Clinic with Jean Luc Cornille November 16-17 2018

2018-11-20

by admin

in Genomförda kurser, Hästens biomekanik, Tränare och lektioner

Comments Closed

I have been at a Clinic with Jean Luc Cornille at Ledingenäs outside Stockholm. Here comes my notes from the lectures during the clinic. The first day he had a lecture about the equine thoracolumbar spine and the second day about tensegrity. If you find these subjects difficult it might be easier to understand if you first read the notes from the clinic at my place in September this year.

Equine thoracolumbar spine

According to tradition you have been told that the spine swing and the back muscles stretch. New knowledge show that the back and the spine of the horse does not work that way. The traditional riding technic also tells you to ride the horse forward to engage the hind legs more and rebalance the horse with half halts to shift the weight backwards. But this does not really work. No matter how the horse is working the force always goes forward.

The stance phase of the hind legs can be divided into two different parts; the braking phase and the pushing phase. When the horse put down one hind leg he starts by braking (decelerating) with the hind leg. Then the body of the horse moves forward over the hind leg. When the hind leg is behind the vertical it starts to push. The balance in the horse i created by increasing the braking phase of the hind legs instead of moving weight backwards. Also in collection the weight is not really redistributed backwards, instead the hind legs brake more och the chest is lifted more.

Kinematic problems

When the horse is moving, this creates movements in the spine. The range of these movements are actually much smaller than most of us believe. The vertical movements does never exceed 53,1 mm. Although the movements are small, they occur in three different dimensions; laterally (from side to side), vertical (up and down) and rotating. The thoracic spine moves more than the lumbar spine. Often when you have a problem in the lumbar spine, the cause of the problem is actually in the thoracic spine. The movements in the thoracic spine also create a movement in the pelvic. If the horse is moving (bending) the thoracic spine more in one direction than in the other direction, the pelvic will also move more in one direction. That will influence the movements of one hind leg more than the other hind leg. Therefore the kinematic problems in the hind legs most of the times come from the thoracic spine.

All horses will protect the kinematic dysfunction that it has. If the horse has learned to move in a dysfunctional way, it will not change that way by itself. Instead it will try to keep these movements and try to protect the tensions that the movements create.

Stabilising system of the vertebral column during movements

The push from the hind legs always creates a force that goes into the spine of the horse. When the left hind leg is pushing the force goes diagonally forward and to the right and when the right hind leg is pushing the force goes diagonally forward and to the left. Without compensation, the force will just move the spine laterally (to the side) and the horse will start to move from side to side.

The horse has a lot of quite strong back muscles. The bow and string theory tell you that the horse should relax all these back muscles and lengthen them by engaging the stomach muscles. But this is not the purpose of the back muscles. The purpose of the back muscles is to stabilise the spine and protect the spine from movements that are harmful to the spine.

Between the vertebras in the spine there are muscles that are attached diagonally. The multifidus muscles goes diagonally in one direction (from the spinous processes of one vertebra backwards and down to a vertebra 3-4 vertebras further back) and the longissimus muscles goes diagonally in the other direction (from the spinous processes of one vertebra forward and down to a vertebra 3-4 vertebras further back). These muscles must learn to resist the diagonal force from the hind legs in order to keep the stability in the spine and in order to prevent the horse from moving from side to side.

The multifidus and longissimus muscles are the muscles closest to the spine. Above them are several other layers of quite thick muscles. Therefore you can’t influence these muscles by touching them. Instead you must influence them with movements.

The traditional way of looking at the movements of the horse and the function of the muscles is that the muscles either are contracting or decontracting. But that is not the issue. You will not solve the problem of tension by decontracting the muscles. It is instead a matter of coordinating the muscles. If a muscle is under stress, you should not try to decontract it. Instead the horse need to find a better coordination between the muscles, which will release the stress from the muscles.

A main component of muscle elasticity is a filament known as filament titin. Titin (also known as connectin) is a protein that is of great importance for the contraction of muscles. Within the muscle titin functions as serially linked springs that develop tension when stretched. There are multiple titin isoforms (variations) that vary in size and stiffness. This explains the elastic stiffness diversity across vertebrate muscles. Titin has multiple roles in striated muscles ranging from sarcomere assembly to mechanical roles such as providing the forces needed to maintain proper sarcomere integrity during contraction.

Guiding the horse to a proper coordination

There are approximately 344 hyaline-covered articular surfaces in the equine vertebral column. There is a very large elastic-stiffness diversity across vertebrate muscles. There is no chance that the rider will be able to coordinate all the articular surfaces in the spine, all attaching muscles and fascia. Instead this must be the responsibility of the horse. Therefore horse training is not about submission and teaching reaction of aids. It is about guiding the horse to find a good coordination of the back muscles and teach the horse to search for stability, effortlessness and easiness.

This is a new way of training the horse. Instead of putting the horse into a certain frame or shape, you should suggest a certain movement and let the horse try it. In the beginning the horse will fail several times, partly because it will protect the old movements and the tensions in the body. Never punish the horse for failing. Instead you should analyse the movement and suggest a different reaction. After a while the horse will start to find the right coordination for a few steps and then loose it. The more times the horse find the right coordination the more it will start to get the feeling of effortless movements and easiness. Since that feels good for the horse, it will try to return to that feeling and by time the horse will also learn to keep it for longer times.

The front legs of the horse will create a force upward, which creates a backward force in the riders body. The hind legs of the horse will create a forward force, which create a forward force in the riders body. There are therefore a lot of forces acting on the rider. If the rider have to much slackness, the riders body will start swing a lot. Then the horse must protect himself from these movements in the rider and the horse get tensed in the back muscles. A horse with tensed back muscles will start to push more and accelerate.

There is an expression ” Hands without legs and legs without hands”. That is stupid. You should never use the legs without the hands. Your fingers need to be relaxed to be able to feel how the horse is reacting.

Lateral bending and rotation

The rotation can be correct or inverted. With a correct rotation a right bended horse will have a tiny rotation towards the right. With an inverted rotation a right bended horse will rotate to the left. Then the left front leg will be more loaded. All horses are by nature a little crooked. They will then have more tendency to rotate to one direction (with both lateral bendings).

Every single vertebra rotate very little, but in a segment of vertebras the rotation get bigger. Especially this is true for inverted rotation. When the horse rotate correct, the rotation is quite small, but when the horse rotate inverted the rotation become much bigger.

The scientific word for the rotation is named by the direction the ventral part (the part that is facing the ground) of the spine goes to. When you are riding on the horse you feel the movement in the dorsal part (the part facing upwards) of the vertebra. When the dorsal part of the spine rotate to the right the ventral part of cause rotate to the left. In practical riding we call this a right rotation (the dorsal part of the spine is going to the right), but in science this is called a left rotation (the ventral part of the spine is going to the left). This is very confusing. To avoid being confused we continue to name the rotation from the dorsal part of the spine. But if you read a scientific paper you must be aware of the fact that they will instead name the rotation from the ventral part.

Lateral bending occur between T16 and T9 and rotation occur between T14 and T9. Therefore both the lateral bending and the rotation is best controlled by the upper thigh of the rider. You can not do this if you sit on your glute with your knees high. Instead you need to sit on your seat bones with your thigh as vertical as possible. You can never be totally on your seat bones. You will always have some support from both your glute, your seat bones and your upper thigh. But the distribution should be more on the seat bones and less on the glute.

The riders upper thigh is hugging the chest of the horse and that is what will help the horse to find the correct rotation. But the upper thighs are influenced by the back muscles. If the horse is having an inverted rotation and the rider follows this rotation, the rider will get a bending in the spine. Then the rider will not be able to sit straight with the upper thighs. Therefore the rider should never follow an inverted rotation. Instead the rider must keep a straight spine to be able to help the horse to correct an inverted rotation.

There are many ways to correct inverted rotation, but different horses will react differently. One method that works great with one horse will not work with another horse. That’s because the horse will protect the inverted rotation. If one method doesn’t work you must try another one.

Harmonic tensegrity

What is tensegrity?

Tensegrity is not a new concept, but at the same time it is new in the biomechanics of the horse, since we now know more about it.

Engineering explains that the stability of a structural network is determined by

The material properties
Their arrangement
The ”play” (free movement) in the joints that interlink the different elements
Stability of the critical joints is often achieved by enlarging the amount of load-bearing material in the critical regions.

When weight is a consideration such as for a bridge, engineers have developed ”prestress” structures such as concrete beam with pre-tensioned steel bars placed in regions to take care of these strains.

Nature created biologic tensegrity placing the joints under tension providing grater strength for less mass. Nature engineered the horse’s legs and whole body for speed and jumping performance finding a way to combine light lower legs with strong propulsive power and capacity to absorb considerable impact forces. That’s why the muscle mass are situated higher up on the upper legs and the body of the horse. In the lower legs the structure consists mostly by tendons and ligaments. They therefore are light in weight, but strong, and can use the elastic energy and be part of the tensegrity in the horse.

Tensegrity, elastic energy, force transport and other engineering marvels have created the horse whose efficiency starts to be understood as never before.

Work with less effort

When the movements of the horse is created by contracting and elongating muscles, every movement takes a lot of energy to perform. If the horse moves in a certain cadence, frequency and coordination he can move in a more effortless way. When the horse discover that, he get interested in working with us. When the reward of the work is comfort, the horse starts to go even beyond what we ask for and maximise the performance in a way that at the same time minimise the effort.

We have to guide the horse in this direction. The horse will not find the right solution right away. But when the horse start to find the effortless way of moving, that will be one of the most powerful rewards you can imagine.

Most of the aids we are using when we are riding is actually punishing the horse. We are kicking the horse in the side or attacking him with the spurs. The horse need to protect himself against this. If we can guide the horse to move in an energy-optimising and more effortless way, we don’t need strong aids and force. Most riders has the dream of riding in a way that they do nothing, that the horse responds to the riders thoughts. What can make this dream come true is the use of tensegrity! When the horse is working with tensegrity, he will feel even the slightest change of muscle tone in the rider. Then the precondition for a good communication will be better balance control and core stability of the rider – not stronger aids!

Jean Luc is demonstrating how tensegrity works. When you touch each other with one finger you can feel the slightest change of muscle tone. But if Jean Luc is tensing a shoulder, his back or turning the head to the side, the tensegrity doesn’t work and then you will no longer feel the changes of tone.

Maximise the elastic energy

Power absorption is usually associated with eccentric contraction and power production is usually produced by concentric contractions. Power absorption can also be caused by elastic energy stored in tendons and ligaments. The subsequent power production originates then from the release of elastic energy instead of concentric muscles contraction.

We need to create a situation where the elastic energy is maximised. That is the only way to create effortless movements. The horse is constructed to bounce upwards. When the horse does not do that, he will only be moving weight from one front leg to the other. That kind of movement will bring lameness to the horse.

Forces can be transported through the limbs and body without power production by the transporting muscles. Power transport can take place during isometric contraction without power production by the transporting muscles. Therefore, no muscle fibers are needed to transport power and tendons can also transport power. Muscles spanning over more than one joint can transport power at one joint and simultaneously produce power at another joint.

Recent ultrasound-based measurements indicate that fascial tissues are commonly used for dynamics energy storage (catapult action) during oscillatory movements, such as walking, jumping or running. The long and stiff tendons in the distal limbs of the horse are able to store substantial amount of elastic energy.

The role of the fascia

A tensegrity structure is characterised by use of continuous tension and local compression. The simple joint is stabilised by continuous balance between tension and compression elements. The traditional thinking is that ligaments and tendons stabilise the joint and the cartilage assure the rotation in the joint. The model is no longer accurate. Cartilages are very thin and could not withstand the intensity of the impact forces during regulate gaits and never the less the landing of a jump.

Fascia, arranges in sleeves, wrap joints and keep bones apart as they flex. Under tension, fascia is strong enough to separate the joints creating a microscopic space protecting the joint.

Tension of the fascia is created by muscles work. Muscles leverage against the fascia to optimise tension for each movement to stabilise and prevent overloading of the joints. Fascia is light but resistant.

The horse will by himself figure out how much muscle work he need to create the right amount of tension for the fascia to function properly. But if the horse has to protect himself (for example from the rider) he will not have the ability to do this.

Stress, tension and injuries

If you go faster than the horse’s natural tempo or frequency, that will create stress on the structures and the horse need to protect himself. Horses create speed by stiffening the spine. Therefore you have to stay in the cadence of the horse.

The energy produced by normal walking would tear all the ligaments in the knee if it was not absorbed by muscular activity that are important for anteroposterior stability in the knee. Eccentric contraction dissipates energy to decelerate the knee immediately before the heel strike. Failure to decelerate the leg can generate forces as large as 65 x body weight.

The sacroiliac joint is a joint with two layers of cartilage. The joint hardly move at all. But the force travel through the joint in different direction. If there are movements in the joint it will be under stress and the horse has to protect it with tension and inflammation.

Communication between the rider and the horse

The traditional view of getting the horse to perform is that the rider use the correct combination of aids and that will make the horse perform the correct movement. In reality the combination of aids will only make the horse protect himself. The real conversation occur on a more sophisticated level. The rider need to use her own posture, tone and tensegrity to influence the horse in a certain way. If the rider start to tense, move, pull on the reins or kick with the legs, this communication will not work, because of the need for the horse to protect himself.

The classical equitation talks about a shift of the riders weight. With the knowledge we have today, we know that the rider must stay neutral the whole time. The rider should never act from back to front or from front to back.

There is an integrity of the whole body that has been completely missed by the equitation of the correct aids. Muscles never work alone and fascia connect the whole muscular system and support muscle function. Most of the length change required for the work of locomotion occurs not in the muscle fibers themselves, but by elastic recoil of the associated tendons and muscles aponeurosis.

The delicacy, the discretion, the finesse advised by the best were an incitation to an equitation of harmonic tensegrity where nuances in muscle tone replace the crude theories of hands, gestures, shifts of the rider weight, kicks of the legs and other coarse actions.

The integrity of the horses physique demands the integrity of the rider’s body.

Not one part acting, as taught by the equitation of the ”correct aids”, but instead the entire body playing with nuances within and overall integrity. ”I believe the true classical masters would embrace this information as a much better explanation of what they felt, but had only the language of their days available to them to use to explain.” – Patricia Cameron

Believes, misconceptions and scientific knowledge

We are no longer at the level of stretching and relaxation or elongating muscles to increase the range of motion. These theories have been the deal for centuries, but tissues do not function as theorised in the book.

We have been trained to believe that release and relaxation were the components of elasticity. Elastic stiffness does not fit our equestrian education for the simple reason that our equestrian education is based on literature instead of science.

Our ancestors explained what they felt and made theories that could explain their feelings. Therefore the classical literature are filled with misconceptions. That does not mean they were bad riders. But they could only explain their riding by the knowledge they had at that time. The concept of tensegrity is a much better explanation for what our ancestors felt.

Tensegrity is the explanation that the best of the best have hinted over centuries. Harmonic tensegrity is the new generation of equine athletic training.

Teori från kursen med Jean Luc Cornille 28-20 september 2018

2018-10-29

by admin

in Genomförda kurser, Hästens biomekanik

Comments Closed

Bakgrund

Jean Luc är i botten klassiskt skolad. Han utbildade sig på Cadre Noir i Saumur i Frankrike. Men han insåg snabbt att den klassiska skolan inte var tillräcklig. Därför vände han sig till vetenskapen. Kunskapen utvecklas hela tiden. Även om man bara tittar fem år tillbaka i tiden så visste vi då inte det vi vet idag. Så vi måste hela tiden ifrågasätta vår kunskap och fortsätta leta efter ny kunskap.

Den klassiska inriktningen innefattar många bra saker, men den baserar sig på gammal kunskap.

Jean Luc tävlade i gymnastik när han var ung. En av hans tränare var otroligt skicklig på att analysera problem (som t.ex. Jean Lucs problem att han inte kunde landa rakt efter en trippelvolt), hitta orsaken till problemet (ojämn styrka mellan högra och vänstra sidan av ryggmusklerna) och korrigera problemen (stärka ryggmusklerna och träna upp liksidigheten i ryggen). Jean Luc utgick från att samma inställning måste finnas inom ridningen, men antagligen bara på högre nivå. Efter hand började han tävla på grand prix nivå och insåg att det inte ens på den nivån förekom någon analys av det slaget.

Träningen av hästar fungerar fortfarande på det här sättet. Ofta blir hästen beskylld för att inte ha förmåga eller vilja att utföra en rörelse. Det är sällan som rörelsestörningar analyseras. Om man istället för att beskylla hästen analyserar rörelserna och hittar källan till problemen så kan man i de allra flesta fall lösa problemen.

Hur fungerar det?

Hästens biomekanik

Ryggmusklerna

Det är hästens ryggmuskler som koordinerar benens rörelser. Om man ska rehabilitera en häst med någon slags rörelsestörning så blir det viktigaste därför att lära hästen att koordinera sina ryggmuskler. Och när man rider är det ryttarens ryggmuskler som påverkar och kontrollerar hästens ryggmuskler.

De flesta veterinärer säger att det är hästens ben som skapar problemen i ryggen. Det stämmer inte! Det är egentligen tvärt om. Det är problemen i ryggen som ger upphov till problemen i benen.

Hästens steg

När hästen sätter ned en hov börjar den med att bromsa. Just bromsen är en viktig del av hästens balanskontroll. Därefter kommer påskjutsfasen. Den elastiska energin återanvänds i påskjutsfasen för att skapa en uppåtgående kraft. Det krävs en långsam kadens för att skapa den här elastiska energin och lagra den under bromsfasen. Om du rider för snabbt så kommer hästen istället bara att lägga mer vikt på frambenen.

När hästen står stilla så kommer frambenen att bära ungefär 60 procent av vikten. I rörelse ökar detta till ungefär 70-75 procent av vikten. Med den belastningen kan inte frambenen skjuta ifrån uppåt. Istället börjar då frambenen gå bakåt. När frambenen går bakåt kan inte ryggmusklerna omvandla bakbenens påskjut till en uppåtgående rörelse. Istället kommer bakbenens påskjut bara att flytta mer vikt till frambenen.

Kraften kommer diagonalt från bakbenen och ryggmusklerna omvandlar den diagonala rörelsen till en lyft i bröstkorgen. Om du har en horisontell och en vertikal kraft så behöver du både horisontella och vertikala muskler. Alternativet är diagonala muskler, såsom både longissimus dorsi och multifiderna närmast ryggraden), som genom sin riktning kan skapa både horisontella och vertikala krafter.

Det är viktigt att bakbenen bromsar upp det framåtriktade påskjutet för att undvika att skjuta över för mycket vikt på frambenen. Om bakbromsen inte är tillräckligt effektiv så blir det för mycket påskjut som går genom hästens rygg och det blir då omöjligt för ryggmusklerna att omvandla påskjutet till en uppåtgående kraft som lyfter bröstkorgen. För att hästen ska kunna lära sig att koordinera ryggmusklerna på ett korrekt sätt är det därför viktigt att den först lär sig att använda bakbromsen, dvs att använda bakbenen för att bromsa upp påskjutet.

Båge och sträng

En gammal teori från 1946 säger att hästens magmuskler länger ut hästens överlinje och rygg. Idag vet vi att det inte är så det fungerar. Trots att vi har kunskapen så fortsätter de flesta ryttare att träna utifrån båge och sträng-teorin.

Rakriktning och skevhet

Det existerar ingenting sådant som en rak häst! En häst kan se rak ut, men den kan aldrig vara helt rak.

När höger framben förs bakåt så böjs bröstryggen till höger. När vänster bakben förs framåt så böjs ländryggen till vänster. Detta innebär att hästen alltid kommer att vara mer eller mindre S-formad. Obalans skapas när hästen böjer sig mer till vänster eller mer till höger. Då känns det för ryttaren som att hästen försöker skjuta över honom till höger eller vänster sida. Detta beror på en obalans och oliksidighet i ryggmusklerna.

Böjningen i bröstryggen kommer att påverka bogarna och bäckenet. Därigenom kommer även frambenen och bakbenen att påverkas av böjningen. När brösryggraden är skev skapas automatiskt även en obalans i benen. När en höft förs fram mer än den andra kommer ett bakben att föras fram mer än det andra. I det bakben som förs fram för mycket skapas en överbelastning i den övre delen av hasleden och i det bakben som förs fram för litet skapas en överbelastning i den nedre delen av hasleden. Detta innebär att en skevhet i hästen skapar en överbelastning i båda bakbenens hasleder.

När hästen är skev kommer han att tala om för ryttaren att han inte kan utföra det som ryttaren ber om, men han kommer inte att kunna hitta en lösning på problemet själv. Det är ryttarens ansvar att analysera skevheten i hästen, hitta dess orsak och korrigera den.

Längning av överlinjen, böjning och rotation

När hästen länger sin överlinje, böjer sig åt sidan eller roterar sin bröstkorg skapas en liten rörelse mellan ryggkotorna. Dessa rörelser är inte exakt desamma, men närapå. Detta innebär att böjningen och rotationen kommer att hjälpa hästen att länga överlinjen och längningen av överlinjen kommer att hjälpa hästen att hitta böjningen och rotationen. Så om man till exempel har problem med böjningen till höger så kan du be hästen länga sin överlinje en aning och då blir det enklare att hitta böjningen till höger.

Ryttarens sits

Lateral böjning, rotation och balans mellan höger och vänster sida

Hur kan ryttaren hjälpa en skev häst? Detta ska göras med sitsen! Böjningen i bröstryggen sker mellan ryttarens överskänklar. Den laterala böjningen är störst mellan bröstkotorna T9 och T16 och rotationen är störst mellan bröstkotorna T9 och T14.

Ryttaren måste hålla sig helt vertikal och hela ryttarens kropp måste vridas minimalt till vänster eller höger.

Överskänklarna ska omsluta hästens bröstkorg, men de får inte trycka. Knäna får inte heller trycka. Bröstkorgen måste få utrymme att utvidga sig.

I skritt och trav kommer ett bakben att skjuta på medan det andra bromsar. Påskjutet från det ena bakbenet kommer att skapa en diagonal kraft som går in i hästens rygg. Ryttarens rygg är väldigt betydelsefull för att hästen ska kunna omvandla den diagonala kraften från ett bakben till en framåtriktad kraft. Om ryttaren följer den diagonala kraften så kommer ryttaren att röra sig åt sidan på hästryggen. Och när hästen i nästa steg skjuter med det andra bakbenet så kommer ryttaren att röra sig till den andra sidan. Det kommer då att bli omöjligt för hästen att omvandla den diagonala kraften från bakbenen till en rörelse framåt och ett uppåtriktad kraft. Det är därför väldigt viktigt att ryttaren håller emot den här diagonala kraften med viss muskeltonus och tensegritet. Om ryttaren är helt avslappnad så kommer han bara att följa de diagonala krafterna från hästens bakben. Om ryttaren är spänd så uppstår samma problem.

Det som vi kallar rakt i ridningen är egentligen inte rakt, utan det innebär bara att man gör korridoren smalare. När korridoren är bred så kommer hästens kropp i varje steg att röra sig till höger och till vänster. När ryttaren gör korridoren smalare (genom att sitta emot de diagonala krafterna i hästens rygg) så stannar hästen i mitten och kraften riktas rakt.

Balansen framåt och bakåt

Ryttaren måste sitta med överkroppen exakt mitt över sittbenen. Om överkroppen är bakom eller framför sittbenen så kommer man att påverka hästens rygg bakifrån och framåt eller framifrån och bakåt. Då kan inte hästen koordinera de diagonalt gående musklerna som håller ihop ryggkotorna (longissimus och multifiderna). Det är bara när ryttaren är helt vertikal som ryttarens vikt inte påverkar hästens ryggmuskler, och det är bara då som dessa kan koordineras korrekt.

Varje rörelse från ryttaren stör hästen. Du kan påverka hästen genom att förändra din muskeltonus och därigenom styra energin i en viss riktning. Det innebär att man inte behöver använda sig av så grova sitshjälper som rörelser. Om ryttaren är balanserad (vertikal och med tensegritet) så är det tillräckligt att rikta energin genom att ändra muskeltonusen i kroppen.

Elastisk energi – Boing Boing

Det traditionella synsättet innebär att det är muskler som flyttar hästens ben och rörelseomfånget avgörs enligt detta synsätt av mer kraft och rörelseomfång i musklerna och benen. Detta är dock inte hur det egentligen fungerar. Ett exempel på detta är en liten hund med väldigt korta ben som studsar upp i luften, flera gånger högre än sin egen storlek. Hunden vinklar inte benen och använder inte musklerna för att trycka sig upp i luften.

Det finns någonting som kallas elastisk energi som förklarar det här bättre. Nedan följer citat från flera olika vetenskapliga studier som tillsammans förklarar hur den elastiska energin fungerar.

Skapar muskler rörelse?

”Det mesta av den förändring i längd som krävs för rörelse uppstår inte i muskelfibrerna, utan genom elastisk rekyl i senorna och i musklernas aponeuroser.”

(The role of the extrinsic thoracic limb muscles in equine locomotion, R.C. Payne, P. Veenman and A.M. Wilson, 2005).

Den här studien visar att det inte primärt är kontraktioner och avslappning i muskler som skapar rörelse. Det är istället huvudsakligen förändringar i längden hos senor och musklernas aponeuroses som skapar rörelse.

Lagra och frigöra energi – elastisk belastningsenergi

”Elastiska strukturer som senor och ligament lagrar energi när de tänjs ut. Den här energin frigörs när de återgår till sin normala längd.”

(Machanical Analysis of Locomotion, Liduin S. Meerchoek and Anton J. van den Bogert, 2003)

”De långa och styva senorna i hästens bakben kan lagra stora mängder elastisk energi.”

(Alexander & Bennet-Clark, 1977)

Den här vetenskapsmannen är en matematiker som bara har studerat hästar. Han anlitades av NASA under två års tid för att de behövde hitta sätt att skapa maximal rörelse med minimal energiåtgång, och hästar är bland de djur som bäst gör just detta.

Den huvudsakliga fördelen med det här systemet är att de nedre delarna av benen är väldigt lätta samtidigt som lederna kan röras aktivt och bidra till framåtdrivning.

”Förutom den energi som leder och kollagen lagrar så lagrar och frigör även musklerna elastisk belastningsenergi, eftersom elastisk belastningsenergi kan förekomma även i avsaknad av senor.”

(Paul C. LaStayo)

”Kraft transporteras mellan lederna. Muskler som går över mer än en led kan absorbera energi vid en led samtidigt som den frigör kraft vid en annan led.”

(Anton van den Bogert)

Böjsenan är ett exempel på en sena som går över flera leder. Den kan lagra energi i ena änden samtidigt som energin används och skapar stabilitet i den andra änden.

” Denna funktion hos biartikulära muskler innebär att kraft transporteras mellan leder.”

(Gregoire, 1984)

”Det muskulära arbetet hos en häst som galopperar halveras genom att hästen kan lagra och frigöra elastisk belastningsenergi på ett fjädrande sätt i enheter av muskler och senor.”

(Alan M. Wilson, M. Polly McGulgan, Anne Su and Anton J. van den Bogert, 2001)

”De nedre delarna av hästens ben har visat sig fungera som en hoppstylta, som lagrar och frigör energi genom långa fjäderliknande senor när hästen rör sig.”

(Biewener, 1998, Wilson, 2001)

Vad innebär detta i praktiken?

Det ser ut som att bakbenen skulle vara bättre lämpade för att skapa uppåtrikat kraft än vad frambenen är, eftersom de kan vinklas mer. Om den uppåtriktade kraften skapades genom musklerna som vinklar lederna och rätar ut dem, så skulle detta ha varit korrekt. Men det är inte så det fungerar. Det är faktiskt frambenen som skapar den största delen av den uppåtriktade kraften. Den uppåtriktade kraften skapas inte genom att vinkla lederna. Istället skapas den genom att lagra och frigöra energi. Detta är förklaringen till att många djur med ”studsande” rörelser (t.ex. hästar och hundar) har nästan raka ben.

Efter nedsättning bromsar bakbenen och i slutet av markkontakten så skjuter de ifrån. Bakbenen skapar faktiskt bara 43 % av den uppåtriktade kraften och frambenen skapar 57 % av den uppåtriktade kraften (H.W. Merkens, H.C. Schamhardt, G.J van Osch and Anton J. van den Bogert, 1993). I en bra piaff bromsar bakbenen betydligt mer, för att på så sätt hålla vikten borta från frambenen. Då skapar bakbenen bara omkring 20 % av den uppåtriktade kraften och frambenen omkring 80 %. Så i piaff flyttar hästen faktiskt inte vikten från frambenen till bakbenen. Istället förlängs bakbenens bromsande fas och påskjutsfasen kortas av. Istället för en viktförskjutning, är det alltså en förskjutning av krafter som uppstår när hästen samlar sig.

Om bakbenen skjuter över för mycket vikt till frambenen (vilket bl.a. sker när hästen har för högt tempo), så blir belastningen på frambenen för stor och då kan frambenen inte längre återfjädra uppåt. Istället kommer frambenen då bara att flytta vikten från det ena frambenet till det andra.

Det som gör det svårt att sitta ned i traven är frambenens bromsfas. Om frambenen bromsar för mycket så beror det på att de bär för mycket vikt. Bakbenen måste därför bromsa mer (istället för att skjuta över vikten till frambenen och låta frambenen bromsa) för att få en bekvämare trav.

När man rider så känner man väldigt mycket rörelse, men hästens ryggrad kan faktiskt bara röra sig 53,1 mm från högsta till lägsta läget. Det man känner är istället påskjutet från benen. Bakbenen skjuter ryttarens ryggrad diagonalt framåt och frambenen skjuter ryttarens ryggrad bakåt. Det ryttaren känner är summan av rörelserna i hästens ryggrad och i benen. Ryttaren måste därför hålla emot rörelserna från benens påskjut genom att inte tillåta dessa att skapa en rörelse i ryttarens ryggrad. Först då kan ryttaren börja motsvara rörelserna i hästen och hästen kan börja följa ryttaren.

Kraften från bakbenen och frambenen möts i en punkt i hästens ryggrad. Detta är den punkt där ryttaren bör sitta. Det är den punkt där rörelserna är minst. Alla rörelser i ryttaren som överstiger rörelserna i hästens ryggrad försvårar för hästens ryggmuskler att fungera korrekt. Det är därför viktigt att ryttaren sitter exakt på den punkt där kraften från bakbenen och frambenen möts och att ryttaren håller emot rörelserna från benens påskjut i sin ryggrad. Annars blir det omöjligt för hästens ryggmuskler att arbeta korrekt.

Energioptimering

”Den elastiska energi som lagras och frigörs i senor under rörelse kan minska rörelsens metaboliska kostnad.”

(Cavagna, 1977, Alexander, 1988, Roberts, 1997)

Som ni kan se, så är det ett flertal studier som visar att rörelse kan skapas på ett mer energibesparande sätt. Hästar är flyktdjur. De är utformade för att kunna springa väldigt snabbt utan att använda så mycket energi. Det är därför som de ha så långa senor. Senorna kan därigenom lagra mer elastisk energi som kan skapa mer rörelse.

Exentrisk kontraktion: Musklerna längs ut, men håller emot. Den exentriska kraften är väldigt stark.
Koncentrisk kontraktion: Musklerna kortas av. Detta kräver stora mängder energi, men genererar inte så mycket kraft.

Kraftabsorbetande associeras vanligtvis med exentrisk kontraktion och kraftproduktion sker vanligtvis genom koncentrisk kontraktion. Kraftabsorberande kan också åstadkommas genom elastisk energi som lagras i senor och ligament. Den därpå följande kraftproduktionen utgörs då av frigörandet av elastisk energi istället för koncentrisk muskelkontraktion.

Slagkaft absorberas genom exentrisk kontraktion. Detta skapar elastisk energi som lagras i senor och aponeurosis. När hästen använder mycket påskjut så nyttjar den koncentrisk kontraktion. Om hästen har lagrat tillräckligt med elastisk energi genom exentrisk kontraktion så behöver den inte använda så mycket energi från koncentrisk kontraktion för att skapa rörelse. När hästen inser att rörelsen kan vara mindre ansträngande så blir den mer intresserad av arbetet.

”Förmågan hos musklerna och senorna att återvinna elastisk belastningsenergi är tydligen ett så energimässigt fördelaktigt sätt att den mest ekonomiska takten i gångarten avgörs av enbart denna komponent.”

(Paul C. LaStayo, John M. Woolf, Michael D. Lewek and Lynn Snydegert, 2003)

Balansen mellan att bromsa och skjuta på med bakbenen och takten (frekvensen) i steget är nyckelkomponenter för att skapa energioptimerade rörelser. Varje häst har ett fönster för sin kadens (ett intervall för stegets frekvens) där energioptimering är möjlig. Efter en tids träning kan man börja vidga detta fönster en aning.

”Skapa lätthet, förbered kroppen för rörelse, be om rörelse, låt hästen utföra rörelsen och ge feedback.” (Beudant) Detta ska alltid vara det sätt man arbetar hästen på. Att utföra en rörelse är inte det svåra. Det svåra är att förbereda hästen korrekt för rörelsen. Om hästen är tillräckligt förberedd så behöver man inte lägga på så stora hjälper när man utför rörlsen.

I Bicept Bracci finns det en sena. Under hovens markkontakt är senan under spänning, vilket maximerar svävmomentet. Detta kallas katapultmekanism. Muskler kontraherar progressivt. Spänningen i senan kan därför skapa snabbare och större svävmoment. Ett praktiskt exempel på detta är när man går från diagonalsluta och böjer om hästen för att gå rakt fram. I diagonalslutan har Bicept Bracci dubbla funktioner. Den både stabiliserar bogen och rör benet framåt. När man går rakt har Bicept Bracci bara funtkionen att röra benet framåt. Under de första stegen framåt kan man bibehålla de dubbla funktionerna, vilket skapar extra lyft och energi, som från en katapult.

Arbete vid handen

Arbete vid handen är ett perfekt sätt att arbeta med hästens hjärna och intelligens. Trots att vi inte sitter på hästen så kommer hästen när vi går bredvid den att reagera på muskeltonusen i människans kropp.

Arbete vid handen är också ett lämpligt verktyg för att påverka hur hästens ryggrad arbetar. Det är därför ett värdefullt hjälpmedel när man rehabiliterar en häst eller ett lämpligt sätt för att påbörja utbidlningen av en ung häst. På det här sättet kan man lära hästen hur den ska omvandla det framåtriktade påskjutet till en uppåtriktad kraft, innan den måste bära en ryttare.

Det som man måste lära hästen är att förlänga bakbenens bromsfas. När hästen kan göra det blir den lätt i framdelen. När det fungerar är hästen redo att trava vid handen.

Med den unga hästen bör man arbeta vid handen i skritt ett par månader innan hästen är redo att utföra samma arbete i trav och med tiden även i galopp. Därför är det bra att även arbeta den unga hästen i longering. I longeringen kan man arbeta med alla gångarter. Ridningen blir mycket enklare när man redan har utbildat hästen vid handen.

Man kan välja att alltid vara på hästens vänstra sida eller på den högra eller att växla sida. Oavsett vad man väljer så kommer man ibland att befinna sig på hästens insida och ibland på hästens utsida, eftersom man ibland svänger till vänster och ibland till höger.

I början använder man handen. Man rätar upp sin kropp och när hästen inte reagerar så använder man tyglarna för att stanna upp hästen. När man har repeterat detta ett stort antal gånger så börjar hästen bromsa upp (eller stanna) när man rätar upp sin kropp. Då behöver man inte längre använda handen så mycket. Så på samma sätt som i ridningen använder man sin tensegritet för att kontrollera hästens kadens. Detta fungerar eftersom hästen har en väldigt hög perceptionsnivå.

För att undvika att man drar i tygeln så föredrar Jean Luc att man tar tyglarna underifrån i handen (med den tygelfattningen blir man för svag för att dra i tyglarna). Hästen måste lära sig att vara lätt, eftersom man inte har så mycket styrka i den positionen. Handen måste vara stilla. För att kunna bibehålla handen stilla kan man vila armen på sadeln eller på hästens rygg. Om man befinner sig på hästens vänstra sida och ska svänga till höger så ställer man hästen till höger och placerar sig lite framför bogen när man ska svänga. För att svänga vänster ställer man hästen till vänster och placerar sig närmare sadelläget (alltså lite längre bak). När man lär hästen halten kan man placera sig lite framför bogen.

Man bör inte arbeta hästen vid handen med ett bettlöst huvudlag. Att ha ett tryck mot skinnet med skelett under är betydligt mer smärtsamt för hästen än att ha samma tryck på mjuk vävnad som tungan. Man bör därför alltid använda ett bett. I början använder man ett tränsbett, men när hästen är högre utbildad är det bättre att använda kandar. Då kan man låta bridongtygeln hänga och använda sig enbart av stångtygeln när man arbetar hästen vid handen. Stångbettet är oledat och därför är det lättare att placera nacken mer exakt med stångbettet än med tränsbettet. Jean Luc använder aldrig kapson, eftersom den inte är lika exakt som ett bett. Kapsonen är inte tillräckligt stabil. Den rör sig lite på hästens huvud och då förlorar man precisionen.

Jean Luc arbetar inte hästarna på lång tygel. Den huvudsakliga anledningen är att hästen då börjar korta av halsen. Den andra anledningen är att det är väldigt svårt att påverka hästens rygg när man befinner sig så långt bort från den. Man kan påverka munnen genom tyglarna och man kan påverka bakbenen genom sin position. Men man kan inte påverka ryggen.

Theory from the clinic with Jean Luc Cornille September 28-30 2018

2018-10-02

by admin

in Genomförda kurser, Hästens biomekanik

Comments Closed

Background

Jean Luc has a classical background. He was educated at Cadre Noir de Saumur in France. But he all the time thought that the classical approach was not enough. Therefore he turned into science. The knowledge evolve all the time. Even five years ago we didn’t know what we know today. So we all the time have to question our knowledge and keep searching for new knowledge.

The classical approach are doing many good things, but it is based on old knowledge.

Jean Luc was competing in gymnastics when he was young. One of his trainers was fantastic at analysing a problem (for example landing not straight after a triple volte), finding the source of the problem (unequal strength in the right and left side of his back muscles) and to correct the problem (strengthen the back muscles and make them more even). Jean Luc thought that it must be the same in riding, but probably only at a high level. Then he started grand prix and realised that there was still no analysis like that.

The equestrian world still work like this. Often the horse is blamed for not being able to do a movement or for not wanting to do a movement. Most of the time no one is analysing the kinematic abnormalities. If you instead analyse the movement and find the source of the problem, you can most of the time fix it.

How does it really work?

The biomechanics of the horse

The back muscles

It is the back muscles of the horse that coordinate the movements of the limbs. Therefore the most important thing to get the correct movements or to rehabilitate a horse with a kinematic abnormality is to teach the horse to coordinate the back muscles. And when you ride it is the riders back muscles that influence and control the horses back muscles.

Most vets says that it is the legs of the horse that creates the problems in the back. That is not true. It is actually the back that creates the problems in the legs.

The steps

The stance starts with the breaking (or decelerating) phase. That is an important part of the balance control. After that the pushing phase comes. Since the pushing is partly directed upwards, also the pushing phase is important for the balance control.

During the impact and the breaking phase elastic energy will be stored in the tendons, ligaments and muscles. That elastic energy is reused in the pushing phase, to create an upward push. You need a slow cadence to be able to create this elastic energy and store it during the breaking phase. If you ride to fast the horse will instead just push the weight into the front legs.

Standing still, the front legs of the horse carry about 60 % of the weight. When moving, this increase up to 70-75 % of the weight. Then the front legs can’t propel upwards. Instead the front legs are going backwards. Then the back muscles don’t convert the push from the hind legs into upward force. Instead the push is just loading the front legs.

The force comes from the hind legs oblique (diagonally) and the back muscles will convert this force into a lift in the chest. If you have a horisontal and a vertical force then you need both horisontal and vertical muscles. Or, if you have oblique muscles, like you have closest to the spine, you can create both horisontal and vertical forces.

It is important that the hind legs decelerate the forward push properly to avoid loading the front legs with to much weight. If the hind legs don’t decelerate properly, there will be to much forward push going thru the back, so the back muscles will not be able to convert it into an upward force that lifts the chest. Therefore, to teach the horse to break with the hind legs is a prerequisite for making it possible for the horse to coordinate the back muscles properly.

Bow and string

An old theory from 1946 that says that the abdominal muscles flex the back of the horse. Today we know that it doesn’t work that way. Even though we now have the knowledge, most riders keep on riding due to the bow and string theory.

Straightness

Straightness don’t exist! The horse is never straight! A horse can look straight, but still be crocked.

When the left front leg moves backwards, the thoracolumbar spine bends to the left. When the right hind leg moves forward, the lumbar spine bends to the right. Therefore, the horse will always be more or less in an S-shape. The imbalance comes when the horse bends more to the left or more to the right. Then the rider feels that the horse is pushing him over to the right or the left side. This is because of an imbalance in the back muscles.

The bend of the thoracic spine will influence the shoulders and the pelvis. Therefore also the front legs and the hind legs will be influenced by the bend. When the thoracic spine is crocked, you will automatically have an imbalance also in the legs. When one hip is more forward than the other, one hind leg will go more forward than the other. The hind leg that go to much forward will have to much strain on the upper part of the hook and the hind leg that go to less forward will have to much strain on the lower part of the hook. Therefore, crookedness put to much strain in the joints of both hind legs.

When the horse is crocked he will tell the rider that he can’t do it, but he will not be able to find the solution himself. It’s the responsibility of the rider to analyse the crookedness in the horse and to find the source for it and correct it.

Longitudinal flexion and bending

There is a small movement between the vertebras in the spine in longitudinal flexion and a small movement in lateral bending and in rotation. These movements are not exactly the same, but almost. Therefore the bending and rotation will help to get more longitudinal flexion and the longitudinal flexion will help to get the bending and rotation. So if you for example have a problem with the bending to the right, you can ask for a little more longitudinal flexion and then the bending to the right will be easier.

The seat of the rider

Bending, rotating and balance right and left

How can the rider help the crocked horse? This should be done with the seat! The bending in the thoracic spine occurs between the riders upper thigh. Lateral bending is between T9-T16 and rotation between T9-T14.

The rider need to be totally vertical and the whole body of the rider need to be able to turn a tiny bit to the left or to the right.

The upper thigh should hug the chest of the horse, but not squeeze. The knees should not squeeze either.

In walk and trot, one hind leg pushes while the other hind leg decelerates. The push from the hind leg will create a diagonal force into the back of the horse. The riders back is very important in the process of converting this diagonal force from one hind leg into a forward force. If the rider follow the diagonal force the rider will move to the side. And when the horse push with the other hind leg the rider will move to the other side. Then it will be impossible for the horse to convert the diagonal forces from the hind legs to forward movement and upward force. Therefore it is very important that the rider is resisting this diagonal force with a muscle tone and tensegrity. If the rider is to suppled he will just follow the diagonal forces of the horse. If the rider is contracting the same problem occur.

What we call straightness i not really straight, but it is narrowing the corridor. When the corridor is wide the body of the horse in every step moves right and left. When you narrow the corridor the horse stays in the middle, and the forces go straight.

Balance forward-backwards

The rider must sit with the upper body exactly above the seat bones. If the upper body is behind or in front of the seat bones, you will influence the back of the horse from back to front or from front to back. Then the horse can’t coordinate the longissimus and multifidus muscles. It is only when the rider is totally vertical that the weight of the rider doesn’t influence the back muscles of the horse.

Every movement of the rider is disturbing the horse. You can influence the horse by changing your muscle tone to direct the energy in a particular direction. So you don’t need to use movements in riding. If you are balanced (vertical and with tensegrity) then directing the energy by changing the tone is enough.

Elastic strain energy – Boing Boing

The traditional way of thinking is that the muscles are moving the limbs of the horse and the amplitude of the movement is determined by the extension of the limb movements. This is not really true. One example of this is a small dog with very short legs that are bouncing up in the air several times its own size. The dog is not bending the legs and using the muscles to push itself up in the air.

There is something called elastic energy that can explain this better. Following are quotes from several different scientific studies that together explains how this work.

Does muscles create locomotion?

”Most of the length change required for the work of locomotion, occurs not in the muscle fibers themselves but by elastic recoil of the associated tendons and muscles aponeurosis.”
(The role of the extrinsic thoracic limb muscles in equine locomotion, R.C. Payne, P. Veenman and A.M. Wilson, 2005).

In this study they show that there are not primarily the contraction and decontraction of muscles that creates locomotion. Instead it’s mainly the length change in the tendons and muscles aponeurosis that create locomotion.

Storing and releasing energy – elastic strain energy

”Elastic structures like tendons and ligaments, store energy when elongated. This energy is released when they return to their normal length.”
(Machanical Analysis of Locomotion, Liduin S. Meerchoek and Anton J. van den Bogert, 2003)

”The long and stiff tendons in the distal limbs of horses are able to stor substantial amount of elastic energy.”
(Alexander & Bennet-Clark, 1977)

This scientist is a mathematician who has only studied horses. He was hired by NASA for two years, because they needed to find a way to create maximun movement with minimum energy, and the horse is one of the best animals to do this.

The major advantage of the system is that the lower limbs are very light weight while the joints can still be actively moved and can contribute to the propulsion.

”Apart from the role of tendons and collagen in energy storage, the muscle itself stores and recovers elastic strain energy, as elastic strain energy can occur in the absence of tendons.”
(Paul C. LaStayo)

”Power transport between joints. Muscles spanning over more than one joint, can absorb power at one joint and simultaneously produce power at another joint.”
(Anton van den Bogert)

The digital tendon is an example of a tendon that cover several joints. It can store energy in one part, which is used to produce stability in another end.

”This function of biarticular muscles is referred to as power transport between joints.”
(Gregoire, 1984)

”The muscular work of galloping horses is halved by storing and returning elastic strain energy in spring-like muscle-tendon units.”
(Alan M. Wilson, M. Polly McGulgan, Anne Su and Anton J. van den Bogert, 2001)

”The distal limb of the horse has beed shown to function like a pogo stick, storing and returning energy in long, spring-like tendons throughout the gait cycle.”
(Biewener, 1998, Wilson, 2001)

What does this mean in practice?

It looks like the hind legs should be better suited to create upward force than the front legs, since they can bend more. If the upward force was created by the muscles bending the joints and then straighten them, this would have been true. But this is not how it works. It is the front legs that creates the largest amount of upward force. The upward force is not created by bending the joints. Instead it is created by storing and releasing energy. This is why bouncing animals (horses, dogs and other animals) have almost straight legs.

After impact the hind legs are breaking and in the end of the stance phase they push. The hind legs are actually only creating 43 % of the upward force and the front legs are creating 57 % of the upward force (H.W. Merkens, H.C. Schamhardt, G.J van Osch and Anton J. van den Bogert, 1993). In a good piaffe the hind legs are breaking much more, to keep the weight of the front legs. Then the hind legs are only creating around 20 % of the upward force and the front legs are creating around 80 % of the upward force. So, in piaffe, the horse is actually not moving the weight from the front legs to the hind legs. Instead it is the breaking phase of the hind legs that increases and the pushing phase that decreases. so instead of a weight change, it is a change in forces that occur when the horse collects.

If the hind legs are pushing to much weight onto the front legs (like when the horse is going to fast), then the load on the front legs will be to high and the front legs can no longer propel upwards. Instead the front legs will just be just pushing the weight from one front leg to the other.

The thing that makes it difficult to sit in the trot is the breaking phase of the front legs. If the front legs break to much it is because they carry to much weight. Therefore the hind legs must break more (instead of the front legs) to get a more comfortable trot.

When you ride you feel a lot of movements, but the spine of the horse can only move 53,1 mm. What you feel is instead the push from the legs. The hind legs are pushing the riders spine diagonally forward and the front legs are pushing the spine of the rider backwards. What the rider feel is the sum of the movements of the spine and the legs. Therefore the rider need to resist the movements of the pushing legs by not allow this movement in the riders spine. Then the rider can start to match the movements in the horse and then the horse can start to follow the rider.

The force by the hind legs and the front legs meet at one point in the spine of the horse. This is where the rider should sit. That is the point where the movements are smallest.

Every movement in the rider that exceed the movement in the spine of the horse, will make it impossible for the back muscles of the horse to work properly. Therefore it is important that the rider sit exactly at the point where the force by the hind legs and the front legs meet and that the rider resist the movements of the pushing legs in the spine. Otherwise it will be impossible for the back muscles of the horse to work properly.

Optimising the energy needed for movements

”The elastic energy stored in and recovered from tendons during cyclical locomotion can reduce the metabolic cost of locomotion.”
(Cavagna, 1977, Alexander, 1988, Roberts, 1997)

As you can see, there are several different studies that show that movements can be created in more energy saving ways. Horses are flight animals. They are designed to be able to run very fast without using so much energy. Thats why they have so long tendons. The tendons can therefore store more elastic energy that can create more movements.

Eccentric contraction: The muscles are lengthened, but resist. This is a very strong force.
Concentric contraction: The muscles are shortened. This takes a lot of energy, but does not give much force.

Power absorption is usually associated with eccentric contraction and power production is usually produced by concentric contraction. Power absorption can also be caused by elastic energy stored in tendons and ligaments. The subsequent power production originates then from the release of elastic energy instead of concentric muscles contraction.

Impact force are absorbed by eccentric contraction. This create elastic energy that is stored in tendons and aponeurosis. When pushing the horse is using concentric contraction. If they have stored enough elastic energy from the eccentric contraction, they don’t need to use so much energy for concentric contraction to create the movement. When the horse realise that the movement can be effortless, the horse get interested in the work.

”The ability of the muscle-tendon units to recover elastic strain energy is apparently energetically so advantageous that the most economical stride frequency in running may be set by this key component alone.”
(Paul C. LaStayo, John M. Woolf, Michael D. Lewek and Lynn Snydegert, 2003)

The balance between decelerating and pushing with the hind legs and the frequency of the strides are key components for energy optimisation movements. Every horse has a window of cadens (an interval of stride frequency) where energy optimisation is possible. With training you can start to widen this window a little.

”Create lightness, prepare the body for the movement, request, let the horse execute the movement, criticise.” (Beudant) This should all the time be the way to work the horse. To execute a movement is not the difficult thing. The difficult thing is to prepare the horse properly for the movement. If the horse is properly prepared, you don’t need to add so many aids while executing the movement.

Inside the Bicept bracci there is a tendon. During the stance there is a tension of the tendons that will maximise the swing. This is called the catapult mechanism. Muscles contract progressively. The tension of the tendon can therefore create a faster and larger swing. One practical example of this is when you go from a half pass and rebend the horse to go straight. In the half pass the bicept bracci both stabilise the shoulder and move the limb forward. When going straight the bicept bracci only move the limb forward. During the first few strides of going straight you can keep both these functions, which will create extra lift and energy, like a catapult.

Work in hand

The work in hand is a perfect way of working with the brain and intelligence of the horse. Even thought we are not sitting on the horse, when we walk beside the horse he will react on the tone in the humans body.

The work in hand is also a perfect tool to influence on the way the spine of the horse is working. Therefore it is a good tool for rehabilitating a horse or a good way to start educating a new horse. In this way you can teach the horse how to convert forward push into upward push before it need to carry the rider.

The thing that the rider need to learn is to increase the decelerating phase with the hind legs. When the horse do that he become light in the forehand. When you can do this the horse is ready to trot in hand.

With the young horse you will work in hand i walk for a couple of months before the horse is ready to do the same work in trot and eventually also in canter. Therefore you also work the young horse on the lounge. Because there you can work with all gaits. The riding will be much easier when you have already educated the horse in hand.

You can chose to always be on the left side or on the right side or to change sides. No matter which side you are on, you will sometimes be on the inside and sometimes on the outside, since you sometimes turn left and sometimes right.

In the beginning you are using the hand. You straight your body, and when the horse doesn’t react you use the reins to stop the horse. When you have repeated this several times, the horse will start to slow down (or stop) when you straighten your body. Then you don’t need to use your hand as much. So, just in the same way as in riding, you are using your tensegrity to control the cadens of the horse. This works because the horse has a very high degree of perception.

To avoid pulling on the reins Jean Luc prefer that you take the reins from beneath into your hand (then you will not be strong enough to pull on them). The horse need to learn to be light, because in this position you will not have much strength. The hand need to stay still. To be able to keep it still you rest your arm on the saddle. If you are on the left side and you want to turn right, you place the poll to the right and you place yourself further in front of the shoulder and turn right. To turn left you place the poll to the left and you place yourself closer to the saddle. When you teach the halt you can place yourself in front of the shoulder.

You should not do this with a bitless bridle. To have a pressure on skin with bone under is more painful to the horse than to have pressure on soft tissue like the tongue. Therefore you should always use a bit. In the beginning you use a snaffle, but when the horse is more advanced it is better to use the double bridle. Then you just let the snaffle reins hang and use only the curb rein. The curb is straight and therefore it is easier to place the poll more precise with the curb than with the snaffle. Jean Luc never use a cavesson, because it is not as precise as a bit. The cavesson is not stable enough. It is moving a little on the head and then you loose the precision.

Jean Luc doesn’t do long reining. The main reason is that the horse will shorten the neck. The second reason is that it is very difficult to influence the back of the horse when you are so far from this area. You can influence on the mouth through the reins and you can influence the hind legs through your position. But you can not influence the back.

Frihetsdressyr med Rebecca Dahlgren 9-10 juni 2018

2018-06-11

by admin

in Genomförda kurser

Comments Closed

Rebecca Dahlgren har i helgen varit på Ridakademi Norr och lärt oss grunderna i frihetsdressyr. Jag tror att jag talar för alla deltagare när jag säger att det var en väldigt intressant och givande kurs. Trots att fokus låg på grunderna var lektionerna varierade och väl anpassade till de olika ekipagen. Vi fick därför ta del av betydligt mer än bara grundstenarna i frihetsdressyren. Bland annat fick vi en hel del tips på hur man – både från marken och i ridningen – kan lugna en stressad häst som har bråttom utan att behöva jobba med förhållningar. Det är något många har nytta av oavsett om deras mål är att jobba hästen lös eller inte.

Först ska vi lära oss förstå hästen så att vi kan arbeta med den i frihet. Därefter kan vi börja arbeta med dressyren. På den här kursen fokuserar Rebecca mest på frihetsbiten, eftersom det är grunden för hela arbetet. Själva dressyrdelen kommer hon alltså inte så mycket in på.

Mental förmåga till inlärning

Adrenalinpåslag

Adrenalin är någonting som vi enligt Rebecca pratar alldeles för lite om i hästvärlden. Vi måste hålla adrenalinpåslaget så lågt som möjligt. När adrenalinpåslaget blir högt befinner sig hästen i en reagerande sinnesstämning. När adrenalinpåslaget är lägre blir hästen istället agerande.

Ju mer adrenalinpåslag man har desto mer styrs hästen av sin reptilhjärna. Ju lägre adrenalinpåslaget är desto högre blir hästens kapacitet till inlärning.

Reagerande eller agerande sinnesstämning

Den reagerande hästen karaktäriseras av:

Har svårt att stå still
Står ofta med högt huvud
Gnäggar
Springer iväg
Håller svansen högt
Spända näsborrar
Uppspärrade ögon
Fryser fast
Svår att få kontakt med
Hård muskulatur
Bajsar ofta
Svarar med snabba rörelser

Den agerande hästen karaktäriseras av:

Sover
Äter
Vilar på ett bakben
Har hängande svans
Har avspänd muskulatur
Har lätt för att stå still
Svarar med långsamma rörelser

Snabba reaktioner

Just det här med snabba rörelser är ganska intressant. Vi vill ofta ha ett snabbt gensvar från hästen när vi ber om något. Risken är dock att vi då skapar ett adrenalinpåslag som gör hästen reagerande.

Rebecca jobbar aldrig på det sätt som många instruktörer lär ut att man ska gå upp i energinivå ibland och ned i energinivå ibland. Hon jobbar alltid med en låg energinivå. Hennes erfarenhet är att när hon går upp i energinivå så upplever hästarna henne inte som energisk, utan istället upplever de henne som osäker och otrygg.

När vi ska lära hästen någonting så ger vi hästen en signal. Vi vill då att hästen processar signalen innan den svarar. Rebecca använder en tresekundersregel. Om hon t.ex. lyfter sticken för att backa hästen så räknar hon tre sekunder innan hon touchar med sticken. Om man touchar direkt när hästen inte svarar så kommer hästen att svara snabbt, men utan att ha processat informationen. Men det blir mer som en flykt från signalen istället för en inlärning. Men om hästen under en tid vid inlärningen har fått tid att processa signalen och sedan svara, så kommer den med tiden att bli så säker på hur den ska svara på signalen så att den kan svara direkt.

Att tänka på

Om man tappar hästen

När man jobbar med hästen lös så händer det ibland att man ”tappar” hästen, dvs att hästen går iväg från en. Det kan bero på att hästen blir skrämd för någonting eller tappar fokus, men ganska ofta beror det på att man lägger lite högre tryck än vad hästen är redo för. Rebecca korrigerar aldrig hästen när hon tappar den. Hon går lugnt fram till hästen och hämtar den, repeterar sedan övningen och belönar därefter med paus. Med hästar som är stabila i inkallningen så kan hon kalla in hästen, men även då repeterar hon direkt övningen som hon höll på med och ger paus efter det. Ett vanligt fel är att när hästen går iväg så inkallar man den och kommer den då så belönar man med en godis. Resultatet av detta blir att hästen lär sig att gå iväg för att sedan komma tillbaka och få belöning.

Flytta sig ifrån hästen

Rebecca flyttar aldrig hästen ifrån sig när hon är i rörelse. Om hon backar hästen med sticken så står hon själv stilla och backar hästen tills den ger henne två ögon. Om hon följer med hästen när den backar så trycker hon hästen ifrån sig och får en häst som vill gå ifrån henne.

Gå i form

Det krävs bara tre ingredienser för att få en häst att gå i form:

Avslappning: Annars går hästen ifrån en
Böjning: Man måste kunna runda hästen runt sticken
Energi: Man måste kunna aktivera framför allt inner bak och be hästen ta i

När hästen är avslappnad och böjd och man lägger till energi så får man en häst som rundar sig, lyfter sig och hittar formgivningen. Om hästen är avslappnad och böjd och lägger till energi och hästen inte är tillräckligt förberedd så kommer den att tappa avslappningen eller böjningen och gå ifrån en.

Den onaturliga volten

En av de mest onaturliga saker som vi utsätter våra hästar för är att gå på en volt. Det är jättepraktiskt att jobba hästen på en volt, men det finns ingen häst som i frihet skulle gå på en volt. Det finns inget syfte och ingen logik för en häst att röra sig i en cirkel. Att longera hästen lös är därför att utmana den, för att man ökar risken att hästen går ifrån en. Att svänga är en helt annan sak, men att gå kvar på en cirkel är det som ofta skapar problemet. Det innebär inte att vi inte ska jobba hästar på volt. Men först ska vi befästa frihetsdelen. Och när hästen är redo för dressyrdelen så kan vi även börja jobba på volt.

När inleder vi en övning och när tar vi paus?

Det finns en tendens att man inom frihetsdressyr är väldigt försiktig med att lägga tryck och väntar in hästen väldigt mycket. Många står passivt och väntar ut att hästen ska ge dem fokus och när hästen tittar på dem så börjar man med en övning. Hästen lär sig då att titta bort, eftersom den då får vara ifred. Varje gång hästen tittar på en så måste den jobba. Det är bättre att göra tvärt om. När hästen tappar fokus och tittar bort så använder man en övning för att få tillbaka hästens fokus. När den är väl fokuserad så belönar vi med paus.

Huvudets position

Rebecca manipulerar aldrig med hästens huvudposition. Många säger att avslappnade hästar har huvudet lågt och när hästen höjer huvudet så är den stressad. Det behöver dock inte vara så. Många spända hästar som höjer huvudet och har höft adrenalinpåslag som man lär att sänka huvudet går in i ett avstängt läge. Rebecca vill ha en lugn häst, men den får gärna vara stolt, vilket hänger ihop med en högre huvudhållning.

Utbildningstrappan

1. Förstå sticken

Syfte: Hästen ska lära sig att runda sig kring sticken och söka sig till mig, dvs inte flytta sig ifrån.

Övringar:

Backa
Flytta bakdel
Följa

De två första övningarna – backa samt flytta bakdel – är de enda övningar där du flyttar hästen bort från dig. Syftet med båda övningarna är dock att få hästen att söka sig till dig. Det är därför viktigt att båda övningarna resulterar i att hästen vrider sin framdel mot dig och “ger dig två ögon”.

När hästen ska följa dig så fångar du ytterbogen med sticken och går baklänges bort från hästen. När du startar så bör du börja med att svänga. Det blir då naturligt för hästen att följa med dig och svänga mot dig med sitt yttre framben. Börjar du med att gå baklänges rakt framför hästen är risken större att avståndet bara ökar. Det blir då inte heller lika tydligt för hästen att den ska ta med sig sin ytter bog. Och det är kontrollen över ytter bog som hindrar hästen från att drifta iväg.

2. Trygg med stringen

Att bli skicklig på att hantera stringen är en svår konst! Våra hästar är tålmodiga och står ut med det mesta, men det är ändå bra att inte utsätta dem för alla våra fel när vi övar. Man kan mycket väl öva upp tekniken med stringen utan häst! Här visar Rebecca med hjälp av en kon hur man kan använda stringen för att driva på hästen bakifrån.

Övningar:

Lägga stringen över ryggen
Stringen framför mulen
Backhand och forehand

Att svinga stringen så att den lägger sig över hästens rygg känns skrämmande och onaturligt i början. Men det är en viktig övning för att avdramatisera stringen. Tänk på det som att du ger hästen en kram med stringen. Detta ska du framför allt använda när hästen blir ängslig i någon situation.

Svinga stringen i en åtta framför hästens huvud. Det används i början för att vänja och avtrubba hästen för stringen. Efter hand får det dock en lugnande effekt på hästen och förstärker till och med hästens kontaktsökning.

3. Lämnandet

Förbered lämnandet: Jag går längs hästens sida och för handen längs hästens rygg ända tills jag kommer till hästens svans.

Genom att backa hästen ett steg när man förbereder lämnandet så ökar hästens uppmärksamhet och det blir lättare att få hästen att stå stilla.

När man börjar träna lämnande går man ganska nära hästen när man går runt den. Efter lite träning kan man öka avståndet allt mer.

När du lämnat hästen ska du gå hela vägen runt, runda huvudet och avsluta vid den bog där du påbörjade övningen.

4. Växla gångart

Syfta: Separera adrenalin och tempo. Hästen ska alltså kunna ändra sitt tempo och sin gångart utan att gå upp i adrenalinnivå.

Först gör vi detta på signal med stringen.

Har man rätt teknik med stringen så kan man driva på hästen bakifrån med den, trots att man är placerad framför hästen. Man ska inte snärta med stringen, utan bara mjukt lägga den mot hästens bakdel och föra den mot sig samtidigt som man börjar gå. När hästen har lärt sig förstå signalen så övergår man till att använda den mer som en korrigering om hästen inte kommer när man börjar gå eller inte ökar farten när man själv ökar farten.

Vi börjar med övergång från stillastående till skritt och därefter från skritt till trav. Vi jobbar både med position 1 (framför hästen) och position 2 (bredvid hästen).

Trav i position 2.

5. Positionsbyten

Syfte: Hästen ska lära sig att förstå att dess enda uppgift är att hålla sig nära.

Det finns några olika positioner:

Position 1: Vi går baklänges framför hästen
Position 2: Vi går framlänges bredvid hästen, stående bredvid halsen
Position 0: Så fort man hamnar i den positionen så ska hästen komma fram till en och gå in i position 2. Position 0 används vid inkallning, men det är alltså inte en arbetsposition som man ska fortsätta befinnas sig i.
Position 3: Bredvid hästen, strax bakom bogen. Används vid samling.
Position 4: Bredvid hästens bakben. Används vid samling.

Arbetsgång

Växla från position 2 till 1

Växla från position 1 till 0 till 2

I den här filmen demonstrerar Rebecca hur man kan använda de olika positionerna med min unghäst Divina, 3 år.

Rida utan huvudlag

Ridhästens utbildning

Steg 1 – Plankhästen

När Rebecca rider in en unghäst så börjar hon rida med sadel och träns och försöker skapa en ”plankhäst” som är stadig och går att rida från punkt A till punkt B. Plankhästen rids huvudsakligen på ytterhjälper.

Hästen kan ridas i skritt, trav och galopp
Hästen kan svänga till höger och svänga till vänster
Hästen kan backa
Hästen kan stå kvar

Rebecca har ingen som helst fokus på böjning när hon rider in den unga hästen. Anledningen till detta är att det är så stor risk att hästen faller ut över ytterbogen om man börjar böja den för tidigt. Istället vill hon ha en ganska rak häst med stor motivation att röra sig framåt och mycket framåtbjudning. Men den blir ganska styv och rör sig lite som en planka. Detta är dock inte en fas man ska befinna sig i under flera månaders tid, utan det rör sig om ett fåtal veckor.

Steg 2 – Bananhästen

Hästen rids fortfarande med sadel och träns. Bananhästen rids huvudsakligen på innerhjälper.

Hästen söker sig nedåt när man böjer den för innertygeln
Öka voltstorleken (flytta ut över ytterbog för att skapa lösgjordhet och böjning)
Bogkontroll genom övningen vågen (man rider slalom mellan koner på rakt spår med bibehållen böjning, man flyttar alltså hästen inåt och utåt med bibehållen böjning)

Vågen syftar till att lösagöra bogarna och öka bogkontrollen. Man rider slalom mellan tre koner som står ganska nära väggen, men hästen är hela tiden böjd inåt. Först tar man alltså kontroll över ytterbogen genom att vända hästen inåt och sedan tar man kontroll över innerbogen genom att föra ut hästen igen.

När det blir för mycket av det ena eller det andra

I den ”traditionella” ridningen är det ganska vanligt att hästar fastnar i plankhäststadiet. Dessa hästar känns styva och blir ganska tunga på hjälperna. Man måste driva ganska mycket för att få någon slags mjukhet.

När ryttarna istället vill ha en mjuk häst så är det istället risk att man överarbetar bananhästen. Då blir hästen istället för rörlig och lättflyttad. Den är väldigt lätt att flytta i alla riktningar, men kan nästan inte gå rakt. Hästen faller från bog till bog.

Plankhästen riskerar att sätta hästen i lite för hög adrenalinnivå. Bananhästen har väldigt låg adrenalinnivå.

Vägskälet

Nu har vi en ganska trevlig ridhäst. Vi står nu i ett vägskäl:

Vill vi ge hästen en dressyrutbildning. Hästen rids då med sadel och träns.
Vill vi introducera frihetsdressyren i ridningen

Dressyrutbildningen

Vi vill nu kunna rida hästen i balans mellan hjälper. Vi vill skapa rundhet, vilket innebär att hästen jobbar över ryggen. Rundhet är egentligen ingenting annat än balans mellan ytter och inner hjälper.

Här gäller samma sak som i arbetet från marken. Vi har genom utbildningen av plankhästen och bananhästen lärt hästen avslappning och böjning. Det är nu dags att lägga på energi för att få ett lyft i hästen. Det är det som ska skapa rundhet. Man kan också säga att plankhästen och bananhästen har gett ryttaren styrning och avslappning i hästen. Hästen är då redo att plockas upp mellan hjälperna. Om det skapar en spänning kan man när som helst återvända till avslappningen.

I detta arbete använder Rebecca ganska mycket skänkelvikning. Där lösgör man och böjer hästen genom sidvärtsrörelsen, men håller samtidigt hästen ganska rak. Det hjälper hästen att jobba över ryggen. Man kan säga att man i skänkelvikningen har 40 % plankhäst och 60 % bananhäst.

En bra övningskombination för att förbättra hästens balans är att börja med en öppna på spåret, gå därifrån till en diagonalsluta till meddellinjen och sedan göra en skänkelvikning tillbaka till spåret. Öppnan och diagonalslutan ger ett lyft i ytterbogen och skänkelvikningen lösgör hästens inre bog. Ur den skänkelvikningen är hästen oftast i perfekt balans för att gå in i samling.

En annan viktig övning är öppna på volt. Där ökar bärigheten mer jämfört med skänkelvikningen. Nästa steg är sedan att ytterligare öka rakriktningen på volt. Det ramar in hästen ytterligare och skapar ännu mer rundhet.

Frihetsdressyr i ridningen

Hästen har nu så låg adrenalinnivå att vi kan börja om hästens utbildning utan huvudlag, med stick. Vi börjar då om med att utbilda plankhästen och bananhästen med stick.

Nästa steg är att börja rida hästen i balans utan sadel och träns. Rebecca utbildar detta utbildningssteg utan sadel och träns på sina hästar innan hon rider sina hästar i balans med sadel och träns. Det är för att hon inte vill lockas att manipulera hästens huvud. Detta kräver dock att man ha en känsla för hur en häst i balans känns. Om en elev inte har den känslan så bör den utbilda hästens balans med sadel och träns först innan den gör detsamma utan huvudlag.

När man har en häst som går i bra balans mellan hjälperna och har rundhet så är nästa steg att öka samlingen. Först nu introducerar Rebecca slutan. Om man börjar rida sluta innan man har rundheten befäst så är risken stor att man fastnar i bananhäststadiet. Istället för att runda sig så kommer hästen att öka böjningen och gå sidledes. Om man istället först befäster rundheten så att energin går över hästens rygg så kommer slutan att få hästen ännu mer över ryggen och skapa mer bärighet.

Ryttarens sits

Beredskapssits
Man sitter lite framåtlutad och känner mest hästens framben genom sitsen. Det är vanligt att ryttare som sitter i beredskapssits spänner upp sig mer och lyfter sig lite uppåt-framåt och håller ut underskänklarna från hästens sidor. Detta är vanligare när man rider utan huvudlag eftersom man då inte har något att hålla sig i. Även om man inte håller balansen genom tyglarna så påverkas man i sitsen av tyglarna.
Balanssits
Man sitter tillbaka och sitter lite mer i sadeln. Man är då i ett läge där man både känner hästens framben och hästens bakben genom sitsen. Det är i den här positionen man har störst möjlighet att påverka både hästens framben och bakben genom sitsen. För en del ryttare underlättar det om man har något att hålla sig i (t.ex. en halsring) för att komma från beredskapssitsen till balanssitsen.
Stolsits
Man sitter ännu mer bakåt i sitsen och känner bara hästens bakben.

Sticken

Man rider med två sticks och håller en i varje hand. Man håller dem som en tygel. Det är viktigt att man inte drar upp axlarna, utan att man låter axlarna hänger ned. Då kan man ta emot mest information och även ge hästen hjälperna mest korrekt (typ på baksidan av låret).

Inner hand (och inner stick) hålls på inner lår (strax nedanför höften). Ytter hand (och stick) hålls strax framför sadeln, på ytter sida av manken. För att förstärka böjningen genom sin sits kan man efter hand föra innerhanden lite mer bakåt.

Måste man förstärka böjningen med den yttre sticken kan man vinkla ut den sticken. Måste man i början vara övertydlig så kan man växla mellan att toucha öronspetsen och ytter bog med den yttre sticken.

Svänga för ytter stick.

I frihetsdressyren är det jätteviktigt att alltid sitta mitt över hästen. När man ska svänga så vrider man sitt bäcken i den riktning man vill svänga mot. Men ska ändå hela tiden fortsätta titta mellan hästens öron.

Sitsen och sticken ger hästen samma budskap – att den ska svänga.

Man stannar hästen genom att toucha med båda sticken på bogbladen. För att förstärka kan man lägga dem längst fram på bogbladen. Hästen kommer då troligtvis att höja huvudet och bromsa. Med tiden ska stopphjälpen flyttas längre bak på bogbladen för att öka hästens rundhet. Halvhalten görs med sticken längst bak på bogbladen.

Lär hästen stanna och/eller backa för sticken genom att hålla ut båda sticken, toucha bogbladet med dem och hålla ut dem igen samtidigt som du tar en förhållning på tygeln.

Det är bra att träna upp en nödstopp. Det gör man genom att sträcka fram ytter stick mot hästens mule och svänga hästen mycket. Det blir lite som en lightversion av one rein stop.

Aktiva och passiva hjälper

En aktiv signal med sticken är en stick som touchar (knackar på) hästen. En passiv signal med sticken är en stick som är placerad men hålls stilla. Det är viktigt att bara använda en aktiv signal åt gången. Använder man båda sticken aktiva är risken stor att hästen går upp i adrenalinnivå.

Ett exempel på detta är att man håller ytter stick utåt framåt för att förstärka böjningen samtidigt som man knackar med inner stick längst bak på inner bogblad för att flytta hästen. Om hästen då rätar ut sig när den flyttar sig (dvs förvandlar sig till en plankhäst) så måste ytter stick bli aktiv för att återställa böjningen. Då är det viktigt att inner stick samtidigt blir passiv (dvs hålls stilla). När man fått tillbaka böjningen så kan man åter bli passiv med ytter stick och aktiv med inner stick.

Den här principen med aktiva och passiva hjälper är inte bara viktiga i frihetsdressyren, utan det bör gälla i all ridning.

Hur förbättrar man hästens rörelser? Kurs för Bent Branderup 12-13 maj 2018

2018-05-14

by admin

in Genomförda kurser, Hästens biomekanik

Comments Closed

Rena gångarter

Om hästen har rena gångarter så behöver man inte verka hovarna. Om hästen nöter tårna eller trakten eller inner- eller yttersidan mer så är inte gångarterna rena.

Bakdelen

Det är hästens bakdel som skapar rörelsen.

Höften (bäckenet): För att bakbenens rörelse ska kunna föras över korrekt till ryggraden så måste höften röras framåt och nedåt när hästen lyfter sitt bakben. Om hästen lyfter höften när den lyfter bakbenen så blir hela höftrörelsen felaktig och kraftöverföringen till ryggen fungerar då inte. Ofta skapas ett sådant fel av ryttarens hand som skapar en stelhet i ryggraden.
Höftleden: Vinklingen av hästens höftled påverkar framför allt hur mycket hästen sträcker bakbenen framåt.
Knäled och hasled: Knäleden och hasleden arbetar tillsammans. De har framför allt betydelse för hur mycket hästen lyfter bakhovarna. Om man har en häst som drar bakhovarna i sanden så vinklar den hästen knäled och hasled för lite.

Momenten i hästens steg

Bakbenens funktion varierar mellan de olika faserna i hästens steg.

I steget så lyfter hästen bakbenet (mer eller mindre beroende på vinklingen i knä- och hasled) och för det framåt (mer eller mindre beroende på vinklingen i bäcken och höftled).
När hästen sätter ned sitt bakben är dess första uppgift att bromsa farten. Därefter börjar bakbenet bära vikt.
I nästa fas används bakbenet till impulsion eller fjäderkraft.
Accelerationsfasen uppstår någonstans mellan den fjädrande och påskjutande fasen.
Nästa steg är påskjutet. Påskjutet skapas när bakbenet är bakom vertikalplanet. Påskjutet skapas huvudsakligen genom höftleden. När den rätas ut ökar påskjutet.
Svävmomentet. Svävmomentet kan vara olika långt och olika högt. Det hänger ihop med hästens påskjut. Påskjutet kan skapas från olika positioner. Ju längre fram bakbenet är när påskjutet inleds desto högre blir svävmomentet.

Huruvida en häst har funktionella rörelser eller inte beror på var bakbenen sätts ned. En häst kan alltså ha funktionella rörelser även om bakbenen inte lyfts särskilt högt. En häst kan dock även ha mer förmåga än vad som är funktionellt nödvändigt. Det innebär att bakbenen lyfts högre än vad som behövs för funktionen, men fortfarande sätts ned på rätt plats så att funktionen bibehålls. Det finns dock även hästar med höga bakbensrörelser, men som sätter ned bakbenen för långt bak och därför har förlorat den nödvändiga funktionen.

Ryggraden

Vid hästens manke pekar tornutskotten bakåt och vid hästens bäcken pekar tornutskotten framåt. I en punkt däremellan pekar tornutskotten rakt upp. Det är vid denna punkt som tyngden från hästens bröstkorg hänger. Det är i den punkten som ryggen är som starkast. Det är också i den punkten som ryttaren bör sitta. Det är också rakt under den här punkten som hästens bakhov bör sättas ned för att få den bästa funktionen. Det är detta som skapar balans i hästen.

Gymnastisera lederna i hästens bakben

Lederna i hästens bakben är av avgörande betydelse för hästens rörelser. Om en led har för lite rörelse (för lite förmåga att vinklas) så kan det finnas olika orsaker till detta. Om det är musklerna som är för spända så kan detta gymnastiseras ganska snabbt (på några månader). Är det senorna och ligamenten som begränsar rörelsen så går även detta att träna upp, men det tar längre tid (ett par år), men om begränsningen sitter i själva leden så går det inte att öka rörligheten genom gymnastisering.

Schwung, kadens och impulsion

Schwung är den framåtgående rörelse genom hästens ryggrad som kraften från bakbenen skapar. Hästens bakben ska svinga ända fram till den punkt mitt under ryttaren där de bakåtrikade och framåtriktade tornutskotten möts för att kunna åstadkomma maximalt schwung.

Kadens och impulsion är en slags fjäderkraft, som ska fjädra hästen uppåt. För att bakbenet ska kunna skapa fjäderkraft så måste det fortfarande vara framför vertikalplanet. När bakbenet hamnar bakom vertikalplanet kan det inte längre fungera fjädrande.

Det framgick inte riktigt av kursen var skillnaden mellan kadens och impulsion ligger. Om jag lägger på min egen referensram på Bents beskrivning så kan man säga att kadensen ligger i formgivningen av hästen på ett sådant sätt att en fjäderkraft kan skapas. Impulsionen ökar sedan amplituden av fjäderkraften. Impulsion kan alltså inte förekomma utan kadens, för då används inte kraften från bakbenen fjädrande. Men när hästen går med kadens så kommer fjädringen att öka ju mer kraften ökar och detta är innebörden av ökad impulsion.

Schwung är ett begrepp som används väldigt frekvent inom akademisk ridkonst. Fokus i grundridningen ligger i att ta bort det som blockerar hästens bakben från att svinga fram och forma hästens kropp på ett sätt som främjar ökad framåtsvingning av bakbenen och därmed ökat schwung. Det är därför ridningen fram och ned blir så betydelsefull. Detta symboliseras av den första graden av descante, som innebär att hästen sträcker sig fram till bettet.

Kadens och impulsion är däremot begrepp som man ganska sällan hör i akademisk ridkonst. På någon av lektionerna antydde Bent att det är något som ligger längre fram i hästens utbildning, men även för de ekipage som arbetade med hög samling och att från piaffen göra övergångar till en rund och samlad trav (trot royal) eller i riktning mot en passage så var varken kadens eller impulsion i fokus. Beror det på att fjäderkraften är mindre viktig för kvaliteten i hästens rörelser eller beror det på att hästarna inte var redo för detta än? Eller beror det kanske på att den akademiska utbildningsgången inte främjar fjäderkraft? Jag får fundera mer på detta när jag på sommarakademin i augusti får se Bent rida sina hästar. Han berättade att flera av hästarna nu kan göra så fina övergångar från piaff in i passage och trav framåt. Det blir intressant att se om det har utvecklat fjäderkraften i hästarna!