Vi har nu kommit till den sista anhalten av vår intressanta studieresa bland tyska tränare i Akademisk Ridkonst. Våra huvuden är redan välfyllda av intryck efter att ha besökt Annika Keller, Marius Schneider och Isabel Steiner. Men vi har en tränare till att besöka innan vi återvänder hem, och det är Sabine Oettel. Hon bor ungefär tre timmars bilresa sydost om Isabel. Mer exakt har vi nu hamnat utanför Passau, nära München, ganska nära gränsen till Österrike (enligt min telefon är vi nu i Österrike…). Vi befinner oss alltså bara några timmars bilresa från alperna!
Nu börjar vi närma oss gården där Sabine har sin verksamhet.
På gården där Sabine har sin verksamhet finns två stallängor. Alla hästar kan från sin box själva gå ut till en egen liten rasthage. Den här lösningen var ganska vanlig i Tyskland och det är verkligen en trevlig lösning för hästarna. Synd bara att klimatet där jag bor inte möjliggör sådana stall.
Gruppbild med Sabine och hennes häst Jarl. Från vänster Elise, Katrin, Lovisa, Stephanie, Jarl, Sabine och Ramona.
Sabine med både lans och värja! Observera de snygga tygdraperingarna runt sargen i ridhuset.
Sabine är faktiskt inte tysk, utan hon kommer från Österrike. Hon började rida för Bent år 2000, ungefär samtidigt som jag själv. Hon är alltså en av de gamla riddarna i riddarskapet. Sabine är faktiskt inte bara riddare, utan hon är (förutom Bent) den enda mästaren inom riddarskapet. Hon gjorde sitt mästarprov redan 2006. Det var alltså med höga förväntningar vi besökte henne!
Sabine är en väldigt färgstark person, både till klädsel och personlighet! Hon tog otroligt väl hand om oss och ansträngde sig för att hinna visa oss allt arbete vi var intresserade av. Varm soppa till lunch, gott kaffe och hembakad cheesecake gjorde inte saken sämre!
I det fina vårvädret kunde vi sitta ute och fika.
I träningen av sina hästar är Sabine strukturerad och målinriktad och hon är inte rädd för att experimentera med olika utbildningsvägar för att se vad som fungerar bäst. Hästen som Sabine gjorde sitt mästarprov med är nu en pigg pensionär, men tack vare två träningshästar, lektioner med en praktikant och Sabines egna två hästar fick vi en god inblick i hennes träning.
Longeringsarbete med en islandshäst som var hos Sabine på träning.
Markarbete med en träningshäst.
En praktikant markarbetar sin välbyggda och fina Haflinger.
Sabine var den av tränarna vi besökte som arbetade mest varierat med sina hästar, både i sin dagliga träning och i det arbete hon visade oss. Förutom markarbete, longeringsarbete och ”vanlig” ridning fick vi även se arbete på lång tygel, vapenövningar och ridning i damsadel. Sabines huvudfokus låg just nu på att få hästarna att sänka bakdelen och arbeta mer självständigt och energiskt i samlingen. Hon la också stor vikt vid att inte förböja halsen, för att säkerställa att energin inte försvann ut över ytterbogen.
Att engagera bakbenen och skapa energi är en viktig del i Sabines arbete. Här med hennes knabstrupper.
Bärighet på bakbenen är viktigt! Med hästen Jarl gjorde Sabine provet i ballotade/courbette 2014!
Det var väldigt trevligt att se att det finns tränare på hög nivå i riddarskapet som även arbetar sina hästar på lång tygel. Förutom arbete med skolor i skritt och trav visade Sabine piaff, passage, skolhalt och levad på lång tygel. Hon avslutade med att byta position till arbete vid handen och visade då några courbetter! Det var riktigt häftigt att få se skolor över mark irl!
Förvänd sluta på lång tygel.
Skolhalt på lång tygel
Sabine är väldigt kreativ i träningen av hästarna. Ett exempel på detta är att hon använder vapenövningar, både för att göra arbetet mer varierat och för att ge det praktisk mening. En av övningarna Sabine gärna använder är att ställa ut piedestaler med blommor på för att i galoppiruetter fånga dessa med en värja! Både hon och hästarna blir då väldigt fokuserade på uppgiften istället för att bara fokusera på kvaliteten i piruetten, vilket även kan skapa mer lätthet i övningen. Vi fick även en demonstration av ridning med lans, där Sabine i galopp fångade små ringar på lansen. Ramona fick agera väpnare och assistera Sabine när hon (även då i galopp) skulle byta vapen. Vi fick en fartfylld show, som byggde på längning och samling i galopp, galoppombyten, piruetter och precision. Om jag kommer ihåg rätt så red hon följande ”program”: Börja i höger galopp, tag värjan från väpnaren som då håller värjan i sin högra hand. Väpnaren flyttar härmed över lansen till sin högra hand. Ryttaren fortsätter i höger galopp och gör en piruett runt den ena pidestalen och spetsar blombuketten på värjan, därefter gör hon ett galoppombyte och fortsätter i en piruett till vänster runt den andra piedestalen och spetsar den andra blombuketten. Hon rider då ett varv runt ridhuset i galopp med båda blombuketterna på värjan, gör ett byte till höger galopp och rider ett varv till för att därefter rida fram till väpnaren och ge henne värjan och samtidigt ta emot lansen. Därefter byter hon till vänster galopp, galopperar ett varv runt ridhuset, gör en piruett bredvid väpnaren och rider sedan i långsam skolgalopp fram mot ringarna och fångar dem på lansen. Sedan följer ett ärevarv i vänster galopp, ett byte till höger galopp och sedan lämnar ryttaren över lansen till väpnaren igen. Nu måste jag hem och skaffa piedestaler, fästen för ringar, värja och lans!
Uppvärmning med en skrittpiruett runt en piedestal.
Det gäller att spetsa blommorna i en galoppiruett! Här ser man också hur viktigt det är att hästen följer ens tyngdpunkt.
Galoppiruett med båda blombuketterna på lansen!
Vapenbyte i galopp!
Lansen träffar av ringarna perfekt i galopp!
Avslutningen på hela vår resa i Tyskland blev en av de stora höjdpunkterna, i alla fall för mig! Sabine skulle visa ridning i damsadel på sin Fredriksborgare Jarl. Jag har aldrig varit så intresserad av ridning i damsadel. Jag vet inte om det är lite för kvinnligt för mig eller om det bara har känts som att man krånglar till ridningen i onödan. Idag har jag dock helt ändrat uppfattning om detta och ska nu börja leta med ljus och lykta efter en damsadel. Efter Sabines ritt var hon nämligen generös nog att låta oss prova att rida i damsadel. Jag tänkte att det kan ju vara intressant att känna hur det känns att sitta i en damsadel. Jag hade någon slags tanke om att det borde kunna jämföras med att åka snowboard (vilket jag absolut inte behärskar…). Jag provsatt därför damsadeln, kände efter var jag hade tyngdpunkten och hur jag skulle sitta i höger och vänster böjning. Sabine assisterade med att leda Jarl så att jag fick känna på sitsen i båda varven. Sedan lämnade hon över tyglarna till mig och gav mig en lektion i damsadelridning, i både skritt, trav och galopp! Den bästa sekvensen var när jag kände att jag bara med min sits kunde gå från skritt, upp i en mjuk trav med svingande rygg och ned i skritt igen! Jarl bekräftade då min känsla med att frusta upprepade gånger! Jag hade aldrig trott att man kunde sitta så balanserat och använda sin sits så bra i en damsadel! Det var ett riktigt bra avslut på vår resa!
En damsadel från 1920-talet. Det är viktigt att sadelns längd passar till ryttaren. Avståndet från hornet till sätet ska motsvara avståndet från ryttarens knäveck till rumpa.
Damsadeln har en vanlig gjord och en balansgjord längre bak.
Sabine visar hur ridning i damsadel ska gå till!
Lovisa provar damsadeln.
Ramona var kvinnligt elegant i damsadel.
Sabine anförtrodde mig hennes fantastiska häst för att jag skulle få prova rida i damsadel.
Det går att rida fram bakbenen med sitsen även i damsadel.
Vi provade även lite galopparbete.