Bakgrund

Jean Luc är i botten klassiskt skolad. Han utbildade sig på Cadre Noir i Saumur i Frankrike. Men han insåg snabbt att den klassiska skolan inte var tillräcklig. Därför vände han sig till vetenskapen. Kunskapen utvecklas hela tiden. Även om man bara tittar fem år tillbaka i tiden så visste vi då inte det vi vet idag. Så vi måste hela tiden ifrågasätta vår kunskap och fortsätta leta efter ny kunskap.

Den klassiska inriktningen innefattar många bra saker, men den baserar sig på gammal kunskap.

Jean Luc tävlade i gymnastik när han var ung. En av hans tränare var otroligt skicklig på att analysera problem (som t.ex. Jean Lucs problem att han inte kunde landa rakt efter en trippelvolt), hitta orsaken till problemet (ojämn styrka mellan högra och vänstra sidan av ryggmusklerna) och korrigera problemen (stärka ryggmusklerna och träna upp liksidigheten i ryggen). Jean Luc utgick från att samma inställning måste finnas inom ridningen, men antagligen bara på högre nivå. Efter hand började han tävla på grand prix nivå och insåg att det inte ens på den nivån förekom någon analys av det slaget.

Träningen av hästar fungerar fortfarande på det här sättet. Ofta blir hästen beskylld för att inte ha förmåga eller vilja att utföra en rörelse. Det är sällan som rörelsestörningar analyseras. Om man istället för att beskylla hästen analyserar rörelserna och hittar källan till problemen så kan man i de allra flesta fall lösa problemen.

Hur fungerar det?

Hästens biomekanik

Ryggmusklerna

Det är hästens ryggmuskler som koordinerar benens rörelser. Om man ska rehabilitera en häst med någon slags rörelsestörning så blir det viktigaste därför att lära hästen att koordinera sina ryggmuskler. Och när man rider är det ryttarens ryggmuskler som påverkar och kontrollerar hästens ryggmuskler.

De flesta veterinärer säger att det är hästens ben som skapar problemen i ryggen. Det stämmer inte! Det är egentligen tvärt om. Det är problemen i ryggen som ger upphov till problemen i benen.

Hästens steg

När hästen sätter ned en hov börjar den med att bromsa. Just bromsen är en viktig del av hästens balanskontroll. Därefter kommer påskjutsfasen. Den elastiska energin återanvänds i påskjutsfasen för att skapa en uppåtgående kraft. Det krävs en långsam kadens för att skapa den här elastiska energin och lagra den under bromsfasen. Om du rider för snabbt så kommer hästen istället bara att lägga mer vikt på frambenen.

När hästen står stilla så kommer frambenen att bära ungefär 60 procent av vikten. I rörelse ökar detta till ungefär 70-75 procent av vikten. Med den belastningen kan inte frambenen skjuta ifrån uppåt. Istället börjar då frambenen gå bakåt. När frambenen går bakåt kan inte ryggmusklerna omvandla bakbenens påskjut till en uppåtgående rörelse. Istället kommer bakbenens påskjut bara att flytta mer vikt till frambenen.

Kraften kommer diagonalt från bakbenen och ryggmusklerna omvandlar den diagonala rörelsen till en lyft i bröstkorgen. Om du har en horisontell och en vertikal kraft så behöver du både horisontella och vertikala muskler. Alternativet är diagonala muskler, såsom både longissimus dorsi och multifiderna närmast ryggraden), som genom sin riktning kan skapa både horisontella och vertikala krafter.

Det är viktigt att bakbenen bromsar upp det framåtriktade påskjutet för att undvika att skjuta över för mycket vikt på frambenen. Om bakbromsen inte är tillräckligt effektiv så blir det för mycket påskjut som går genom hästens rygg och det blir då omöjligt för ryggmusklerna att omvandla påskjutet till en uppåtgående kraft som lyfter bröstkorgen. För att hästen ska kunna lära sig att koordinera ryggmusklerna på ett korrekt sätt är det därför viktigt att den först lär sig att använda bakbromsen, dvs att använda bakbenen för att bromsa upp påskjutet.

Båge och sträng

En gammal teori från 1946 säger att hästens magmuskler länger ut hästens överlinje och rygg. Idag vet vi att det inte är så det fungerar. Trots att vi har kunskapen så fortsätter de flesta ryttare att träna utifrån båge och sträng-teorin.

Rakriktning och skevhet

Det existerar ingenting sådant som en rak häst! En häst kan se rak ut, men den kan aldrig vara helt rak.

När höger framben förs bakåt så böjs bröstryggen till höger. När vänster bakben förs framåt så böjs ländryggen till vänster. Detta innebär att hästen alltid kommer att vara mer eller mindre S-formad. Obalans skapas när hästen böjer sig mer till vänster eller mer till höger. Då känns det för ryttaren som att hästen försöker skjuta över honom till höger eller vänster sida. Detta beror på en obalans och oliksidighet i ryggmusklerna.

Böjningen i bröstryggen kommer att påverka bogarna och bäckenet. Därigenom kommer även frambenen och bakbenen att påverkas av böjningen. När brösryggraden är skev skapas automatiskt även en obalans i benen. När en höft förs fram mer än den andra kommer ett bakben att föras fram mer än det andra. I det bakben som förs fram för mycket skapas en överbelastning i den övre delen av hasleden och i det bakben som förs fram för litet skapas en överbelastning i den nedre delen av hasleden. Detta innebär att en skevhet i hästen skapar en överbelastning i båda bakbenens hasleder.

När hästen är skev kommer han att tala om för ryttaren att han inte kan utföra det som ryttaren ber om, men han kommer inte att kunna hitta en lösning på problemet själv. Det är ryttarens ansvar att analysera skevheten i hästen, hitta dess orsak och korrigera den.

Längning av överlinjen, böjning och rotation

När hästen länger sin överlinje, böjer sig åt sidan eller roterar sin bröstkorg skapas en liten rörelse mellan ryggkotorna. Dessa rörelser är inte exakt desamma, men närapå. Detta innebär att böjningen och rotationen kommer att hjälpa hästen att länga överlinjen och längningen av överlinjen kommer att hjälpa hästen att hitta böjningen och rotationen. Så om man till exempel har problem med böjningen till höger så kan du be hästen länga sin överlinje en aning och då blir det enklare att hitta böjningen till höger.

Ryttarens sits

Lateral böjning, rotation och balans mellan höger och vänster sida

Hur kan ryttaren hjälpa en skev häst? Detta ska göras med sitsen! Böjningen i bröstryggen sker mellan ryttarens överskänklar. Den laterala böjningen är störst mellan bröstkotorna T9 och T16 och rotationen är störst mellan bröstkotorna T9 och T14. 

Ryttaren måste hålla sig helt vertikal och hela ryttarens kropp måste vridas minimalt till vänster eller höger.

Överskänklarna ska omsluta hästens bröstkorg, men de får inte trycka. Knäna får inte heller trycka. Bröstkorgen måste få utrymme att utvidga sig.

I skritt och trav kommer ett bakben att skjuta på medan det andra bromsar. Påskjutet från det ena bakbenet kommer att skapa en diagonal kraft som går in i hästens rygg. Ryttarens rygg är väldigt betydelsefull för att hästen ska kunna omvandla den diagonala kraften från ett bakben till en framåtriktad kraft. Om ryttaren följer den diagonala kraften så kommer ryttaren att röra sig åt sidan på hästryggen. Och när hästen i nästa steg skjuter med det andra bakbenet så kommer ryttaren att röra sig till den andra sidan. Det kommer då att bli omöjligt för hästen att omvandla den diagonala kraften från bakbenen till en rörelse framåt och ett uppåtriktad kraft. Det är därför väldigt viktigt att ryttaren håller emot den här diagonala kraften med viss muskeltonus och tensegritet. Om ryttaren är helt avslappnad så kommer han bara att följa de diagonala krafterna från hästens bakben. Om ryttaren är spänd så uppstår samma problem.

Det som vi kallar rakt i ridningen är egentligen inte rakt, utan det innebär bara att man gör korridoren smalare. När korridoren är bred så kommer hästens kropp i varje steg att röra sig till höger och till vänster. När ryttaren gör korridoren smalare (genom att sitta emot de diagonala krafterna i hästens rygg) så stannar hästen i mitten och kraften riktas rakt.

Balansen framåt och bakåt

Ryttaren måste sitta med överkroppen exakt mitt över sittbenen. Om överkroppen är bakom eller framför sittbenen så kommer man att påverka hästens rygg bakifrån och framåt eller framifrån och bakåt. Då kan inte hästen koordinera de diagonalt gående musklerna som håller ihop ryggkotorna (longissimus och multifiderna). Det är bara när ryttaren är helt vertikal som ryttarens vikt inte påverkar hästens ryggmuskler, och det är bara då som dessa kan koordineras korrekt.

Varje rörelse från ryttaren stör hästen. Du kan påverka hästen genom att förändra din muskeltonus och därigenom styra energin i en viss riktning. Det innebär att man inte behöver använda sig av så grova sitshjälper som rörelser. Om ryttaren är balanserad (vertikal och med tensegritet) så är det tillräckligt att rikta energin genom att ändra muskeltonusen i kroppen.

Elastisk energi – Boing Boing

Det traditionella synsättet innebär att det är muskler som flyttar hästens ben och rörelseomfånget avgörs enligt detta synsätt av mer kraft och rörelseomfång i musklerna och benen. Detta är dock inte hur det egentligen fungerar. Ett exempel på detta är en liten hund med väldigt korta ben som studsar upp i luften, flera gånger högre än sin egen storlek. Hunden vinklar inte benen och använder inte musklerna för att trycka sig upp i luften.

Det finns någonting som kallas elastisk energi som förklarar det här bättre. Nedan följer citat från flera olika vetenskapliga studier som tillsammans förklarar hur den elastiska energin fungerar.

Skapar muskler rörelse?

”Det mesta av den förändring i längd som krävs för rörelse uppstår inte i muskelfibrerna, utan genom elastisk rekyl i senorna och i musklernas aponeuroser.”

(The role of the extrinsic thoracic limb muscles in equine locomotion, R.C. Payne, P. Veenman and A.M. Wilson, 2005).

Den här studien visar att det inte primärt är kontraktioner och avslappning i muskler som skapar rörelse. Det är istället huvudsakligen förändringar i längden hos senor och musklernas aponeuroses som skapar rörelse.

Lagra och frigöra energi – elastisk belastningsenergi

”Elastiska strukturer som senor och ligament lagrar energi när de tänjs ut. Den här energin frigörs när de återgår till sin normala längd.”

(Machanical Analysis of Locomotion, Liduin S. Meerchoek and Anton J. van den Bogert, 2003)

”De långa och styva senorna i hästens bakben kan lagra stora mängder elastisk energi.”

(Alexander & Bennet-Clark, 1977)

Den här vetenskapsmannen är en matematiker som bara har studerat hästar. Han anlitades av NASA under två års tid för att de behövde hitta sätt att skapa maximal rörelse med minimal energiåtgång, och hästar är bland de djur som bäst gör just detta.

Den huvudsakliga fördelen med det här systemet är att de nedre delarna av benen är väldigt lätta samtidigt som lederna kan röras aktivt och bidra till framåtdrivning.

”Förutom den energi som leder och kollagen lagrar så lagrar och frigör även musklerna elastisk belastningsenergi, eftersom elastisk belastningsenergi kan förekomma även i avsaknad av senor.”

(Paul C. LaStayo)

”Kraft transporteras mellan lederna. Muskler som går över mer än en led kan absorbera energi vid en led samtidigt som den frigör kraft vid en annan led.”

(Anton van den Bogert)

Böjsenan är ett exempel på en sena som går över flera leder. Den kan lagra energi i ena änden samtidigt som energin används och skapar stabilitet i den andra änden.

” Denna funktion hos biartikulära muskler innebär att kraft transporteras mellan leder.”

(Gregoire, 1984)

”Det muskulära arbetet hos en häst som galopperar halveras genom att hästen kan lagra och frigöra elastisk belastningsenergi på ett fjädrande sätt i enheter av muskler och senor.”

(Alan M. Wilson, M. Polly McGulgan, Anne Su and Anton J. van den Bogert, 2001)

”De nedre delarna av hästens ben har visat sig fungera som en hoppstylta, som lagrar och frigör energi genom långa fjäderliknande senor när hästen rör sig.”

(Biewener, 1998, Wilson, 2001)

Vad innebär detta i praktiken?

Det ser ut som att bakbenen skulle vara bättre lämpade för att skapa uppåtrikat kraft än vad frambenen är, eftersom de kan vinklas mer. Om den uppåtriktade kraften skapades genom musklerna som vinklar lederna och rätar ut dem, så skulle detta ha varit korrekt. Men det är inte så det fungerar. Det är faktiskt frambenen som skapar den största delen av den uppåtriktade kraften. Den uppåtriktade kraften skapas inte genom att vinkla lederna. Istället skapas den genom att lagra och frigöra energi. Detta är förklaringen till att många djur med ”studsande” rörelser (t.ex. hästar och hundar) har nästan raka ben.

Efter nedsättning bromsar bakbenen och i slutet av markkontakten så skjuter de ifrån. Bakbenen skapar faktiskt bara 43 % av den uppåtriktade kraften och frambenen skapar 57 % av den uppåtriktade kraften (H.W. Merkens, H.C. Schamhardt, G.J van Osch and Anton J. van den Bogert, 1993). I en bra piaff bromsar bakbenen betydligt mer, för att på så sätt hålla vikten borta från frambenen. Då skapar bakbenen bara omkring 20 % av den uppåtriktade kraften och frambenen omkring 80 %. Så i piaff flyttar hästen faktiskt inte vikten från frambenen till bakbenen. Istället förlängs bakbenens bromsande fas och påskjutsfasen kortas av. Istället för en viktförskjutning, är det alltså en förskjutning av krafter som uppstår när hästen samlar sig.

Om bakbenen skjuter över för mycket vikt till frambenen (vilket bl.a. sker när hästen har för högt tempo), så blir belastningen på frambenen för stor och då kan frambenen inte längre återfjädra uppåt. Istället kommer frambenen då bara att flytta vikten från det ena frambenet till det andra.

Det som gör det svårt att sitta ned i traven är frambenens bromsfas. Om frambenen bromsar för mycket så beror det på att de bär för mycket vikt. Bakbenen måste därför bromsa mer (istället för att skjuta över vikten till frambenen och låta frambenen bromsa) för att få en bekvämare trav.

När man rider så känner man väldigt mycket rörelse, men hästens ryggrad kan faktiskt bara röra sig 53,1 mm från högsta till lägsta läget. Det man känner är istället påskjutet från benen. Bakbenen skjuter ryttarens ryggrad diagonalt framåt och frambenen skjuter ryttarens ryggrad bakåt. Det ryttaren känner är summan av rörelserna i hästens ryggrad och i benen. Ryttaren måste därför hålla emot rörelserna från benens påskjut genom att inte tillåta dessa att skapa en rörelse i ryttarens ryggrad. Först då kan ryttaren börja motsvara rörelserna i hästen och hästen kan börja följa ryttaren.

Kraften från bakbenen och frambenen möts i en punkt i hästens ryggrad. Detta är den punkt där ryttaren bör sitta. Det är den punkt där rörelserna är minst. Alla rörelser i ryttaren som överstiger rörelserna i hästens ryggrad försvårar för hästens ryggmuskler att fungera korrekt. Det är därför viktigt att ryttaren sitter exakt på den punkt där kraften från bakbenen och frambenen möts och att ryttaren håller emot rörelserna från benens påskjut i sin ryggrad. Annars blir det omöjligt för hästens ryggmuskler att arbeta korrekt.

Energioptimering

”Den elastiska energi som lagras och frigörs i senor under rörelse kan minska rörelsens metaboliska kostnad.”

(Cavagna, 1977, Alexander, 1988, Roberts, 1997)

Som ni kan se, så är det ett flertal studier som visar att rörelse kan skapas på ett mer energibesparande sätt. Hästar är flyktdjur. De är utformade för att kunna springa väldigt snabbt utan att använda så mycket energi. Det är därför som de ha så långa senor. Senorna kan därigenom lagra mer elastisk energi som kan skapa mer rörelse.

• Exentrisk kontraktion: Musklerna längs ut, men håller emot. Den exentriska kraften är väldigt stark.
• Koncentrisk kontraktion: Musklerna kortas av. Detta kräver stora mängder energi, men genererar inte så mycket kraft.

Kraftabsorbetande associeras vanligtvis med exentrisk kontraktion och kraftproduktion sker vanligtvis genom koncentrisk kontraktion. Kraftabsorberande kan också åstadkommas genom elastisk energi som lagras i senor och ligament. Den därpå följande kraftproduktionen utgörs då av frigörandet av elastisk energi istället för koncentrisk muskelkontraktion.

Slagkaft absorberas genom exentrisk kontraktion. Detta skapar elastisk energi som lagras i senor och aponeurosis. När hästen använder mycket påskjut så nyttjar den koncentrisk kontraktion. Om hästen har lagrat tillräckligt med elastisk energi genom exentrisk kontraktion så behöver den inte använda så mycket energi från koncentrisk kontraktion för att skapa rörelse. När hästen inser att rörelsen kan vara mindre ansträngande så blir den mer intresserad av arbetet.

”Förmågan hos musklerna och senorna att återvinna elastisk belastningsenergi är tydligen ett så energimässigt fördelaktigt sätt att den mest ekonomiska takten i gångarten avgörs av enbart denna komponent.”

(Paul C. LaStayo, John M. Woolf, Michael D. Lewek and Lynn Snydegert, 2003)

Balansen mellan att bromsa och skjuta på med bakbenen och takten (frekvensen) i steget är nyckelkomponenter för att skapa energioptimerade rörelser. Varje häst har ett fönster för sin kadens (ett intervall för stegets frekvens) där energioptimering är möjlig. Efter en tids träning kan man börja vidga detta fönster en aning.

”Skapa lätthet, förbered kroppen för rörelse, be om rörelse, låt hästen utföra rörelsen och ge feedback.” (Beudant) Detta ska alltid vara det sätt man arbetar hästen på. Att utföra en rörelse är inte det svåra. Det svåra är att förbereda hästen korrekt för rörelsen. Om hästen är tillräckligt förberedd så behöver man inte lägga på så stora hjälper när man utför rörlsen.

I Bicept Bracci finns det en sena. Under hovens markkontakt är senan under spänning, vilket maximerar svävmomentet. Detta kallas katapultmekanism. Muskler kontraherar progressivt. Spänningen i senan kan därför skapa snabbare och större svävmoment. Ett praktiskt exempel på detta är när man går från diagonalsluta och böjer om hästen för att gå rakt fram. I diagonalslutan har Bicept Bracci dubbla funktioner. Den både stabiliserar bogen och rör benet framåt. När man går rakt har Bicept Bracci bara funtkionen att röra benet framåt. Under de första stegen framåt kan man bibehålla de dubbla funktionerna, vilket skapar extra lyft och energi, som från en katapult.

Arbete vid handen

Arbete vid handen är ett perfekt sätt att arbeta med hästens hjärna och intelligens. Trots att vi inte sitter på hästen så kommer hästen när vi går bredvid den att reagera på muskeltonusen i människans kropp.

Arbete vid handen är också ett lämpligt verktyg för att påverka hur hästens ryggrad arbetar. Det är därför ett värdefullt hjälpmedel när man rehabiliterar en häst eller ett lämpligt sätt för att påbörja utbidlningen av en ung häst. På det här sättet kan man lära hästen hur den ska omvandla det framåtriktade påskjutet till en uppåtriktad kraft, innan den måste bära en ryttare.

Det som man måste lära hästen är att förlänga bakbenens bromsfas. När hästen kan göra det blir den lätt i framdelen. När det fungerar är hästen redo att trava vid handen.

Med den unga hästen bör man arbeta vid handen i skritt ett par månader innan hästen är redo att utföra samma arbete i trav och med tiden även i galopp. Därför är det bra att även arbeta den unga hästen i longering. I longeringen kan man arbeta med alla gångarter. Ridningen blir mycket enklare när man redan har utbildat hästen vid handen.

Man kan välja att alltid vara på hästens vänstra sida eller på den högra eller att växla sida. Oavsett vad man väljer så kommer man ibland att befinna sig på hästens insida och ibland på hästens utsida, eftersom man ibland svänger till vänster och ibland till höger.

I början använder man handen. Man rätar upp sin kropp och när hästen inte reagerar så använder man tyglarna för att stanna upp hästen. När man har repeterat detta ett stort antal gånger så börjar hästen bromsa upp (eller stanna) när man rätar upp sin kropp. Då behöver man inte längre använda handen så mycket. Så på samma sätt som i ridningen använder man sin tensegritet för att kontrollera hästens kadens. Detta fungerar eftersom hästen har en väldigt hög perceptionsnivå.

För att undvika att man drar i tygeln så föredrar Jean Luc att man tar tyglarna underifrån i handen (med den tygelfattningen blir man för svag för att dra i tyglarna). Hästen måste lära sig att vara lätt, eftersom man inte har så mycket styrka i den positionen. Handen måste vara stilla. För att kunna bibehålla handen stilla kan man vila armen på sadeln eller på hästens rygg. Om man befinner sig på hästens vänstra sida och ska svänga till höger så ställer man hästen till höger och placerar sig lite framför bogen när man ska svänga. För att svänga vänster ställer man hästen till vänster och placerar sig närmare sadelläget (alltså lite längre bak). När man lär hästen halten kan man placera sig lite framför bogen.

Man bör inte arbeta hästen vid handen med ett bettlöst huvudlag. Att ha ett tryck mot skinnet med skelett under är betydligt mer smärtsamt för hästen än att ha samma tryck på mjuk vävnad som tungan. Man bör därför alltid använda ett bett. I början använder man ett tränsbett, men när hästen är högre utbildad är det bättre att använda kandar. Då kan man låta bridongtygeln hänga och använda sig enbart av stångtygeln när man arbetar hästen vid handen. Stångbettet är oledat och därför är det lättare att placera nacken mer exakt med stångbettet än med tränsbettet. Jean Luc använder aldrig kapson, eftersom den inte är lika exakt som ett bett. Kapsonen är inte tillräckligt stabil. Den rör sig lite på hästens huvud och då förlorar man precisionen.

Jean Luc arbetar inte hästarna på lång tygel. Den huvudsakliga anledningen är att hästen då börjar korta av halsen. Den andra anledningen är att det är väldigt svårt att påverka hästens rygg när man befinner sig så långt bort från den. Man kan påverka munnen genom tyglarna och man kan påverka bakbenen genom sin position. Men man kan inte påverka ryggen.